Psalmen 129

1 Een bedevaartslied. Van jongs af heeft men wreed mij mishandeld, Mag Israël wel zeggen;

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 Mij hardvochtig gekweld sinds mijn jeugd, Maar nooit mij gebroken.

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 Ploegers hebben mijn rug beploegd, En lange voren getrokken;

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 Maar Jahweh bleef trouw: De riemen der bozen sneed Hij stuk.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 Beschaamd moeten vluchten Alle haters van Sion.

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 Ze zullen worden als gras op de daken, Dat vóór het opschiet, verdort;

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 Waarmee geen maaier zijn hand kan vullen, Geen hooier zijn arm.

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 En niemand zal in het voorbijgaan zeggen: "De zegen van Jahweh over u; Wij zegenen u in Jahweh’s Naam!"

och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."