Psalmen 106
1 Halleluja! Looft Jahweh, want Hij is goed En zijn genade duurt eeuwig!
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Wie kan Jahweh’s machtige daden vermelden, En heel zijn glorie verkonden?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Gelukkig hij, die de wet onderhoudt, En altijd het goede blijft doen!
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Wees ons indachtig, o Jahweh, Om uw liefde voor uw volk; Zoek ons op met uw heil,
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 Opdat wij het geluk uwer vrienden aanschouwen, Met uw blijde volk ons verblijden, Met uw erfdeel mogen roemen!
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Ach, wij hebben gezondigd met onze vaderen, Wij hebben misdreven en kwaad gedaan!
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Onze vaderen in Egypte Hebben al niet op uw wonderen gelet; En zonder aan uw talrijke gunsten te denken, Zich bij de Rode Zee tegen den Allerhoogste verzet!
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Toch redde Hij hen om wille van zijn Naam, En om zijn almacht te tonen:
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 Hij bedreigde de Rode Zee, ze liep droog, Hij leidde hen tussen de golven als door een uitgedroogd land.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 Hij redde hen uit de hand van hun haters, Verloste hen uit de macht van hun vijand;
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 De wateren spoelden over hun vijanden heen, En geen bleef er over!
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Toen sloegen ze geloof aan zijn woorden, En zongen zijn lof.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Maar spoedig waren ze weer zijn werken vergeten, En wachtten zijn raadsbesluiten niet af;
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 Ze gaven zich in de woestijn aan hun gulzigheid over, En stelden God op de proef in de steppe.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Hij schonk hun wat ze Hem vroegen, Maar Hij liet ze er spoedig van walgen.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 Daarna werden ze in hun kamp afgunstig op Moses, En op Aäron, aan Jahweh gewijd.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Maar de aarde spleet open, zwolg Datan in, En bedolf de bent van Abiram;
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Vuur verbrandde hun aanhang, Vlammen verteerden de bozen!
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 Dan maakten ze een kalf bij de Horeb, En wierpen zich voor een afgietsel neer;
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 Ze verruilden hun Glorie Voor het beeld van een grasvretend rund.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 Ze vergaten God, hun Verlosser Die grote dingen in Egypte had gedaan,
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 Wonderwerken in het land van Cham, Ontzaglijke daden bij de Rode Zee.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 En zeker had Hij hun verdelging beslist, Als Moses, zijn geliefde, er niet was geweest; Maar deze stelde zich tegen Hem in de bres, Om Hem te weerhouden, hen in zijn toorn te vernielen.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Later versmaadden ze het heerlijke land, En sloegen geen geloof aan zijn woord;
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 Ze begonnen in hun tenten te morren, En luisterden niet naar Jahweh’s stem.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Toen stak Hij zijn hand tegen hen op: Hij zou ze neerslaan in de woestijn,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 Hun zaad verstrooien onder de volken, Ze over vreemde landen verspreiden!
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Dan weer koppelden ze zich aan Báal-Peor, En aten de offers van levenloze wezens;
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 Ze tergden Hem door hun gedrag, Zodat er een slachting onder hen woedde.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Toen trad Pinechas op, om de misdaad te wreken, En de slachting hield op;
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 Het werd hem tot verdienste gerekend, Van geslacht tot geslacht voor altijd.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 Ook bij de wateren van Meriba hebben ze Hem getergd, En ging het Moses om hunnentwil slecht:
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Want ze hadden zijn stemming verbitterd, Zodat hem onbezonnen woorden ontsnapten.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 Ook verdelgden ze de volkeren niet, Zoals Jahweh het hun had bevolen;
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 Maar ze vermengden zich met de heidenen, En leerden hun gewoonten aan:
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 Ze vereerden hun beelden, en die werden hun strik;
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Ze brachten hun zonen en dochters aan de goden ten offer;
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 Ze gingen onschuldig bloed vergieten, Het bloed van hun zonen en dochters; Ze offerden het aan de beelden van Kanaän, En het land werd door hun bloedschuld ontwijd.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Zo bezoedelden ze zich door eigen maaksels, En dreven overspel met het werk hunner handen!
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Toen werd Jahweh vergramd op zijn volk, En zijn erfdeel begon Hem te walgen:
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 Hij leverde ze aan de heidenen uit, En hun haters werden hun meesters;
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Ze werden verdrukt door hun vijand, Moesten bukken onder hun macht.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 En al bracht Hij hun telkens verlossing, Ze bleven in hun opstand volharden! Maar werden ze door hun misdaad vermorzeld,
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Dan zag Hij neer op hun nood, zodra Hij hun smeken vernam;
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 Dan was Hij voor hen zijn verbond weer indachtig, Had deernis met hen naar zijn grote ontferming;
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 Dan liet Hij hen genade vinden, Bij die hen hadden weggevoerd.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Ach, red ons Jahweh, onze God, En breng ons uit het land der heidenen samen: Opdat wij uw heilige Naam mogen danken, En uw heerlijkheid prijzen!
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Gezegend zij Jahweh, Israëls God, van eeuwigheid tot eeuwigheid! Laat heel het volk het herhalen: Amen! Halleluja!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
