Psalmen 103
1 Van David. Loof Jahweh, mijn ziel, Heel mijn binnenste zijn heilige Naam;
Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
2 Loof Jahweh, mijn ziel, En vergeet zijn talloze weldaden niet!
Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
3 Hij is het, die al uw zonden vergeeft, En al uw zwakheid geneest;
han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
4 Die uw leven behoedt voor het graf, U kroont met genade en ontferming;
han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 Die al uw verlangens bevredigt, En als een adelaar uw jeugd verjongt!
han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
6 Jahweh oefent gerechtigheid uit, Schaft recht aan alle verdrukten:
HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7 Hij toonde Moses zijn wegen, Aan de kinderen van Israël zijn machtige werken!
Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
8 Maar Jahweh is ook barmhartig en genadig, Lankmoedig en rijk aan ontferming:
Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
9 Hij toornt niet voor immer, En wrokt niet voor eeuwig;
Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
10 Hij vergeldt ons niet naar onze zonden, En straft ons niet naar onze schuld.
Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
11 Neen, zo hoog als de hemel Zich boven de aarde verheft, Zo groot is zijn goedheid Voor hen, die Hem vrezen!
Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
12 Zo ver het oosten staat van het westen, Werpt Hij onze schuld van Zich af;
Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Zoals een vader zich over zijn kinderen ontfermt, Ontfermt Zich Jahweh over hen, die Hem vrezen:
Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
14 Want Hij kent onze aard, En bedenkt, dat wij stof zijn.
Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
15 Als het gras zijn de dagen der mensen, Ze bloeien als een bloem op het veld:
En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
16 Waait er een wind overheen, ze is weg, En men weet niet meer, waar ze stond.
När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
17 Maar van eeuwigheid is de goedheid van Jahweh, En tot in eeuwigheid blijft zij bestaan; Zijn barmhartigheid is voor hen, die Hem vrezen, En voor de kinderen van hun zonen:
Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18 Voor hen, die zijn Verbond onderhouden, Zijn geboden gedenken en ze volbrengen.
när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
19 In de hemel heeft Jahweh zijn troon opgeslagen, En zijn koningschap beheerst het heelal;
HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
20 Jahweh’s engelen zingen Hem glorie, De sterke helden, die zijn geboden volbrengen, Die gehoorzamen aan zijn bevelen!
Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
21 Looft Jahweh dan, al zijn legerscharen, Zijn dienaars, die zijn wil volbrengt;
Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
22 Looft Jahweh, al zijn werken, In iedere plaats van zijn rijk; Loof Jahweh, mijn ziel!
Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.
