Lukas 23
1 Toen stonden ze allen op, en voerden Hem gezamenlijk naar Pilatus.
Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
2 Ze begonnen Hem aldus te beschuldigen: We hebben bevonden, dat deze man ons volk verleidt, en verbiedt aan den keizer schatting te betalen, en zich uitgeeft voor Christus, den Koning.
Där begynte de anklaga honom och sade: "Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung."
3 Pilatus ondervroeg Hem, en zeide: Zijt Gij de Koning der Joden? Hij antwoordde hem: Gij zegt het.
Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?" Han svarade honom och sade: "Du säger det själv."
4 Nu sprak Pilatus tot de opperpriesters en de menigte: Ik vind geen schuld in dien man.
Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: "Jag finner intet brottsligt hos denne man."
5 Maar ze hielden aan, en zeiden: Hij ruit door zijn leer het volk op in heel Judea, van Galilea af tot hier toe.
Då blevo de ännu ivrigare och sade: "Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit."
6 Zodra Pilatus dit hoorde, vroeg hij, of die man een Galileër was.
När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
7 En toen hij vernam, dat Hij uit het gebied van Herodes was, zond hij Hem naar Herodes, die in die dagen ook te Jerusalem vertoefde.
Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
8 Herodes was zeer verheugd, toen hij Jesus zag. Want reeds lang had hij verlangd, Hem te zien, om wat hij van Hem had gehoord; bovendien hoopte hij, Hem een of ander wonder te zien verrichten.
När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
9 Hij stelde Hem dan vele vragen, maar Jesus gaf hem geen antwoord.
Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
10 Ook de opperpriesters en schriftgeleerden waren er bij tegenwoordig, en beschuldigden Hem met grote heftigheid.
Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
11 Nu ging Herodes met zijn gevolg Hem honen en bespotten; hij stak Hem in een schitterend gewaad, en zond Hem toen naar Pilatus terug.
Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
12 Die dag werden Herodes en Pilatus met elkander bevriend; vroeger waren ze vijanden geweest.
Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
13 Nu riep Pilatus de opperpriesters, de oversten en het volk bijeen,
Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
14 en sprak tot hen: Gij hebt dezen man bij me gebracht als een volksopruier; zie, ik heb Hem in uw bijzijn verhoord, en dien man aan niets schuldig bevonden van al wat gij Hem ten laste legt.
och sade till dem: "I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
15 Herodes evenmin; want hij heeft Hem naar ons teruggestuurd. Zie, Hij heeft niets bedreven, wat de dood zou verdienen.
Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
16 Ik zal Hem dus vrijlaten, maar Hem eerst laten geselen!
Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom."
17 Nu had hij een verplichting, hun op het feest één gevangene vrij te laten.
18 Maar ze schreeuwden allen tezamen: Weg met Hem, en laat ons Barabbas vrij.
Då skriade hela hopen och sade: "Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös."
19 Deze was om een oproer, dat in de stad was uitgebroken, en om een moord in de gevangenis geworpen.
(Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
20 Opnieuw sprak Pilatus hun toe, daar hij Jesus wilde vrijlaten.
Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
21 Maar ze schreeuwden er tegen in: Kruisig Hem, kruisig Hem!
Men de ropade emot honom: "Korsfäst, korsfäst honom!"
22 Ten derden male zei hij hun: Wat kwaad heeft Hij dan gedaan? Ik heb in Hem geen doodschuld gevonden; ik zal Hem dus vrijlaten, maar Hem eerst laten geselen!
Då talade han till dem för tredje gången och frågade: "Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom."
23 Maar luid gillend hielden ze aan, en eisten, dat Hij gekruisigd zou worden; en hun kreten wonnen het pleit.
Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
24 Pilatus besliste, dat hun eis zou worden ingewilligd.
Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
25 Hij liet op hun verzoek den man vrij, die om oproer en moord in de gevangenis was geworpen; maar Jesus leverde hij aan hun willekeur over.
Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
26 En terwijl ze Hem wegvoerden, hielden ze zekeren Simon van Cyrene aan, die juist van het veld kwam, en legden hem het kruis op, om het Jesus achterna te dragen.
När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
27 Een grote volksmenigte volgde Hem; ook een menigte vrouwen, die zich op de borst sloegen en over Hem weenden.
Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
28 Maar Jesus keerde Zich om, en sprak tot haar: Dochters van Jerusalem, weent niet over Mij, maar weent over uzelf en over uw kinderen.
Då vände Jesus sig om till dem och sade: "I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
29 Want zie, er komen dagen, waarop men zal zeggen: "Zalig de onvruchtbaren; de schoot die niet heeft gebaard, en de borsten die niet hebben gevoed."
Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
30 Dan zal men tot de bergen gaan zeggen: "Valt op ons neer"; en tot de heuvelen: "Bedekt ons".
Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
31 Want als men zó met het groene hout handelt, wat zal er dan met het dorre geschieden?
Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!"
32 Nog twee anderen, twee misdadigers, werden weggeleid, om tegelijk met Hem de doodstraf te ondergaan.
Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33 Toen ze op de plaats waren gekomen, die Kalvárië wordt genoemd, sloegen ze Hem aan het kruis; zo ook de misdadigers, één aan zijn rechterhand, één aan de linker.
Och när de hade kommit till den plats som kallades "Huvudskallen" korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
34 En Jesus zeide: Vader, vergeef het hun; want ze weten niet, wat ze doen. En ze verdeelden zijn klederen bij het lot.
Men Jesus sade. "Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --
35 Het volk stond toe te zien; maar de oversten beschimpten Hem, en zeiden: Anderen heeft Hij gered, laat Hij nu Zichzelf eens redden, zo Hij de uitverkoren Christus van God is.
Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: "Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde."
36 Ook de soldaten bespotten Hem; ze kwamen Hem azijn aanbieden,
Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
37 en zeiden: Zo Gij de Koning der Joden zijt, red dan Uzelf.
och sade: "Är du judarnas konung, så hjälp dig själv."
38 En boven zijn hoofd stond als opschrift: Dit is de Koning der Joden.
Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: "Denne är judarnas konung."
39 Ook één der gekruisigde misdadigers begon Hem te honen, en zeide: Zijt Gij de Christus niet? Red Uzelf dan en ons!
Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: "Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss."
40 Maar de ander strafte hem af, en gaf hem ten antwoord: Vreest ge God nòg niet, nu ge toch dezelfde straf ondergaat?
Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: "Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
41 En wij te recht, wij krijgen ons verdiende loon; maar Hij heeft niets verkeerds gedaan.
Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort."
42 Toen zeide hij: Jesus gedenk mijner, wanneer Gij in uw rijk zijt gekomen.
Sedan sade han: "Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike."
43 En Jesus sprak tot hem: Voorwaar, Ik zeg u: heden zult ge met Mij zijn in het paradijs.
Han svarade honom: "Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
44 Het was nu reeds het zesde uur ongeveer, en tot het negende toe werd het donker over heel het land;
Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
45 want de zon werd verduisterd. Ook scheurde het voorhangsel van de tempel middendoor.
i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
46 Toen riep Jesus met luider stem: Vader, in uw handen beveel Ik mijn geest. Na deze woorden gaf Hij de geest.
Och Jesus ropade med hög röst och sade: "Fader, i dina händer befaller jag min ande." Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 Toen nu de honderdman zag wat er gebeurd was, verheerlijkte hij God, en zeide: Waarachtig, deze man was een rechtvaardige.
Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: "Så var då denne verkligen en rättfärdig man!"
48 En heel de menigte, die voor dit schouwspel was saamgestroomd, en het gebeurde aanschouwd had, sloeg zich op de borst, en ging heen.
Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
49 Maar al zijn bekenden, met de vrouwen, die Hem van Galilea af waren gevolgd, stonden van verre toe te zien.
Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
50 Nu was er een man, Josef genaamd, die lid was van de Raad; maar hij was een braaf en rechtschapen man,
Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
51 die aan hun plannen en drijven geen deel had genomen. Hij was van Arimatea, een joodse stad, en verwachtte ook zelf het koninkrijk Gods.
som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
52 Hij ging naar Pilatus, om het lichaam van Jesus te vragen.
Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
53 Hij nam het af, wikkelde het in lijnwaad, en legde het in een graf, dat in de rots was uitgehouwen, en waarin nog nooit iemand was neergelegd.
Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
54 Het was vrijdag, en de sabbat brak aan.
Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
55 De vrouwen, die met hem uit Galilea waren gekomen, gingen mee, en zagen het graf, en hoe zijn lichaam er in werd gelegd.
Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
56 Daarna gingen ze heen, en maakten specerijen en balsem gereed; maar op de sabbat hielden ze de voorgeschreven rustdag.
Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
