Job 8
1 Nu nam Bildad van Sjóeach het woord, en sprak:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Hoe lang nog gaat ge zó voort, En zullen uw woorden als een stormwind loeien?
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Zou God het recht soms verkrachten, De Almachtige de gerechtigheid schenden:
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Wanneer uw kinderen tegen Hem hebben gezondigd, Dan heeft Hij hun slechts hun misdaad vergolden!
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 Maar als gij uw toevlucht neemt tot God, En rein en oprecht tot den Almachtige smeekt:
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 Dan zal Hij van stonde af over u waken, En schenkt Hij u weer een rechtschapen gezin;
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 Dan schijnt uw vroeger lot slechts gering, Wordt ver door uw nieuwe staat overtroffen.
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 Ja, vraag het maar aan het voorgeslacht Geef acht op de bevinding van hun vaderen!
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 Want wij zijn van gisteren, en weten niets, Ons leven op aarde is enkel een schaduw;
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Maar zij zullen u leren, het u vertellen, En woorden spreken uit hun hart:
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Schiet het riet op buiten het moeras, Groeien de biezen buiten het water?
"Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Het wordt afgesneden, terwijl het nog bloeit, En verdort vóór ieder ander gewas:
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 Zo vergaat het allen, die God vergeten, Wordt de hoop van de bozen te schande!
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Een herfstdraad is zijn vertrouwen, Zijn toeverlaat een spinneweb;
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 Hij steunt op zijn web, maar dit houdt het niet uit, Hij grijpt het vast, maar het houdt geen stand.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Vol sappen staat hij in de zon, Zijn ranken verspreiden zich over zijn hof;
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 Zijn wortels kronkelen zich over het grint, En tussen de stenen grijpt hij zich vast.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 Maar rukt men hem weg van zijn plaats, Dan verloochent ze hem: ik heb u nooit gezien!
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Zo vergaat zijn leven door de mot Uit het stof ervan schieten anderen op.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."
20 Neen, God verwerpt den brave niet, En reikt den boze geen hand.
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 Nog wordt uw mond met lachen vervuld, En uw lippen met jubel;
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Maar uw haters worden met schande bedekt, De tent der bozen verdwijnt!
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
