Job 36
1 Vierde rede: mag de mens God ter verantwoording roepen? Elihoe vervolgde, en sprak:
Vidare sade Elihu:
2 Heb nog een weinig geduld, en ik zal u onderrichten, Want er valt nog genoeg ten gunste van de Godheid te zeggen;
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Ik wil mijn kennis tot het uiterste voeren, Om mijn Schepper te rechtvaardigen.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 Neen, mijn woorden liegen niet: Ge hebt met iemand te doen, die het eerlijk meent.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Ja, God is groot: Hij veracht den rechtschapene niet;
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 Machtig: Hij laat den boze niet leven! Hij verschaft aan de verdrukten hun recht,
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 Van de rechtvaardigen wendt Hij zijn ogen niet af; Hij zet ze bij koningen op de troon, Hoog plaatst Hij hun zetel voor eeuwig!
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Maar worden zij in boeien geklonken, In koorden van ellende gevangen,
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 Dan brengt Hij hun daardoor hun gedrag onder het oog, En hun zonden uit hoogmoed ontstaan;
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 Zo opent Hij hun oor ter belering, En vermaant ze, zich van hun ongerechtigheid te bekeren.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Wanneer ze dan luisteren, en Hem weer dienen, Dan slijten ze hun dagen in geluk, Hun jaren in weelde;
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Maar wanneer ze niet willen horen, Dan gaan ze heen naar het graf, En komen om door onverstand.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 En de verstokten, die er toornig om worden, En niet smeken, als Hij ze bindt:
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 Zij sterven al in hun jeugd, Hun leven vliedt heen in de jonge jaren.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Hij redt dus den ellendige door zijn ellende, En opent zijn oor door zijn nood!
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 Zo trekt Hij ook u uit de muil van ellende Inplaats daarvan zal het onbekrompen overvloed zijn, En het genot van een dis, met vette spijzen beladen.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Maar oordeelt gij geheel als een boze zijn gericht zal u treffen,
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Pas dus op, dat de wrevel u geen straf komt brengen, Waarvan de grootste losprijs u niet zou ontslaan;
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Uw smeken tot Hem in de nood niets bereiken Al doet ge het ook uit al uw kracht.
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Laat de dwaasheid u toch niet bedriegen Om u te verheffen met hen, die wijs willen zijn;
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Wacht u ervoor, u tot de zonde te wenden, Want hierdoor juist werdt gij door ellende bezocht!
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Zie, God is groot door zijn kracht: Wie is heerser als Hij?
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Wie schrijft Hem zijn weg voor, Wie zegt: Gij handelt verkeerd?
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"
24 Denk er aan, dat ook gij zijn daden verheft, Die de stervelingen moeten bezingen,
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 Die iedere mens moet overwegen, Ieder mensenkind van verre beschouwt.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Zie, God is groot: wij begrijpen Hem niet, Het getal van zijn jaren is zelfs niet te schatten!
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 Hij trekt uit de zee de druppels omhoog, Vervluchtigt de regen tot zijn nevel,
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 Die de wolken naar beneden doet stromen, En op alle mensen doet storten;
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 Wie begrijpt de sprei van de wolken En de gedaante van zijn tent?
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Zie, Hij spreidt zijn nevel uit over de zee, En houdt haar kolken bedekt.
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 Want daarmee spijst Hij de volken En geeft Hij voedsel in overvloed.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 In zijn handen verbergt Hij de bliksem, En zendt hem af op zijn doel;
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Zijn strijdkreet kondigt Hem aan, Zijn woede ontketent de storm!
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
