< Job 27 >
Ndipo Ayubu akaendelea na hoja yake, akasema:
2 Zo waar God leeft, die mij gerechtigheid weigert, De Almachtige, die mijn leven verbittert:
“Hakika kama Mungu aishivyo, aliyeninyima haki yangu, Mwenyezi ambaye amenifanya nionje uchungu wa nafsi,
3 Zolang er nog een zucht in mij is, En Gods adem in mijn neus
kwa muda wote nitakaokuwa na uhai ndani yangu, nayo pumzi ya Mungu ikiwa puani mwangu,
4 Zullen mijn lippen geen valsheid spreken, En zint mijn tong geen bedrog!
midomo yangu haitanena uovu, wala ulimi wangu hautatamka udanganyifu.
5 Ik denk er niet aan, u gelijk te geven, Tot mijn laatste snik houd ik mijn onschuld vol;
Sitakubaliana nanyi kabisa kuwa mko sahihi; hadi nife, sitakana uadilifu wangu.
6 Ik houd vast aan mijn vroomheid, en geef ze niet op, Mijn hart schaamt zich over geen van mijn dagen!
Nitadumisha haki yangu wala sitaiacha; dhamiri yangu haitanisuta muda wote ninaoishi.
7 Moge het mijn vijand vergaan als den boze, Mijn hater als den goddeloze!
“Watesi wangu wawe kama waovu, nao adui zangu wawe kama wasio haki!
8 Wat hoopt de boze, als hij bidt, Als hij zijn ziel tot de Godheid verheft?
Kwa maana mtu asiyemcha Mungu analo tegemeo gani anapokatiliwa mbali, Mungu anapouondoa uhai wake?
9 Zal God zijn schreien horen, Wanneer de rampspoed hem treft;
Je, Mungu husikiliza kilio chake, shida zimjiapo?
10 Kan hij zich in den Almachtige verlustigen, Ten allen tijde roepen tot God?
Je, anaweza kumfurahia Mwenyezi? Je, atamwita Mungu nyakati zote?
11 Daarna nam Sofar van Naäma het woord, en sprak: Ik zal u Gods werken leren kennen, De plannen van den Almachtige u niet verzwijgen:
“Nitawafundisha juu ya uweza wa Mungu; njia za Mwenyezi sitazificha.
12 Zie, gij hebt het allen zelf aanschouwd: Waarom zo’n ijdele raad gegeven?
Ninyi nyote mmeona hili wenyewe. Ni ya nini basi mazungumzo haya yasiyo na maana?
13 Dit is, naar Gods bestel, het lot van den boze, Het deel der tyrannen, door den Almachtige hun toegewezen.
“Hili ndilo fungu ambalo Mungu humpa mtu mwovu, urithi ule mtu mdhalimu anapokea kutoka kwa Mwenyezi:
14 Krijgt hij veel zonen, ze zijn bestemd voor het zwaard, En zijn kroost lijdt gebrek;
Hata kama watoto wake watakuwa wengi kiasi gani, fungu lao ni kuuawa kwa upanga; wazao wake hawatakuwa kamwe na chakula cha kuwatosha.
15 Die hem overblijven, worden door de pest ten grave gesleept, En zijn weduwen bedrijven geen rouw.
Tauni itawazika wale watakaonusurika miongoni mwao, nao wajane wao hawatawaombolezea.
16 Al hoopt hij zilver op als stof, En stapelt kleren op als slijk,
Ajapokusanya fedha nyingi kama mavumbi, na mavazi kama malundo ya udongo wa mfinyanzi,
17 Hij stapelt ze op, maar de vrome bekleedt er zich mee, En de onschuldige erft zijn geld.
yale yote mtu mwovu aliyojiwekea akiba, mwenye haki atayavaa, naye asiye na hatia ataigawanya fedha yake.
18 Hij trekt zijn woning op als een spin, Aan de hut gelijk, die wachters bouwen;
Nyumba aijengayo ni kama utando wa buibui, kama kibanda alichotengeneza mlinzi.
19 Rijk legt hij zich neer: het is de laatste maal, Hij opent zijn ogen: hij is er niet meer.
Yeye hulala akiwa tajiri, lakini ndiyo mara ya mwisho; afunguapo macho yake, yote yametoweka.
20 Verschrikkingen grijpen hem aan overdag, En ‘s nachts sleurt een stormwind hem weg;
Vitisho humjia kama mafuriko; dhoruba humkumba ghafula usiku.
21 De oostenwind neemt hem op: daar gaat hij heen, Hij vaagt hem weg van zijn plaats.
Upepo mkali wa mashariki humchukua, naye hutoweka; humzoa kutoka mahali pake.
22 Zonder erbarmen slingert God zijn pijlen op hem af, Zodat hij voor zijn slagen moet vluchten;
Humvurumisha bila huruma, huku akikimbia kasi kukwepa nguvu zake.
23 Men klapt over hem in de handen, En fluit hem uit zijn woonplaats na.
Upepo humpigia makofi kwa dharau, na kumfukuza atoke mahali pake.