Job 22
1 Weer nam Elifaz van Teman het woord, en sprak:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Handelt de mens soms ten bate van God? Neen, ten eigen bate is men wijs.
Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
3 Heeft de Almachtige er voordeel van, als ge vroom zijt, Of profijt, zo ge onberispelijk leeft?
Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
4 Bestraft Hij u soms om uw godsvrucht, Daagt Hij u daarom voor het gerecht?
Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
5 Is het niet om uw grote boosheid, Om uw fouten, zonder eind?
Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
6 Ja, zonder noodzaak neemt ge pand van uw broeders, En trekt de berooiden de kleren uit;
Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
7 Den dorstige geeft ge geen water, Den hongerige onthoudt ge zijn brood.
Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
8 Den man met de vuist moet het land toebehoren, En de gunsteling moet het bewonen;
Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
9 Maar de weduwen zendt ge zonder iets heen, De armen der wezen slaat ge stuk!
Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
10 En daarom zijt ge van strikken omringd, Plotseling verbijsterd van schrik;
Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11 Is uw licht verduisterd, zodat ge niet ziet, Slaat de stortvloed over u heen!
Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12 Woont God niet hoog in de hemel? Zie eens, hoe hoog de sterren staan!
Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13 Maar gij besluit er uit: Wat kan God weten, Of richten door de wolken heen?
Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14 Het zwerk is een sluier voor Hem, zodat Hij niet ziet, Hij wandelt rond op het hemelgewelf.
Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15 Wilt ge de weg van vroeger bewandelen Die de boosdoeners hebben betreden:
Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
16 Die vóór hun tijd zijn weggesleurd, Toen de vloed hun grondvesten wegspoelde?
Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
17 Die tot God durfden zeggen: Weg van ons! Wat kan de Almachtige ons doen?
De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
18 Hij had hun huizen met voorspoed gevuld, En Zich niet met de plannen der bozen bemoeid.
Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
19 De vromen zien het met vreugde, De onschuldige drijft de spot met hen:
De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
20 "Waarachtig, hun have vernield, Hun overvloed door het vuur verteerd!"
Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
21 Verzoen u met Hem, dan leeft ge in vrede, Dan wordt uw rijkdom weer groot;
Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
22 Neem de onderrichting aan uit zijn mond, En bewaar zijn woord in uw hart.
Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
23 Wanneer ge vol ootmoed u tot den Almachtige bekeert, De ongerechtigheid uit uw tent verwijdert:
Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
24 Dan zult ge het goud als stof gaan schatten, Het Ofirgoud als kiezel der beken.
Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
25 Want de Almachtige zal het fijnste goud voor u zijn, En stapels van zilver;
Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
26 Dan zult ge u in den Almachtige verlustigen, En uw aanschijn verheffen tot God.
Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
27 Dan zult ge Hem roepen: Hij zal u verhoren, En ge zult Hem dankoffers brengen;
Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
28 Onderneemt ge iets, het komt tot stand, En het licht zal uw wegen bestralen!
Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
29 Want Hij vernedert de trots, Maar redt, wie de ogen neerslaat;
Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
30 Hij verlost den onschuldige: Door de reinheid uwer handen wordt ook gij dus verlost!
Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
