Job 21
1 Job antwoordde, en sprak:
Job svarade och sade:
2 Luistert aandachtig naar wat ik ga zeggen; En dat uw troost zich daartoe bepale!
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Laat mij uitspreken op mijn beurt, Wanneer ik klaar ben, kunt ge spotten!
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Heb ik me soms over mensen beklaagd, Of heb ik geen grond, om mismoedig te zijn?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Ziet mij aan, en staat verstomd, En legt uw hand op de mond!
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Wanneer ik er aan denk, sta ik verbijsterd, En huivert mijn vlees:
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 "Waarom blijven de bozen in leven Worden zij oud en groeien in kracht?"
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Hun kroost gedijt voor hun aanschijn, Hun geslacht houdt stand voor hun ogen;
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Hun huizen zijn veilig en zonder vrees, Gods roede valt er niet op neer.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Hun stier bespringt en bevrucht, Hun koeien kalven en hebben geen misdracht;
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 Als een kudde laten ze hun jongens naar buiten, En hun kinderen springen rond.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Ze zingen bij pauken en citer, Vermaken zich bij de tonen der fluit;
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Toch zeggen ze tot God: Blijf verre van ons, We willen uw wegen niet kennen!
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Wat is de Almachtige, dat we Hem zouden dienen; Wat baat het ons, te smeken tot Hem?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Ligt hun geluk niet in hun eigen hand, Bemoeit Hij Zich wel met de plannen der bozen?
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Hoe dikwijls gaat de lamp der bozen wel uit, En stort er rampspoed op hen neer? Hoe dikwijls vernielt Hij de slechten in zijn toorn, Grijpen de weeën hen aan in zijn gramschap;
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Worden zij als stro voor de wind, Als kaf, opgejaagd door de storm?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Gij zegt: God wreekt zijn misdaad op zijn kinderen, En zal hem zo zijn wraak laten voelen!
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Maar zijn eigen ogen moesten zijn rampspoed aanschouwen, Zelf moest hij de toorn van den Almachtige drinken!
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Want wat bekommert hij zich om zijn gezin na zijn dood, Wanneer het getal zijner maanden ten einde is?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Zou men soms God de les willen lezen, Hij, die de hemelingen richt?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 En de een gaat dood, geheel voldaan, Volkomen gelukkig en rustig,
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 Zijn lenden vol vet, Het merg in zijn beenderen nog fris.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 De ander sterft met een verbitterd gemoed, Zonder ooit het geluk te hebben gesmaakt!
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Tezamen liggen ze neer in het stof, Door de wormen bedekt!
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Zeker, ik ken uw gedachten, En de bedenkingen, die gij tegen mij aanvoert;
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 Gij zegt: "Waar is het huis van den tyran, Waar de tent, waar de bozen in wonen?"
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Hebt gij de reizigers dan nooit ondervraagd, Of aanvaardt gij hun getuigenis niet:
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 "De boze blijft gespaard op de dag van verderf, En ontsnapt op de dag van de gramschap!"
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Wie houdt hem zijn wandel voor ogen, Wie zet hem betaald wat hij deed?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Hij wordt ten grave gedragen, En een tombe houdt er de wacht.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Zacht ligt hij neer Op de kluiten in het dal; Heel de wereld trekt achter hem aan, Talloos velen lopen uit voor zijn stoet.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Wat is uw vertroosting dus schraal, Uw antwoord anders dan leugens!
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
