< Job 12 >

1 Job antwoordde, en sprak:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ja zeker, gij vertegenwoordigt het volk, En met u sterft de wijsheid uit!
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Ik heb evenveel verstand als gij Wie zou trouwens dit alles niet weten?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Laat mij de spot zijn van mijn vriend; Ik roep Jahweh aan, Hij zal mij verhoren! Bespotting voor de deugd van de vromen,
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Verachting voor de beproefden: denkt het gelukskind, En een trap voor hen, wier voeten wankelen;
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Maar vrede voor de tenten der rovers, Onbezorgdheid voor hen, die God durven tarten, En die God naar hun hand willen zetten!
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Ondervraag slechts het vee: het zal het u leren; De vogels uit de lucht; zij vertellen het u;
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Of het kruipend gedierte op aarde: zij zullen het zeggen; De vissen der zee: zij lichten u in.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Wie onder die allen, die het niet weet, Dat de hand van Jahweh dit wrocht!
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 Hij, die iedere levende ziel in zijn hand heeft, En de adem van alle menselijk vlees!
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Of kan het oor geen woorden meer toetsen, Het gehemelte geen spijzen meer proeven;
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 Is er geen wijsheid meer bij bejaarden, Op hoge leeftijd geen inzicht?
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Bij Hem is wijsheid en macht, Bij Hem beleid en verstand.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Haalt Hij omver, men bouwt niet op, Dien Hij kerkert, doet men niet open.
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Houdt Hij de wateren tegen, ze drogen op; Laat Hij ze los, ze woelen het land om.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Bij Hem is kracht en vernuft, Hem behoort de verleide met den verleider;
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Raadsheren laat Hij barrevoets gaan, En rechters maakt Hij tot dwazen;
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 De boeien der koningen maakt Hij los, En legt een koord om hun eigen heup.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 De priesters laat Hij barrevoets gaan, En oude geslachten brengt Hij ten val;
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Aan vertrouwbare mannen ontneemt Hij de spraak, En ontrooft de grijsaards hun oordeel;
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Hij stort verachting over edelen uit, En rukt de gordel der machtigen los.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Hij maakt naties groot, en richt ze ten gronde, Breidt volken uit, en stoot ze neer;
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Hij berooft de vorsten der aarde van hun verstand, En laat ze in de ongebaande wildernis dolen;
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 Ze tasten in de duisternis rond, zonder licht, Ze waggelen als een dronken man.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.

< Job 12 >