Jesaja 32

1 Zie, dan zal een Koning met gerechtigheid heersen, En de vorsten zullen besturen met recht.

Si, en Konung varder regerandes med rättviso; och Förstarna, varda rådande till att hålla rätten vid magt;

2 Ieder van hen zal zijn als een beschutting tegen de wind, En als een schuilplaats tegen de regen; Als een waterbeek in de steppe, Als de schaduw van een machtige rots op het dorstige land.

Att hvar man skall vara såsom en den der för väder bevarad är, och såsom en den der för skurregn förskyld är; såsom vattubäcker på en torr plats, såsom skuggan af ett stort berg uti torro lande.

3 Dan blijven de ogen der zienden niet langer gesloten, En de oren der horenden luisteren weer;

Och de seende ögon skola icke låta förblinda sig, och de tillhörares öron skola grant påmärka.

4 Het onbezonnen verstand leert begrijpen, De stamelende tong spreekt vloeiend en klaar;

Och de galne skola lära klokhet, och den stumma tungan skall färdig varda, och renliga tala.

5 De dwaas wordt niet langer voor edel gehouden, De sluwerd geen man van aanzien genoemd.

En dåre skall icke mer varda kallad en Förste, ej heller en giriger en herre.

6 Want de dwaas spreekt maar dwaasheid En zijn hart zint op boosheid: Om vermetel te worden, En tegen Jahweh te lasteren; Om den hongerige gebrek te doen lijden, Den dorstige een dronk te onthouden.

Ty en dåre talar om dårhet, och hans hjerta umgår med det ondt är, att han skall åstadkomma skrymteri, och predika om Herran villfarelse; att han dermed de hungroga själar utsvälta skall, och förmena dem törstiga drycken.

7 En de sluwerd verzint listige streken, Beraamt boze plannen, Om ongelukkigen door leugen in het verderf te storten, Den arme door zijn beschuldiging voor het gerecht.

Ty dens girigas regerande är icke utan skada; ty han finner listighet till att förderfva de elända med falskom ordom, då han den fattigas rätt tala skall.

8 Maar een edel mens vormt nobele plannen, En brengt ze ten uitvoer.

Men Förstar skola hafva Förstliga tankar, och blifva dervid.

9 Lichtzinnige vrouwen, hoort naar mijn stem, Luchthartige dochters, luistert naar mijn woord!

Står upp, I stolta qvinnor, hörer mina röst; I döttrar, som så säkra ären, fatter med öronen mitt tal.

10 Na jaar en dag Zult ge beven, luchthartigen: Want dan is ‘t gedaan met de wijn, En geen oogst is er meer.

Det är på år och dag till görandes, så skolen I, som säkra ären, bäfva; ty det varder ingen vinand, så blifver ock ingen upphemtning.

11 Siddert lichtzinnigen, beeft luchthartigen, Ontkleedt en ontbloot u; Gordt de rouw om uw lenden,

Förskräcker eder, I stolta qvinnor; bäfver, I säkra. Det skall ske, att I skolen varda afklädda, blottada, gjordada om länderna.

12 En slaat op uw borsten: Om de lieflijke velden, De vruchtbare wijnstok.

Man skall beklaga om åkrar, ja, om de lustiga åkrar, och om de fruktamma vinträ.

13 Doornen en distels woekeren op de grond van mijn volk In alle lustpaleizen der dartele veste;

Ty på mins folks åker skall växa törn och tistel; ja, ock öfver all glädjehus uti den glada staden.

14 Want de burcht ligt eenzaam, verlaten de woelige stad, Ofel en toren verwoest: Holen voor eeuwig, Een lustoord voor ezels, een weide der kudde.

Ty palatsen skola öfvergifven varda, och det stora mantalet i stadenom skall förminskas, så att torn och fäste skola blifva till eviga kulor, och vilddjurom till glädje, hjordom till bet;

15 Dan stort Hij voor eeuwig een geest uit de hoge over ons uit, En wordt de steppe een boomgaard, de boomgaard een woud.

Tilldess att öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene. Så skall då öknen varda till en åkermark, och åkermarken skall för en skog räknad blifva;

16 Het recht zal in de steppe vertoeven, De gerechtigheid in de boomgaard wonen;

Och rätten skall bo i öknene, och rättfärdigheten blifva på åkermarkene;

17 En vrede zal de winst der gerechtigheid zijn, Rust en veiligheid de vrucht van het recht voor altoos!

Och rättfärdighetenes frukt skall vara frid, och rättfärdighetenes nytta skall vara evig stillhet och säkerhet;

18 Mijn volk zal in een oord van vrede wonen, In veilige woningen in zorgeloze rust.

Så att mitt folk skall bo uti fridshusom, uti trygga boningar, och i skön rolighet.

19 Maar het woud zal worden geveld en vernield, De stad tot de grond geslecht.

Men hagel skall vara nedre i skogenom, och staden skall ligga lågt nedre.

20 Heil u! Gij zult aan alle wateren zaaien, En rund en ezel daar vrij laten lopen.

Väl eder, som sån allestäds vid vattnet; ty der mågen I låta oxars och åsnars fötter gå uppå.