2 Samuël 22

1 Ook heeft David tot Jahweh de woorden van dit lied gericht, toen Jahweh hem verlost had uit de hand van al zijn vijanden en ook uit de hand van Saul.

Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;

2 En hij sprak:

Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.

3 Jahweh, mijn toevlucht, mijn burcht en mijn veste; Mijn God, mijn rots, waarop ik kan schuilen. Mijn schild, de hoorn van mijn heil, mijn schutse en mijn toevlucht, Mijn redder heeft mij uit de verdrukking verlost.

Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.

4 Ik roep: Geprezen zij Jahweh! En ben van mijn vijand verlost.

Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.

5 De branding van de dood had mij al gegrepen, De golven van de onderwereld sloegen over mij heen;

Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.

6 De strikken van het dodenrijk hielden mij vast, De klemmen van de dood lagen voor mij gereed: (Sheol h7585)

Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)

7 Maar ik riep tot Jahweh in mijn nood, En tot God verhief ik mijn stem. En Hij hoorde mijn stem in zijn vorstelijke woning, Mijn hulpgeroep drong door tot zijn oren:

När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.

8 Daar schudde en beefde de aarde, Rilden en dreunden de fundamenten des hemels; Want Hij was in woede ontstoken.

Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.

9 Rook steeg op uit zijn neus, Verslindend vuur spoot uit zijn mond, En gloeiende kolen spatten er uit.

Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.

10 Hij boog de hemel, en daalde neer, Grauwe wolken onder zijn voeten.

Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.

11 Hij besteeg den cherub en vloog in het rond, Zwevend op de windewieken.

Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.

12 Hij sloeg de duisternis als een dek om zich heen, Donkere nevels, dreigende wolken waren zijn tent.

Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.

13 En door de gloed, die voor Hem uitging, Braakten zijn wolken vurige kolen.

Af skenet för honom brann det med ljungande.

14 En in de hemel donderde Jahweh, Verhief de Allerhoogste zijn stem;

Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.

15 Hij schoot zijn pijlen en strooide ze rond, Slingerde bliksems en joeg ze uiteen:

Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.

16 Open lag de bedding der zee, Het fundament van de aarde kwam bloot; Door het dreigen van Jahweh, Door het snuivend gebries van zijn neus.

Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.

17 Van boven boog Hij Zich neer, greep mij vast, En trok mij weg uit de onstuimige wateren;

Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.

18 Hij verloste mij van mijn grimmigen vijand En van mijn haters, want ze waren te machtig.

Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;

19 Ze waren uitgetrokken op de dag van mijn rampspoed, Maar Jahweh was mijn beschermer;

De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.

20 Hij beveiligde mij, En bracht mij redding, omdat Hij mij liefhad.

Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.

21 Toen werd mijn gerechtigheid door Jahweh beloond, Mijn reinheid van handen vergolden:

Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.

22 Want ik had de wegen van Jahweh bewandeld, Niet gezondigd tegen mijn God;

Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.

23 Ik had al zijn geboden voor ogen gehouden, Niet zijn wetten ontweken;

Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.

24 Ik was voor Hem zonder smet, Had mij zuiver van zonde bewaard.

Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.

25 Daarom werd mijn gerechtigheid door Jahweh beloond, En mijn reinheid in zijn ogen.

Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.

26 Want voor getrouwen toont Gij U trouw, Voor rechtschapenen rechtschapen,

Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.

27 Rein voor den reine, Maar voor de listigaards listig;

Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.

28 Want Gij redt het deemoedige volk, Maar vernedert hovaardige blikken.

Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.

29 Gij zijt, o Jahweh, mijn lamp, Mijn God, die licht in mijn duisternis straalt;

Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.

30 Met U durf ik de stormloop beginnen, Met mijn God de wallen bespringen.

Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.

31 God! Volmaakt zijn Zijn wegen, Jahweh’s woord is gelouterd. Hij is voor allen een schild, Die vluchten tot Hem.

Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.

32 Wie toch is God, dan Jahweh alleen; Wie een rots, dan alleen onze God!

Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?

33 God! Hij omgordt mij met kracht, En baant mij een veilige weg;

Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.

34 Hij maakt mijn voeten vlug als hinden, En doet mij de hoogste toppen beklimmen;

Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.

35 Hij oefent mijn handen ten strijde, Mijn armen tot het spannen van de koperen boog.

Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.

36 Zo hebt Gij mij het schild van uw heil gereikt; Uw goedheid maakte mij groot.

Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.

37 Gij hebt een weg voor mijn stappen gebaand, En mijn voeten wankelden niet.

Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.

38 Ik vervolgde mijn vijanden, haalde ze in, En keerde niet terug, eer ik ze had verslagen.

Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.

39 Ik heb ze verslagen, verpletterd, zodat ze niet opstaan, Maar onder mijn voet blijven liggen.

Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.

40 Gij hebt mij met kracht omgord tot de strijd, Mijn tegenstanders voor mij doen bukken;

Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.

41 Gij liet mij de rug van mijn vijanden zien. Mijn haters heb ik verdelgd.

Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.

42 Nu huilen ze, maar niemand helpt: Tot Jahweh zelfs, maar Hij antwoordt hun niet;

De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.

43 Ik vermaal ze als stof der aarde, Vertrap en vertreed ze als slijk op de straten.

Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.

44 Gij hebt mij gered uit de strijd met de volkeren. En mij aan het hoofd van de naties gesteld: Volkeren, die ik niet kende, werden mij dienstbaar,

Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.

45 Vreemden brachten mij hulde; Nauwelijks hadden ze van mij gehoord, Of ze gehoorzaamden mij;

De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.

46 Anderen lagen uitgeput neer, En kropen sidderend uit hun burchten.

De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.

47 Leve Jahweh! Gezegend mijn Rots; Hoogverheven de God, de Rots van mijn heil!

Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.

48 Gij hebt mij gewroken, o God, Volkeren aan mij onderworpen;

Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;

49 Mij van mijn grimmigen vijand verlost, Zege over mijn bestrijders verleend, mij van geweldenaars bevrijd.

Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.

50 Daarom wil ik U prijzen, o Jahweh, Uw naam verheerlijken onder de volken!

Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;

51 Machtige hulp verleent Hij zijn koning, En genade aan zijn Gezalfde, Aan David en zijn geslacht Voor altijd!

Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.