Zekaria 1

1 E dwe mar aboro, e higa mar ariyo mar loch Darius, wach Jehova Nyasaye nobiro ni janabi Zekaria wuod Berekia, ma wuod Ido, kawacho niya,

I åttonde månaden av Darejaves' andra regeringsår kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han sade:

2 “Jehova Nyasaye nosin ahinya gi kwereu.

Svårt förtörnad var HERREN på edra fäder.

3 Kuom mano wachnegi ni: Ma e gima Jehova Nyasaye Maratego wacho: ‘Dwoguru ira,’ Jehova Nyasaye Maratego wacho. ‘Eka an bende anaduog iru,’ Jehova Nyasaye Maratego ema owacho kamano.

Säg därför nu till folket så säger HERREN Sebaot: Vänden om till mig, säger HERREN Sebaot, så vill jag vända om till eder, säger HERREN Sebaot.

4 Kik uchal gi kwereu, mane jonabi machon oywak nigi kawacho ni: Ma e gima Jehova Nyasaye Maratego wacho, ‘Lokreuru uwe yoreu maricho kod timbeu maricho.’ To negitamore winja kata dewa, Jehova Nyasaye owacho.

Varen icke såsom edra fäder, för vilka forna tiders profeter predikade och sade: »Så säger HERREN Sebaot: Vänden om från edra onda vägar och edra onda gärningar»; men de ville icke höra och aktade icke på mig säger HERREN.

5 Bende kwereugo gi jonabi pod ngima nyaka sani?

Edra fäder, var äro de? Och profeterna, leva de kvar evinnerligen?

6 To donge wechena gi yorena mane achiko jotichna ma jonabi nojuko kwereu? “Omiyo negilokore kendo giwacho ni, ‘Jehova Nyasaye Maratego osetimonwa gima owinjore gi yorewa kod timbewa, mana kaka nochano timo.’”

Nej, men mina ord och mina rådslut, de som jag betrodde åt mina tjänare profeterna, de träffade ju edra fäder, så att de måste vända om och säga: »Såsom HERREN Sebaot hade beslutit att göra med oss, och såsom våra vägar och våra gärningar förtjänade, så har han ock gjort med oss.»

7 Tarik piero ariyo gangʼwen mar dwe mar apar gachiel, miluongo ni Shebat, e higa mar ariyo mar loch Darius, wach Jehova Nyasaye nobiro ni janabi Zekaria wuod Berekia, ma wuod Ido.

På tjugufjärde dagen i elfte månaden, det är månaden Sebat, i Darejeves' andra regeringsår, kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade:

8 Naneno fweny gotieno ka ngʼat moro moidho faras ma silwal opore e nyima. Ne ochungʼ e dier yiend kuth ochwoga, e holo moro. Yo ka diengʼeye ne nitie farese masilwende, marobuore kod marochere.

Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red på en röd häst; och han höll stilla bland myrtenträden i dalsänkningen. Och bakom honom stodo andra hästar, röda, bruna och vita.

9 Napenjo niya, “Magi gin angʼo, yaye ruodha?” Malaika mane wuoyo koda nodwoka niya, “Abiro nyisi gima gin.”

Då frågade jag: »Vad betyda dessa, min herre?» Ängeln som talade med mig svarade mig: »Jag vill låta dig förstå vad dessa betyda.»

10 Eka ngʼat mane ochungʼ e dier yiend kuth ochwoga nonyisa niya, “Gin e joma Jehova Nyasaye oseoro mondo odhi e piny koni gi koni.”

Och mannen som stod bland myrtenträden tog till orda och sade: »Det är dessa som HERREN har sänt ut till att fara omkring på jorden.»

11 To negidwoko wach ne malaika mar Jehova Nyasaye, mane ochungʼ e dier yiend kuth ochwoga, kagiwacho niya, “Wasewuotho e piny koni gi koni mi wayudo ka piny ngima yweyo kendo nigi kwe.”

Och själva togo de till orda och sade till HERRENS ängel, som stod bland myrtenträden: »Vi hava farit omkring på jorden och hava funnit hela jorden lugn och stilla.»

12 Eka malaika mar Jehova Nyasaye nowacho niya, “Jehova Nyasaye Maratego, nyaka karangʼo mibiro lingʼ mak ikecho Jerusalem gi mier mag Juda misebedo kikechogo kuom higni piero abiriyogi?”

Då tog HERRENS ängel åter till orda och sade: »HERRE Sebaot, huru länge skall det dröja, innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har ju nu varit vred på dem i sjuttio år.»

13 Eka Jehova Nyasaye nowuoyo gi malaika mane loso koda gi weche mangʼwon kod weche mag hoch.

Och HERREN svarade ängeln som talade med mig goda och tröstliga ord;

14 Eka malaika mane wuoyo koda nowachona niya, “Ywagri kiwacho ne ji kama: Ma e gima Jehova Nyasaye Maratego wacho, ‘Nyiego omaka matek nikech Jerusalem gi Sayun,

och ängeln som talade med mig sade sedan till mig: »Predika och säg: Så säger HERREN Sebaot: Jag har stor nitälskan för Jerusalem och Sion;

15 to bende akecho ahinya gi ogendini modak kodhialore. Mokwongo ne akecho mana matin, to koro gisemiyo chandruok omedo doko malit moloyo.’

och jag är storligen förtörnad på hednafolken, som sitta så säkra; ty när jag var allenast litet förtörnad, hjälpte de ytterligare till att fördärva.

16 “Kuom mano, Jehova Nyasaye wacho ni, ‘Abiro duogo Jerusalem mi akeche, mi oda nochak oger kanyo; kendo tol mipimogo ibiro rie e alwora mar Jerusalem,’ Jehova Nyasaye Maratego ema owacho.

Därför säger HERREN så: Jag vill åter vända mig till Jerusalem i barmhärtighet; mitt hus skall där bliva uppbyggt, säger HERREN Sebaot, och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.

17 “Med lendo kiwacho kama: Ma e gima Jehova Nyasaye Maratego wacho: ‘Miecha duto biro pongʼ gi mwandu, kendo Jehova Nyasaye biro hoyo Sayun kendo obiro chako oyiero Jerusalem!’”

Ytterligare må du predika och säga: Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skola mina städer få njuta överflöd av goda håvor; ja, HERREN skall ännu en gång trösta Sion, och ännu en gång skall han utvälja Jerusalem.»

18 Eka natingʼo wangʼa, mi napo kaneno tunge angʼwen!

Sedan lyfte jag upp mina ögon och fick då se fyra horn.

19 Napenjo malaika mane wuoyo koda niya, “Magi gin angʼo?” Nodwoka niya, “Magi e tunge mane okeyo Juda, Israel kod Jerusalem.”

Då frågade jag ängeln som talade med mig: »Vad betyda dessa?» Han svarade mig: »Detta är de horn som hava förstrött Juda, Israel och Jerusalem.»

20 Eka Jehova Nyasaye nonyisa jotheth angʼwen.

Sedan lät HERREN mig se fyra smeder.

21 Napenjo niya, “Jogi obiro timo angʼo ka?” Nodwoko niya, “Magi e tunge mane okeyo jo-Juda mondo kik ngʼato angʼata kuomgi tingʼ wiye; to jothethgi osebiro mondo obwog-gi kendo gilo ogendini mane oikore kedo gi piny Juda.”

Då frågade jag: »I vad ärende hava dessa kommit?» Han svarade: »De förra voro de horn som förströdde Juda, så att ingen kunde upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit för att injaga skräck hos dem, och för att slå av hornen på de hednafolk som hava lyft sitt horn mot Juda land, till att förströ dess inbyggare.»