Zaburi 71

1 Kuomi ema aseponde, yaye Jehova Nyasaye; kik iwe ayud wichkuot.

Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

2 Konya kendo gola e chandruok, nikech timni makare; winja kendo iresa.

Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

3 Bedna lwanda mar pondo, ma anyalo ringo adhiye seche duto; gol chik mondo iresa, nimar in e lwandana kendo ohingana.

Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

4 Resa e lwet joma timbegi richo, yaye Nyasacha, gola kuom richo gi joma kwiny momaka matek.

Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

5 Nimar in ema isebedo genona, yaye Jehova Nyasaye Manyalo Gik Moko Duto, in ema isebedo kimiya chir nyaka ae tin-na.

Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

6 Asebedo ka ayiengora kuomi nyaka ne nywola; in ema ne igola ei minwa. Abiro apaki nyaka chiengʼ.

Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

7 Alokora gima bwogo ji mangʼeny to kata kamano in e kar pondo mara motegno.

Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

8 Dhoga opongʼ gi pakni, kendo asiko ahulo duongʼni maler odiechiengʼ duto.

Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

9 Kik ijog koda ka koro ati; kik ijwangʼa ka tekra orumo.

Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

10 Nimar wasika wuoyo marach kuoma; jogo marita mondo onega loso wach kaachiel.

Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

11 Giwacho niya, “Nyasaye oseweye; laweuru mondo umake, nikech onge ngʼama biro rese.”

Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

12 Kik ibed mabor koda, yaye Nyasaye; bi piyo mondo ikonya, yaye Nyasacha.

Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

13 Mad joma donjona lal nono ka wigi okuot; mad joma dwaro hinya, obed gi achaya kod wichkuot koni gi koni.

Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

14 Anto abiro siko ka an gi geno; abiro paki kendo abiro medo paki.

Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

15 Dhoga biro hulo timni makare, kod warruokni odiechiengʼ duto, kata obedo ni gingʼeny mohinga ngʼeyo.

Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

16 Abiro biro mondo anyis ji timbeni madongo, yaye Jehova Nyasaye Manyalo Gik Moko Duto; abiro nyiso ji timni makare, timni makare in kendi.

Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

17 Isepuonja nyaka aa e nyathi, yaye Nyasaye, kendo nyaka kawuono pod ahulo timbe miwuoro.

Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

18 Kata ka ochopo kinde ma ati kendo wiya oselokore lwar, to kik iweya, yaye Nyasaye, nyaka ahul tekoni ni tienge mabiro, kendo ahul timbeni madongo ni tienge duto mabiro.

Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

19 Timni makare ochopo nyaka ei kor polo, yaye Nyasaye, in misetimo gik madongo. En ngʼa ma dipim kodi, yaye Nyasaye?

Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

20 Kata obedo ni isemiyo aneno chandruok mathoth kendo malit, to pod ibiro miyo abed mangima kendo. Ibiro gola e bur matut mi achak abed gi duongʼ.

Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

21 Ibiro miyo duongʼ ma an-go medore kendo ibiro chako ihoya kendo.

Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

22 Abiro paki gi nyatiti nikech adiera mari, yaye Nyasaye; abiro weroni wend pak gi orutu, yaye Nyasaye Maler mar Israel.

Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

23 Abiro kok gi mor ka aweroni wend pak, nikech an ngʼat misewaro.

Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

24 Dhoga biro nyiso ji kuom timbeni makare odiechiengʼ duto, nimar joma ne dwaro hinya oseneno wichkuot kendo osengʼengʼ.

Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.