< Zaburi 58 >

1 Kuom jatend wer. E dwol mar “Kik iketh gik moko.” Miktam mar Daudi. Un jotelo, bende uwuoyo gi adiera? Bende ungʼado bura moriere tir e dier ji?
Til Sangmesteren. Al-tasjhet. Af David. En Miktam.
2 Ooyo, uchano mayo ji ratiro magi e chunyu, kendo lwetu chano kelo dhawo e piny.
Er det virkelig Ret, I taler, I Guder, dømmer I Menneskens Børn retfærdigt?
3 Joma timbegi richo chako lal ae nywolgi; gin jo-jendeke kendo gin jo-miriambo aa nywolgi.
Nej, alle øver I Uret paa Jord, eders Hænder udvejer Vold.
4 Kwiri margi chalo gi kwich thuol, chalo gi kwich thuond rachier ma tege oyienyo,
Fra Moders Liv vanslægted de gudløse, fra Moders Skød for Løgnerne vild.
5 ma kata ja-bochne wuone to ok owinji, kata bed ni ja-bochneno olony machal nadi.
Gift har de i sig som Slangen, den stumme Øgle, der døver sit Øre
6 Muk lekegi ei dhogi, yaye Nyasaye, yiech kwiri mag sibuoche oko, yaye Jehova Nyasaye!
og ikke vil høre paa Tæmmerens Røst, paa den kyndige Slangebesværger.
7 Mi gilal nono ka pi mamol; ka giywayo atungegi to mi asernigi obed madik.
Gud, bryd Tænderne i deres Mund, Ungløvernes Kindtænder knuse du, HERRE;
8 Mana kaka ndach kamnie maleny nono, kendo mana kaka nyathi monywol kosetho, mad kik gine wangʼ chiengʼ.
lad dem svinde som Vand, der synker, visne som nedtrampet Græs.
9 Kapok agulni magi ochako winjo liet mach, bed ni en mach mabebni kata maliel mos, to joma timbegi richo ibiro ywe oko.
Lad dem blive som Sneglen, opløst i Slim som et ufuldbaarent Foster, der aldrig saa Sol.
10 Joma kare biro bedo mamor kichulonigi kuor, ka giniluok tiendegi e remb joma timbegi richo.
Før eders Gryder mærker til Tjørnen, ja, midt i deres Livskraft river han dem bort i sin Vrede.
11 Eka ji nowach niya, “Kara en adier ni joma kare pod yudo pok; kara nitie Nyasaye mangʼado bura ne piny.”
Den retfærdige glæder sig, naar han ser Hævn, hans Fødder skal vade i gudløses Blod; Og Folk skal sige: »Den retfærdige faar dog sin Løn, der er dog Guder, som dømmer paa Jord!«

< Zaburi 58 >