< Zaburi 129 >

1 Wer ma ji wero kadhi e hekalu. “Jogi osesanda malit nyaka aa e tin-na,” Israel mondo owach niya;
En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;
2 “gisesanda malit nyaka aa e tin-na, to kata kamano pok gibedo gi loch kuoma.
De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.
3 Jopur osepuro diengʼeya kendo gisegore opara ma roboche,
De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.
4 to kata kamano Jehova Nyasaye en ngʼama kare; osegola e badho mar joma timbegi richo.”
Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.
5 Ji duto mochayo Sayun lo mi dog chien gi wichkuot.
Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.
6 Mad gichal gi lum moti ewi tado maner kata kapok odongo maber.
Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;
7 Ok onyal nyago gimoro mapongʼo lwet jakeyo, kata ma jachoko nyalo tingʼo e bade.
Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;
8 Mad joma kalo bute kik wachnegi niya, “Jehova Nyasaye mondo ogwedhi, kata ni, wagwedhi e nying Jehova Nyasaye.”
Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

< Zaburi 129 >