Mika 3

1 Eka ne awacho niya, “Winjuru un jotelo maka Jakobo, un jotelo mag dhood Israel. Donge onego ungʼe ngʼado bura kare.

Och jag sade: Hörer dock, I höfvitsmän i Jacobs hus, och I Förstar i Israels hus; I skullen med rätto vara de som veta hvad rätt är;

2 Umon gi gik mabeyo to uhero gik maricho; ukidho pien joga oko ka uyiecho ringʼo oko e chokegi.

Men I haten det goda, och älsken det onda; I skinnen dem hudena af, och köttet ifrå deras ben;

3 Uchamo ringre joga, uyiecho pien dendgi, kendo utoyo chokegi matindo tindo. Ukengogi ka ringʼo midwa chielo, ka ringʼo midwa tedo e agulu?”

Och äten mins folks kött och när I hafven dragit dem hudena af, så slån I dem ock benen sönder, och stycken det ifrå hvartannat; lika som uti ena gry to, och lika som kött uti en kettil.

4 Kinde biro ma giniywag ne Jehova Nyasaye to ok enodwokgi ngangʼ. Kindeno enopandnegi wangʼe nikech gik maricho magisetimo.

Derföre, när I nu till Herran ropande varden, så skall han intet vilja höra eder utan skall fördölja sitt ansigte för eder på den samma tiden, såsom I med edro onda väsende förtjent hafven.

5 Ma e gima Jehova Nyasaye wacho: “Ne jonabi mane omiyo joga obaro oweyo yo, ka ngʼato omiyogi chiemo to giwacho ni, ‘kwe nitie,’ to ka ok omiyogi chiemo, to giikore tugo kode lweny.

Detta säger Herren, emot de Propheter som förföra mitt folk: De predika, att det skall gå väl, när man gifver dem äta; men om man intet gifver dem i munnen, sa predika de, att ett örlig skall komma.

6 Kuom mano otieno biro choponu ma ok nune fweny, mudho nojuku ma ok nungʼe weche mopondo. Chiengʼ biro podho ne jonabi kendo odiechiengʼ nolokrenegi mudho.

Derföre skall edor syn varda till en natt, och edar spådom till ett mörker; solen skall nedergå öfver Propheterna, och dagen öfver dem mörk varda.

7 Jokor wach wigi biro kuot kendo jo-nyakalondo none wichkuot. Dhogi nomoki nikech ok giniyud dwoko moa kuom Nyasaye.”

Och Siarena skola till skam varda, och spåmännerna till spott; och måste allesamman skyla sig om munnen, efter der är intet Guds ord.

8 An to apongʼ gi teko, apongʼ gi Roho mar Jehova Nyasaye, kod adiera kod nyalo mar hulo ne joka Jakobo kethogi, mar nyiso jo-Israel richogi gi kethogi.

Men jag är full med kraft och Herrans Anda; full med rätt och starkhet, att jag förkunna tör Jacob sin öfverträdelse, och Israel sina synd.

9 Winjuru wachni, un jotelo mag dhood Jakobo, un jotelo mag dhood Israel, un ma usin gadiera kendo uriambo,

Så hörer dock detta, I höfvitsmän i Jacobs hus, och I Förstar i Israels hus, I som styggens vid rätten, och förvänden allt det redeligit är;

10 un mugero Sayun gi remo, to Jerusalem gi timbe mamono.

I som uppbyggen Zion med blod, och Jerusalem med orätt.

11 Jotende ngʼado bura ka omigi asoya. Jodolo mag-gi bende puonjo weche mag chik komigi chudo, kendo jonabi mage koro wach mana komigi chudo. To pod giyiengore mana kuom Jehova Nyasaye kagiwacho niya, “Donge Jehova Nyasaye ni e dierwa, onge masira mabiro makowa.”

Hans höfdingar döma för skänker, hans Prester lära för lön, och hans Propheter prophetera för penningar, förlåta sig uppå Herran, och säga: Är icke Herren ibland oss? Oss kan ingen olycka uppåkomma.

12 Emomiyo Sayun ibiro pur ka puodho, Jerusalem biro dongʼ gunda, got matin mogerie hekalu nobed ka bungu motwere moyugno.

Derföre skall Zion för edra skull upplöjd varda såsom en åkermark, och Jerusalem varda till en stenhop, och templets berg till en skogsbacka.