Mathayo 17
1 Bangʼ ndalo auchiel, Yesu nokawo Petro gi Jakobo, kod Johana owadgi Jakobo mi notelonegi ma gidhi ewi got malo kar kendgi.
Och sex dagar derefter tog Jesus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, till sig; och hade dem afsides upp på ett högt berg.
2 Kane gin kuno kite nolokore ka gineno. Lela wangʼe norieny ka chiengʼ, kendo lepe nolokore rachar marieny ka ler.
Och vardt förklarad för dem; och hans ansigte sken som solen, och hans kläder voro hvit som ett ljus.
3 Apoya nono Musa gi Elija nothinyore e nyimgi kanyo kendo ne giwuoyo gi Yesu.
Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.
4 Petro nowachone Yesu niya, “Ruoth, bedowa kae en gima ber. Ka iyiena to abiro gero kiru adek kae; achiel mari, achiel mar Musa to machielo mar Elija.”
Då svarade Petrus, och sade till Jesum: Herre, här är oss godt vara; vill du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.
5 Kane pod owuoyo, boche polo nobiro apoya moumogi, kendo dwol moro noa e boche polo kawacho niya, “Ma en Wuoda mahero kendo en ema chunya mor kode, winjeuru!”
Vid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag; honom hörer.
6 Kane jopuonjre owinjo wachno, luoro nomakogi mi gipodho piny ka gikulo wiyegi piny.
Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansigte, och vordo svårliga förfärade.
7 Yesu nobiro irgi momulogi, kowacho niya, “Auru malo, kendo weuru bedo maluor.”
Men Jesus gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke.
8 Kane gitingʼo wengegi, ne ok gineno ngʼato makmana Yesu kende.
Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan Jesum allena.
9 Kane oyudo gilor gia ewi got, Yesu nowuoyo negi kowacho niya, “Kik uwach ne ngʼato angʼata gima useneno, nyaka chop kinde ma Wuod Dhano nochier koa kuom joma otho.”
Och när de gingo ned af berget, böd Jesus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, tilldess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.
10 Jopuonjre nopenje niya, “Kare angʼo momiyo jopuonj chik wacho ni Elija nyaka bi mokwongo?”
Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärda, att Elias måste komma tillförene?
11 Yesu nodwokogi niya, “Kuom adiera, Elija nyaka bi mondo oket gik moko duto kare.
Jesus svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.
12 To awachonu ni Elija koro osebiro, to kata kamano ne ok giyange, kendo gisetimone gimoro amora mane gihero. Wuod Dhano bende ibiro sandi e lwetgi e yo machalre.”
Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hvad de ville. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.
13 Eka jopuonjre noyango ni nowuoyo kodgi kuom Johana ja-Batiso.
Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen.
14 Kane gidwogo ir oganda, ngʼat moro nobiro ir Yesu mogoyo chonge piny e nyime.
Och när de kommo till folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;
15 Nowachone niya, “Ruoth, yie ikech wuoda, nikech en-gi tuo mar ndulme kendo osandore malit. Kinde duto opodho piny e mach kata e pi.
Och sade: Herre, förbarma dig öfver min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet;
16 Ne akele ne jopuonjreni mondo gichange, to ne otamogi.”
Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.
17 Yesu nodwokogi kawacho niya, “Yaye tiengʼ maonge gi yie kendo mokethoreni, anabed kodu nyaka karangʼo? Abiro chandora kodu nyaka karangʼo? Kel ane wuowino ka.”
Då svarade Jesus, och sade: O du otrogna och genvördiga slägte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafver honom hit.
18 Yesu nochiko jachiendno, mi nowuok oa kuom wuowino, kendo nochango kochakore sano.
Och Jesus hotade honom, och djefvulen gick ut af honom; och drängen vardt helbregda i samma stund.
19 Eka jopuonjre nobiro ir Yesu lingʼ-lingʼ mi openje niya, “Angʼo momiyo wan ne ok wanyal golo jachiendno?”
Då gingo Lärjungarna till Jesum afsides, och sade: Hvi kunde icke vi drifva honom ut?
20 Nodwoko kowacho niya, “Nikech un gi yie matin nono. Awachonu adier ni ka un gi yie matin marom gi koth karadali to unyalo wacho ne godni ni, ‘Wuogi ia ka idhi kacha,’ kendo dowuogi modhi. Onge gima nyalo tamou. [
Jesus sade till dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona som ett senapskorn, då mågen I säga till detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder varder intet omöjeligit.
21 To jachien ma kama ok nyal riembi ka ok ngʼato olamo matek kendo otweyo chiemo.]”
Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.
22 Kane gichokore kaachiel Galili, nowachonegi niya, “Wuod Dhano ibiro ndhogi mi keti e lwet ji.
Men då de vistades i Galileen, sade Jesus till dem: Det skall ske, att menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer;
23 Gibiro nege, to chiengʼ mar adek ibiro chiere mobed mangima kendo.” Kendo jopuonjre nokuyo ahinya.
Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå upp igen. Och de vordo storliga bedröfvade.
24 Bangʼ ka Yesu gi jopuonjrene nochopo Kapernaum, jochok osuru mar dirachma ariyo ariyo nobiro ir Petro mopenjo niya, “Donge Japuonju chulo osuch hekalu?”
Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade uppbära, till Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifva skattpenning?
25 Nodwoke niya, “Ee, ochulo.” Ka Petro nochopo e ot, Yesu ema nokwongo wuoyo kode kapenje niya, “Iparo nade kuom wachni, Simon? Ruodhi mag piny choko osuru mopogore opogore kuom nyithindgi koso kuom jomoko?”
Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hvad synes dig, Simon? Af hvem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?
26 Petro nodwoko niya, “Kuom jomoko.” Yesu nowachone niya, “Ka kamano to kare nyithindo ni thuolo.
Sade Petrus till honom: Af de främmande. Då sade Jesus till honom: Så äro ju barnen fri.
27 To mondo kik wachwanygi, dhi e nam mondo ichik olopi; kaw rech mimako mokwongo; yaw dhoge, kendo ibiro yudo pesa moromo shekel achiel. Kawe imiye jogo kaka osucha kod mari.”
Men på det vi icke skole förarga dem, så gack till hafvet, och kasta ut kroken; och den första fisk du får, tag. Och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.
