Mariko 9
1 Bangʼ mano Yesu nowachonegi niya, “Awachonu adier ni nitie jomoko mochungʼ buta ka ma ok nobil tho kapok gineno pinyruoth Nyasaye ka biro gi teko.”
Och han sade till dem: Sannerliga säger jag eder, någre äro ibland dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike komma med kraft.
2 Bangʼ ndalo auchiel, Yesu nokawo Petro gi Jakobo kod Johana mi notelo mi gidhi ewi got malo, kama ne ginie kendgi maonge ngʼato. Kane gin kuno, kite nolokore ka gineno,
Och efter sex dagar tog Jesus Petrum, Jacobum och Johannem till sig; och hade dem allena upp på ett högt berg afsides, och vardt förklarad för dem.
3 mi lepe nolokore rachar marieny macharo wangʼ, nodoko rachar dherr maonge ngʼato angʼata e piny mangima mane nyalo luoko law mi rieny maler kamano.
Och hans kläder vordo klar, och ganska hvit såsom snö, att ingen färgare på jordene kan göra dem så hvit.
4 Kanyono, Elija gi Musa nothinyore e nyimgi kanyo, kendo ne giwuoyo gi Yesu.
Och dem syntes Elias med Mose, och de talade med Jesu.
5 Petro nowachone Yesu niya, “Rabi, bedowa kaeni en gima ber. We mondo wager hembe adek kae; achiel mari, achiel mar Musa, to machielo mar Elija.”
Då svarade Petrus, sägandes till Jesum: Rabbi, här är oss godt att vara; låt oss göra här tre hyddor, dig en, Mosi en, och Elie en.
6 Ne ok ongʼeyo gima dowachi nikech luoro nogoyogi.
Men han visste icke hvad han sade; ty de voro häpne vordne.
7 Bangʼ mano boche polo nobiro apoya moumogi, kendo dwol moro moa e boche polo nowacho niya, “Ma en Wuoda mahero, winjeuru!”
Och en sky kom, som öfverskyggde dem; och en röst kom utaf skyn, och sade: Denne är min käre Son; honom hörer.
8 Apoya nono kane pod gingʼicho, ne ok gichako gineno ngʼato kani kodgi makmana Yesu kende.
Och i det samma som de sågo sig om, sågo de ingen vara der när dem, utan allena Jesus.
9 Kane oyudo gilor gia ewi got, Yesu nosiemogi ni kik giwachne ngʼato angʼata gima ne giseneno nyaka chop kinde ma Wuod Dhano nochier koa kuom joma otho.
Men då de gingo neder af berget, böd han dem, att de skulle ingom säga hvad de sett hade, förr än menniskones Son vore uppstånden ifrå de döda.
10 Jopuonjre nokano wachni e chunygi, ka gipenjore e chunygi tiend “chier aa kuom joma otho.”
Och de behöllo det ordet när sig, och befrågade emellan sig, hvad det skulle vara, att han sade: uppstå ifrå de döda.
11 Bangʼe negipenje niya, “Angʼo momiyo jopuonj chik wacho ni Elija nyaka bi mokwongo?”
Och de sporde honom, sägande: Hvad är det, som de Skriftlärde säga, att Elias måste komma först?
12 Yesu nodwokogi niya, “Kuom adiera, Elija nyaka kuong bi mondo olos gik moko duto odok kare. Koro to ere gimomiyo ondiki ni Wuod Dhano nyaka yud sand mathoth mi ji kwede?
Men han svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och sätta all ting i lag igen; och att menniskones Son skall mycket lida, och föraktad varda, såsom skrifvet är.
13 To awachonu ni Elija koro osebiro, kendo gisetimone gimoro amora mane gihero mana kaka ondiki kuome.”
Men jag säger eder: Elias är kommen, och de gjorde honom allt det de ville, såsom skrifvet var om honom.
14 Kane gidwogo ir jopuonjre mamoko, negineno oganda maduongʼ kolworogi kendo ka jopuonj Chik mino kodgi wach.
Då han kom till sina Lärjungar, såg han mycket folk omkring dem, och de Skriftlärda disputerande med dem.
15 To sano sano ka ji duto noneno Yesu, negiyil mi giringo ire mondo gimose.
Och straxt allt folket såg honom, vordo de häpne; och lupo till och helsade honom.
16 Yesu nopenjogi niya, “Angʼo ma uminoe wach kodgi?”
Och han sporde de Skriftlärda: Hvad disputeren I med dem?
17 Ngʼat moro e dier oganda nodwoke niya, “Japuonj, ne akeloni wuoda ma jachien marach opongʼo kendo oloko momo.
Och en af folket svarade, och sade: Mästar, jag hafver haft min son hit till dig, den der hafver en stum anda;
18 E sa ma jachiendno donjo kuome to goye piny, buoyo wuok e dhoge, kendo omuodo lake mi dende tal. Ne akwayo jopuonjreni mondo oriemb jachiendni oko to ne otamogi.”
Och då han tager honom fatt, far han illa med honom; och han fradgas, och gnisslar med sina tänder, och förtvinar. Jag talade med dina Lärjungar, att de skulle drifva honom ut; och de kunde icke.
19 Yesu nodwokogi kawacho niya, “Yaye, tiengʼ maonge gi yie ni, anabed kodu nyaka karangʼo? Keluru ane wuowino.”
Då svarade han honom, och sade: O I otrogna slägte; huru länge skall jag vara när eder? Huru länge skall jag lida eder? Leder honom hit till mig.
20 Negikele to ka jachiendno noneno Yesu, nomiyo rawerano opodho kariere ka ja-ndulme mi nongʼielore e lowo amingʼa ka dhoge wuok buoyo.
Och de ledden fram till honom. Då anden fick se honom, straxt for han illa med honom; och föll neder på jordena, och välte sig, och fradgades.
21 Yesu nopenjo wuon rawerano niya, “Osebedo kochal kama kinde maromo nade?” To en nodwoke niya, “Osebedo kamano nyaka oa e tin-ne.
Då sporde han hans fader till: Huru länge är, sedan detta kom honom uppå? Då sade han: Utaf barndom.
22 Kendo kinde moko jachiendno osebedo ka chumbe ei mach kata e pi, mondo onege. Omiyo kinyalo timo gimoro to yie ikechwa kendo ikonywa.”
Och han hafver ofta kastat honom i elden, och i vattnet, att han måtte förgöra honom; men förmår du något, så varkunna dig öfver oss, och hjelp oss.
23 Yesu nowachone niya, “Ere gima omiyo iwacho ni, ‘Kinyalo?’ Gik moko duto nyalo timore ni ngʼat moyie.”
Jesus sade till honom: Om du tro kan; all ting äro möjelig honom, som tror.
24 Gikanyono wuon wuowino noywagore kawacho niya, “An gi yie, to konya nikech yiena orem.”
Och straxt ropade drängens fader, med gråtande tårar, sägandes: Herre, jag tror; hjelp mina otro.
25 Kane Yesu oneno ka ji moko ringo biro kama gintie, nochiko jachien marachno kowacho niya, “In jachien ma ite odino kendo ma momoni, achiki ni aa kuome kendo kik ichak idonj kuome kendo.”
När Jesus såg, att folket lopp till med, näpste han den orena andan, och sade till honom: Du ande, döfver och dumbe, jag bjuder dig, gack ut af honom, och gack intet mer härefter in uti honom.
26 Jachiendno nokok gi dwol ma liyore mi nogoye piny kogwecho matek, bangʼe noa kuome. Noweyo wuowino mana ka gima otho, mi ji mangʼeny owacho niya, “Otho.”
Så ropade anden, och for ganska illa med honom, och gick ut. Och han vardt som han hade varit död; så att månge sade: Han är död.
27 To Yesu nomako bad wuowino mokonye aa malo mochungʼ.
Då tog Jesus honom vid handena, och reste honom upp; och han stod upp.
28 Kane Yesu osedonjo e ot, jopuonjrene nopenje kar kende niya, “Angʼo momiyo wan ne ok wanyal golo jachiendno?”
Och när han kom hem i huset, frågade hans Lärjungar honom afsides: Hvi förmådde icke vi utdrifva honom?
29 Nodwoko niya, “Jachien machal kama inyalo golo mana kuom lamo kod tweyo chiemo.”
Sade han till dem: Detta slägtet kan med ingen ting utfara, utan med bön och fasto.
30 Negia kanyo mi gikadho e dier Galili, to Yesu ne ok dwar mondo ngʼato ongʼe kuma negintie,
Och de gingo dädan, och vandrade genom Galileen; och han ville icke, att någor skulle vetat.
31 nikech nopuonjo jopuonjrene. Nowachonegi niya, “Wuod Dhano ibiro ndhogi mi keti e lwet ji. Gibiro nege, to bangʼ ndalo adek obiro chier.”
Ty han underviste sina Lärjungar, och han sade till dem: Menniskones Son skall varda öfverantvardad i menniskors händer, och de skola döda honom; och då han är dödad, skall han på tredje dagen uppstå.
32 To ne ok giwinjo tiend gimane onyisogi, to bende negiluor mar penje mondo gingʼe tiende.
Men de förstodo intet hvad han sade, och torde icke spörja honom.
33 Negichopo Kapernaum, kendo ka koro ne en e ot, nopenjogi niya, “Wach angʼo mane ugoyoe mbaka e yo?”
Så kom han till Capernaum; och när han var kommen i huset, sporde han dem: Hvad handladen I eder emellan i vägen?
34 To jopuonjrene nolingʼ ma ok odwoke nikech e yo ne oyudo gigoyo mbaka ni en ngʼa kuomgi maduongʼ moloyo.
Men de tigde; förty de hade handlat emellan sig i vägen, hvilken af dem ypperst var.
35 Ka koro Yesu nobedo piny, noluongo jopuonjrene apar gariyo ire mowachonegi niya, “Ka ngʼato dwaro ni mondo otel to nyaka odwokre chien mogik, mi obed jatij ji duto.”
Och då han hade satt sig, kallade han de tolf, och sade till dem: Hvilken som vill den främste vara, han skall vara ytterst af allom, och allas tjenare.
36 Kosewacho kamano to nokawo nyathi matin mokete ochungʼ e nyim ji duto. Nomako lwet nyathino, kowachonegi niya,
Och så tog han ett barn, och ställde det midt ibland dem. Och då han hade tagit det i sin famn, sade han till dem:
37 “Ngʼato angʼata morwako achiel kuom nyithindo matindogi e nyinga, orwaka An awuon, to bende ngʼato angʼata morwaka ok An ema orwaka, to orwako jal mane oora.”
Hvilken som anammar ett sådant barn i mitt Namn, han anammar mig; och hvilken mig anammar, han anammar icke mig, utan honom som mig sändt hafver.
38 Johana nowachone niya, “Japuonj, ne waneno ngʼato ka golo jochiende e nyingi, to ne watame mondo owe timo kamano nikech ne ok en achiel kuomwa.”
Men Johannes svarade honom, sägandes: Mästar, vi sågom en utdrifva djeflar uti ditt Namn, och han följer oss icke; och vi förböde honom det, efter han icke följer oss.
39 To Yesu nowacho niya, “Kik utame nikech onge ngʼat manyalo timo hono e nyinga manyalo loko pache bangʼ thuolo manok mi owach gimoro marach kuoma,
Då sade Jesus: Förbjuder honom icke; ty ingen är den som gör krafter i mitt Namn, som snarliga kan tala ondt på mig;
40 nimar ngʼato angʼata ma ok mon kodwa en jakorwa.
Förty den der icke är emot oss, han är med oss.
41 Awachonu adier ni ngʼato angʼata mamiyou pi e okombe e nyinga, nikech un jo-Kristo pokne ok nobaye ngangʼ.
Men hvilken som gifver eder dricka en bägare vatten, i mitt Namn, derföre att I Christo tillhören, sannerliga säger jag eder, han skall ingalunda mista sin lön.
42 “To bende ka ngʼato omiyo jomatindo moyie kuomagi odonjo e richo, to dibed maber ka otwene pongʼ marangʼongo e ngʼute ma onyumego e nam.
Och hvilken som förargar en af de små, som tro på mig, bättre vore honom, att vid hans hals hängdes en qvarnsten, och han bortkastades uti hafvet.
43 Ka lweti miyo idonjo e richo to ngʼade oko. Ber moloyo kidonjo e ngima ka ionge lweti moloyo kidhi gi lwetegi ariyo e gehena, [ (Geenna g1067)
Nu, om din hand vore dig till förargelse, hugg henne af. Bättre är dig enhändtan ingå uti lifvet, än att du hafver två händer, och far till helvetet, uti evig eld; (Geenna g1067)
44 kama “‘kute machamo ji ok thoe kendo mach bende ok thoe’].
Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
45 To kapo ni tiendi ema teri e richo to ngʼade oko. Ber moloyo kidonjo e ngima kingʼol kar donjo e gehena gi tiende ariyo, [ (Geenna g1067)
Och om din fot vore dig till förargelse, hugg honom af. Dig är bättre, att du ingår uti lifvet halter, än att du hafver två fötter, och varder kastad till helvetet, uti evig eld; (Geenna g1067)
46 kama “‘kute machamo ji ok thoe kendo mach bende ok thoe’].
Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
47 To ka en wangʼi ema miyo itimo richo to lodhe oko. Ber moloyo kidonjo e pinyruoth Nyasaye gi wangʼ achiel kar bedo gi wenge ariyo to owiti e gehena, (Geenna g1067)
Och om ditt öga vore dig till förargelse, rif det ut. Bättre är dig, att du enögder ingår uti Guds rike, än att du skulle hafva tu ögon, och bortkastas i helvetes eld; (Geenna g1067)
48 kama “‘kute machamo ji ok thoe, kendo mach bende ok thoe.’
Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
49 Ngʼato ka ngʼato ibiro pwodho gi mach.
Ty hvar och en måste med eld saltad varda, och allt offer måste med salt saltas.
50 “Chumbi ber, to ka ndhathe orumo to ere kaka dichak imi obed gi ndhathe kendo? Beduru ka ndhath chumbi un uwegi, kendo beduru gi kwe ngʼato gi ngʼato.”
Salt är ett godt ting; hvar nu saltet mister sin sälto, hvarmed skall man salta? Hafver salt uti eder, och hafver frid emellan eder inbördes.
