Luka 9
1 Kane Yesu oseluongo ji apar gariyogo kaachiel, nomiyogi nyalo kod teko mar golo jochiende duto kendo chango tuoche,
Sedan kallade Jesus tillhopa de tolf, och gaf dem magt och våld öfver alla djeflar, och att de sjukdomar bota kunde;
2 kendo noorogi oko mondo giyal pinyruoth Nyasaye kendo chango joma tuo.
Och sände dem ut till att predika Guds rike, och göra de sjuka helbregda;
3 Nowachonegi niya, “Kik utingʼ gimoro ka udhi e wuoth obed luth kata ofuku kata chiemo, kata pesa, kata law machielo miloko.
Och sade till dem: Tager intet med eder till vägs, icke käpp, eller skräppo, icke bröd, icke penningar; hafver ej heller två kjortlar.
4 Ubed e ot moro amora mudonje, nyaka ua e dalano.
Och i hvad hus I ingån, der blifver, tilldess I dragen dädan.
5 Ka ji ok orwakou, to utengʼ buch tiendeu sa ma uwuok e dalagi mondo obednegi ranyisi ni bura oseloyogi.”
Och hvilke icke anamma eder, så går ut af den staden, och skudder ock stoftet af edra fötter, till vittnesbörd öfver dem.
6 Kamano ne giwuok ma gidhiyo e gwengʼ ka gwengʼ, ka giyalo Injili kendo gichango ji kuonde duto.
Och de gingo ut, och vandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och gjorde helbregda allestäds.
7 Koro Ruoth Herode nowinjo gik moko duto matimore, to noparore, nikech ji moko ne wacho ni Johana osechier oa kuom joma otho.
Då fick Herodes Tetrarcha höra allt det som bedrefs af honom, och honom begynte misshaga; ty det sades af somligom, att Johannes var uppstånden af döda;
8 Jomoko to ni Elija osefwenyore, to joma moko bende ni achiel kuom jonabi machon osebedo mangima kendo.
Af somligom, att Elias var uppenbarad; af somligom, att någor Prophet af de gamla var uppstånden.
9 To Herode nowacho niya, “Johana ne asengʼado wiye, koro ma, to en ngʼa ma awinjo gik ma kamagi kuome?” Kendo notemo mondo onene.
Och Herodes sade: Johannem hafver jag halshuggit; men ho är denne, der jag sådant af hörer? Och begärade se honom.
10 Ka joote noduogo neginyiso Yesu gima negisetimo. Eka nokawogi modhi kodgi ka gin kendgi giwegi e dala miluongo ni Bethsaida,
Och Apostlarna kommo igen, och förtäljde honom allt det de gjort hade. Då tog han dem med sig, och gick afsides uti ena ödemark, som ligger vid den staden, som kallas Bethsaida.
11 to oganda nowinjo mano kendo ne giluwe. Norwakogi kendo nowuoyo kodgi kuom loch mar pinyruoth Nyasaye, kendo nochango jogo mane dwaro chang.
Då folket det förnam, kommo de efter honom; och han undfick dem, och talade med dem om Guds rike, och gjorde dem helbregda, som det behöfde.
12 Kar seche moko mag odhiambo Jopuonjre apar gariyo nobiro ire kendo negiwachone niya, “We ogandani owuogi mondo gidhi e mier machiegni kod gwenge mondo giyud chiemo kod kuonde nindo, nikech wan e thim.”
Men dagen begynte varda framliden; då gingo de tolf fram, och sade till honom: Låt folket ifrå dig, att de gå uti köpstäderna, och nästa bygdena, der de måga gästa, och finna mat; ty vi äre här i ödemarkene.
13 Yesu nodwoko niya, “Migiuru gimoro gicham un uwegi.” Negidwoko niya, “Wan mana gi makati abich gi rech ariyo kende, makmana ka wanyalo dhi mondo wangʼiew chiemo ne ogandani duto.”
Han sade till dem: Gifver I dem äta. Då sade de: Vi hafve icke flera bröd än fem, och två fiskar; utan att vi gå bort, och köpe mat till allt detta folket.
14 Ne nitie ji machwo kanyo ma dirom alufu abich. To nowachone jopuonjrene niya, “Nyisgiuru gibed piny e migepe mag ji madirom piero abich, moro ka moro.”
Och voro de icke långt ifrå femtusend män. Då sade han till sina Lärjungar: Låter dem sätta sig ned, i hvart matskapet femtio.
15 Jopuonjre notimo kamano kendo giduto negibedo piny.
Och de gjorde så, och läto dem alla sätta sig ned.
16 Bangʼe nokawo makati abichgo gi rech ariyogo nongʼiyo polo malo, kogoyo erokamano kendo nongʼingogi. Eka nomiyogi jopuonjre mondo opog ji.
Då tog han de fem bröd och de två fiskar; upplyfte sin ögon i himmelen, tackade deröfver, bröt och fick Lärjungarna, att de skulle sedan läggat fram för folket.
17 Giduto negichiemo mi giyiengʼ, kendo bangʼ chiemo jopuonjre nochoko ngʼinjo mag chiemo mane ji ochamo oweyo okepe apar gariyo mopongʼ.
Och de åto alle, och vordo mätte. Sedan vardt upptaget det som dem öfverlopp, tolf korgar fulle med stycker.
18 Chiengʼ moro kane Yesu lemo kama opondo kendo ne en gi jopuonjrene, nopenjogi niya, “Oganda wacho ni An ngʼa?”
Och det begaf sig, då han var allena i sina böner, voro ock någre hans Lärjungar med honom; dem frågade han, och sade: Hvem säga folket mig vara?
19 Negidwoke niya, “Jomoko wacho ni in Johana ja-Batiso, to jomoko wacho ni in Elija to jomoko bende wacho ni in achiel kuom jonabi machon ema osedwogo mobedo mangima kendo.”
Då svarade de, och sade: Johannes Döparen; somlige Elias, och somlige, att någon Prophet af de gamla är uppstånden.
20 Nopenjogi niya, “To un to uwacho ni an ngʼa?” Petro nodwoke niya, “In Kristo ma wuod Nyasaye.”
Då sade han till dem: Hvem sägen då I mig vara? Svarade Petrus, och sade: Du äst Guds Christ.
21 Yesu nosiemogi matek mondo kik ginyis, ngʼato angʼata wachni.
Och han hotade dem, och förböd, att de skulle det någrom säga;
22 Kendo nowacho niya, “Wuod Dhano nyaka yud sand mangʼeny, kendo ibiro kwede gi jodong oganda gi jodolo madongo kod jopuonj chik, bende nyaka nonege kendo chiengʼ mar adek nochiere obed mangima.”
Och sade: Menniskones Son måste mycket lida, och bortkastas af de äldsta, och öfversta Presterna, och Skriftlärda, och dräpas, och tredje dagen uppstå igen.
23 Eka nowachonegi duto niya, “Ka ngʼato dwaro luwo bangʼa, to nyaka okwedre owuon kendo otingʼ msalape ndalo duto eka oluwa.
Sade han ock till dem alla: Hvilken mig efterfölja vill, han vedersäge sig sjelf, och tage sitt kors på sig hvar dag, och följe mig.
24 Nimar ngʼatno madwaro reso ngimane, ngimane biro lalne, to ngʼatno mowito ngimane nikech an, abiro rese.
Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och ho som mister sitt lif för mina skull, han skall det behålla.
25 Ere ber ma ngʼato yudo ka piny duto obedo mare, to olalo kata owito ngimane.
Och hvad kommer det menniskone till godo, om hon vunne hela verldena, och förtappar sig sjelf, eller gör skada på sig sjelf?
26 Ka ngʼato wiye kuot koda kod wechena, Wuod Dhano bende wiye biro kuot kode ka obiro duogo e duongʼ mare kendo e duongʼ mar Wuoro kod mar malaike maler.
Hvilken som blyges vid mig och min ord, vid honom skall ock menniskones Son blygas, då han kommer i sin, och sins Faders, och de heliga Änglars härlighet.
27 “Awachonu adier ni nitie jomoko mochungʼ buta ka ma ok nokal e tho kapok gineno pinyruoth Nyasaye.”
Men jag säger eder förvisso, att någre äro af dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike.
28 Kar ndalo ma dirom aboro bangʼ ka Yesu nosewacho mani, nokawo Petro gi Johana kod Jakobo kaachiel kode kendo negidhiyo malo ewi got mondo gilam.
Så begaf det sig, vid åtta dagar efter dessa orden, att han tog till sig Petrum, och Johannem, och Jacobum; och gick upp på ett berg till att bedja.
29 To kane olamo, kit wangʼe nolokore, kendo lepe nolokore marieny ka ler mar mil polo.
Och vid han bad, vardt hans ansigte förvandladt, och hans klädnad var hvit och skinande.
30 Ji ariyo, Musa gi Elija, nofwenyore e duongʼ maler, ka giwuoyo gi Yesu.
Och si, två män talade med honom, som voro Moses och Elias;
31 Negiwuoyo kuom thone, mane koro ochiegni chopo ei Jerusalem.
Och syntes i härlighet, och talade om hans afgång, som han fullborda skulle i Jerusalem.
32 Petro kaachiel gi jowadgi ne nindo oingo ahinya, to kane gichiewo maber, negineno duongʼne kod ji ariyo kochungo kode.
Men Petrus, och de med honom voro, förtyngdes af sömn; då de uppvaknade, sågo de hans klarhet, och de två män stå när honom.
33 Kane jogo weyo Yesu, Petro nowachone niya, “Jaduongʼ en gima ber mondo wabed ka eri. We mondo wager kiru achiel mari, achiel mar Musa to machielo mar Elija.” (Ne ok ongʼeyo gino mane owacho.)
Och det begaf sig, då de gingo ifrå honom, sade Petrus till Jesum: Mästar, oss är godt här vara; låt oss göra tre hyddor, en till dig, och en till Mosen, och en till Eliam; och visste icke hvad han sade.
34 Kane pod owuoyo, boche polo nobiro apoya moumogi, kendo negiluor kane bor polono noumogi.
Och vid han så sade, kom en sky, och kringskyggde dem; och de vordo förfärade, vid de vordo invefvade i skyn.
35 Eka dwol moro noa e boche polo, kawacho niya, “Ma e Wuoda, maseyiero; winjeuru.”
Och en röst hördes utu skynom, den der sade: Denne är min älskelige Son; honom hörer.
36 Kane dwol osewuoyo, negiyudo ni Yesu ni kende. Jopuonjre nokano wachni e kindgi giwegi kendo ne ok ginyiso ngʼato angʼata kuom gik mane giseneno.
Och i det samma rösten hördes, funno de Jesum vara allena. Och de tigde, och förkunnade ingom, i de dagar, något af det de sett hade.
37 Kinyne, kane gibiro gilor gia e got, oganda maduongʼ noromone.
Så hände sig dagen derefter, då de gingo ned af berget, mötte honom mycket folk.
38 Ngʼat moro e dier oganda noluongo matek niya, “Japuonj akwayi, range wuodani, nikech en nyathina achiel kende.
Och si, en man af folket ropade, och sade: Mästar, jag beder dig, se till min son; ty han är mitt enda barn.
39 Ndalo duto jachien make kendo ogoyo koko, bende ogoye piny moriere kogwecho, kendo dhoge wuok buoyo. Jachien-no sande kinde duto, kendo ohinye.
Si, anden begriper honom, och straxt ropar han; och han sliter honom, så att han fradgas; och han far med nöd ifrå honom, då han honom slitit hafver.
40 Ne akwayo jopuonjreni mondo oriembe oko, to ne otamogi.”
Och jag bad dina Lärjungar, att de skulle utdrifva honom; och de kunde icke.
41 Yesu nodwoko niya, “Yaye, tiengʼ maonge yie kendo mobamni, to nyaka karangʼo ma dabed kodu kendo chandra kodu.” Kel ane wuodi ka.
Då svarade Jesus, och sade: O! du otrogna och genstörtiga slägte, huru länge skall jag vara när eder, och lida eder? Haf din son hit.
42 Kata e kindeno mane wuowino ne biro, jachien nogoye piny mi nogwecho marach. To Yesu nochiko jachien marachno mi nochango wuowino, kendo nochiwe ne wuon mare.
Och vid han nu framgick, ref och slet djefvulen honom. Men Jesus näpste den orena andan, och gjorde pilten helbregda, och fick honom sinom fader igen.
43 Kendo giduto ne giwuoro duongʼ mar Nyasaye. Kane ji duto wuoro kuom gigo duto ma Yesu notimo, nowachone jopuonjrene niya,
Och alle vordo förskräckte öfver Guds härlighet. Då alle undrade på allt det han gjorde, sade han till sina Lärjungar:
44 “Chikuru itu maber ni gino madwaro nyisou: Wuod Dhano ibiro ndhogi mi keti e lwet ji.”
Fatter dessa orden uti edor öron, ty det skall ske, menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer.
45 To ne ok giwinjo tiend wachni. Ne opandorenegi, momiyo ne ok gingʼeyo tiende, kendo negiluor mar penje mondo gingʼe tiende.
Men de förstodo icke detta ordet; och det var fördoldt för dem, att de det icke kunde förstå; och de fruktade att fråga honom om det ordet.
46 Mbaka nowuok e kind jopuonjre ni en ngʼa kuomgi manobed maduongʼ moloyo.
Och kom ibland dem en tanke, hvilkendera skulle störst vara.
47 Kaka Yesu nongʼeyo parogi, nokawo nyathi matin mokete ochungʼ bute.
Då Jesus såg deras hjertas tankar, tog han ett barn, och ställde det när sig;
48 Eka nowachonegi niya, “Ngʼato angʼata morwako nyathi matin-ni e nyinga orwaka, to ngʼama orwaka, orwako jal mane oora. Nimar ngʼat matin mogik kuomu duto en ngʼama duongʼ moloyo.”
Och sade till dem: Hvilken som anammar detta barnet i mitt Namn, han anammar mig; och den mig anammar, han anammar honom, som mig sändt hafver; men den der minst är ibland eder alla, han skall vara störst.
49 Johana nowachone niya, “Jaduongʼ, ne waneno ngʼato ka golo jochiende e nyingi kendo ne watemo tame, nikech ok en achiel kuomwa.”
Då svarade Johannes, och sade: Mästar, vi sågom en, som utdref djeflar under ditt Namn, och vi förbödom honom det; efter det han icke följer med oss.
50 To Yesu nowacho niya, “Kik utame, nimar ngʼat ma ok mon kodu en jakoru.”
Sade Jesus till honom: Förbjuder honom intet; ty den der icke emot oss är, han är med oss.
51 Kane kinde ochopo monego terego malo e polo, Yesu noramo ni nyaka ochop Jerusalem.
Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att han skulle hädantagen varda, vände han sitt ansigte till att fara åt Jerusalem.
52 Eka nooro joote mondo otel nyime odhi e dala jo-Samaria mondo oikne gik moko;
Och han sände båd framför sig; de gingo, och kommo intill en stad, som de Samariter uti bodde, att de skulle reda för honom.
53 to ji mane nikanyo ne ok orwake, nikech nodhi Jerusalem.
Och de undfingo honom intet; ty han hade vändt sitt ansigte till att draga till Jerusalem.
54 Kane jopuonjrene ma Jakobo gi Johana ne oneno ma, negipenjo niya, “Ruoth, idwaro ni mondo waluong mach oa e polo obi otiekgi koso?”
Då hans Lärjungar, Jacobus och Johannes, det sågo, sade de: Herre, vill du, så vilje vi säga, att elden måtte komma ned af himmelen, och förtära dem, såsom ock Elias gjorde?
55 To Yesu nolokore, mokwerogi.
Men Jesus vände sig om, och näpste dem, sägandes: I veten icke, hvars andas I ären;
56 Bangʼ mano, negidhi e dala machielo.
Ty menniskones Son är icke kommen till att förderfva menniskornas själar, utan till att frälsa dem. Och de gingo dädan uti en annan by.
57 Kane oyudo giwuotho e yo, ngʼat moro nowachone niya, “Abiro luwi kamoro amora midhiye.”
Och det begaf sig, vid de gingo på vägen, sade en till honom: Jag vill följa dig, hvart du går, Herre.
58 To Yesu nodwoke niya, “Bwe nigi buchegi kendo winy mafuyo e kor yamo nigi utegi, to Wuod Dhano onge gi kamoro amora monyalo kete wiye.”
Sade Jesus till honom: Räfvarna hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver icke, der han kan luta sitt hufvud till.
59 Nowachone ngʼat machielo niya, “Luwa.” To ngʼatno nodwoko niya, “Ruoth, yiena adhi ayik wuonwa mondi.”
Men han sade till en annan: Följ mig. Då sade han: Herre, låt mig först gå bort, och begrafva min fader.
60 Yesu nowachone niya, “We joma otho oik jogegi motho, to in dhiyo kendo iland wach mar pinyruoth Nyasaye.”
Då sade Jesus till honom: Låt de döda begrafva sina döda; men du, gack, och förkunna Guds rike.
61 To pod ngʼat machielo moro nowacho niya, “Abiro luwi, Ruoth, to mokwongo, yiena adogi mondo adhi goyo oriti ni joodwa.”
En annar sade: Herre, jag vill följa dig; men låt mig först gå, och skilja mig ifrå dem som i mitt hus äro.
62 Yesu nodwoko niya, “Ngʼama osemako kwer dhok to pod ngʼiyo chien ok owinjore ni tich mar pinyruoth Nyasaye.”
Sade Jesus till honom: Hvilken som sätter sin hand till plogen, och ser tillbaka, han är icke beqväm för Guds rike.
