Ywagruok 5
1 Yaye Jehova Nyasaye, parie gima osetimorenwa; rangwa mondo ineye wichkuot ma wan-go.
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 Girkeni mawa osemi jopinje mamoko, to miechwa to osekaw gi ji ma welo.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 Wasedongʼ kiye, to minewa chalo mon ma chwogi otho.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 Nyaka wangʼiew pi mawamodho; yiendwa ma wachwako nyaka wachul nengo eka wayudgi.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Jogo malawowa nikodwa machiegni; waol kendo waonge yweyo.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 Ne wachiwore ni Misri kod Asuria mondo wayud chiemo moromo.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Kwerewa notimo richo, to koro gionge, to wan ema ikumowa kargi.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Wasumbini ema tinde otelonwa, kendo onge ngʼama resowa e lwetgi.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Wayudo chiembwa e yo matek manyalo hinyo ngimawa nikech lweny manie thim.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Dendwa owre mana ka mach nikech tuo ma kech kelonwa.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 Mon osemak githuon e Sayun, to nyiri e miech Juda.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 Jodong gwengʼ oselier gi lwetegi e yien, to jomadongo ok osemi luor.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Jomatindo tiyo matek kuonde mag rego, to yawuowi chandore ka gitingʼo yien mapek.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 Jodongo onge e dhoranga dala maduongʼ; kendo jomatindo oseweyo wero wendegi.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 Mor oserumo e chunywa; miendwa oselokore ywak.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 Osimbo mar duongʼ oselwar oa e wiwa. Yaye, masira omakowa, nikech wasetimo richo.
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Nikech gik ma osetimorenwagi, chunywa ool kendo wengewa osejony,
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 nimar got Sayun, osejwangʼ modongʼ gunda ma ondiegi ema kwayoe.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 Yaye Jehova Nyasaye, lochni osiko manyaka chiengʼ kendo ochwere e tiengʼ ka tiengʼ.
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 Ere gima omiyo wiyi wil kodwa kinde duto? Ere gima omiyo ijwangʼowa kuom kinde malach kamano?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Yaye Jehova Nyasaye, dwogwa iri; kendo ndalowa obed manyien kaka ne wan chon.
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 Ka ok itimonwa kamano, to nyiso ni isedagiwa kendo in gi mirima kodwa ma ok nyal pim.
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
