Joshua 2

1 Bangʼe Joshua wuod Nun nooro jonon piny ariyo lingʼ-lingʼ moa Shitim. Nowachonegi niya, “Dhiuru, ungʼi pinyni, to moloyo Jeriko.” Omiyo negidhi ma gidonjo e od dhako moro mandhaga ma nyinge Rahab, mi gidak kanyo.

Josua, Nuns son, sände hemliga ut två spejare ifrå Sittim, och sade dem: Går och beser landet, och Jericho. De gingo åstad, och kommo in uti ene skökos hus, som het Rahab, och der lågo de.

2 Ruodh Jeriko nonyisi niya, “Ngʼe ni jo-Israel moko osebiro ka gotienoni mondo onon pinywa.”

Då vardt Konungenom i Jericho sagdt: Si, i denna nattene äro någre män inkomne ifrån Israels barn, till att bespeja landet.

3 Omiyo ruodh Jeriko nooro wach ni Rahab niya, “Gol oko jogo mane obiro iri kendo odonjo e odi, nikech gisebiro mondo gitim nonro ma lingʼ-lingʼ e pinyni duto.”

Då sände Konungen i Jericho till Rahab, och lät säga henne: Få oss ut de män, som till dig i ditt hus komne äro; ty de äro komne till att bespeja allt landet.

4 Kata kamano, Rahab nosekawo ji ariyogi kendo opandogi. Nowacho niya, “En adier, ni jogi nobiro ira, to ne ok angʼeyo ni gia kanye.

Men qvinnan fördolde de två männerna, och sade: Här äro väl två män inkomne till mig; men jag visste icke hvadan de voro.

5 E seche mag angʼich welo, e sa michiegoe dhoranga dala maduongʼ, jogi nowuok. Ok angʼeyo yo mane gidhiyoe. Ringuru bangʼ-gi piyo. Unyalo makogi.”

Och då jag ville låta dörrena igen, då mörkt vardt, gingo de ut, så att jag icke vet hvart de gingo; söker med hast efter dem, I fån dem väl fatt.

6 To chutho, noyudo ka osepando jogi ewi tado e bwo othith mane opedhi ewi tado kanyo.

Men hon lät dem stiga upp på taket, och öfvertäckte dem med linstjelkar, som hon der på taket utbredt hade.

7 Omiyo oganda mar ruodh pinyno nowuok piyo ka gilawogi e yo mochiko aora Jordan, kendo mana gisano ka jogo mane lawogi nosewuok oko, dhorangajno nolor.

Men männerna sökte efter dem på den vägen till Jordan, allt intill färjostaden; och porten vardt tilläster straxt de utkomne voro, som efter dem jagade.

8 Kane jonon pinygo ne pok odhi nindo, dhakoni noidho modhi ewi tado,

Och förra än männerna lade sig till sofva, steg hon upp på taket;

9 kendo mowachonegi niya, “Angʼeyo ni Jehova Nyasaye osemiyou pinyni kendo mano osemiyo luoro omako ngʼato ka ngʼato kuomwa, omiyo joma odak e pinyni kihondko osemako nikech un.

Och sade till dem: Jag vet, att Herren hafver gifvit eder detta landet; ty en förskräckelse för eder är fallen öfver oss, och alle landsens inbyggare äro bäfvande vordne för edor tillkommelse.

10 Wasewinjo kaka Jehova Nyasaye nomiyo pi Nam Makwar oduono kane uwuok e piny Misri, kendo gima ne utimone Sihon kod Og, ruodhi ariyo mag jo-Amor modak yo wuok chiengʼ mar aora Jordan, mane uketho chuth.

Ty vi hafve hört, huru Herren uttorkade vattnet i röda hafvet för eder, då I drogen utur Egypten; och hvad I gjort hafven de två Amoreers Konungar, Sihon och Og, på hinsidon Jordan, huru I gåfven dem tillspillo.

11 Kane wawinjo wachno, to kihondko nomakowa kendo chir duto mane ngʼato angʼata nigo norumo nikech un, kendo nikech Jehova Nyasaye ma Nyasachu en Nyasaye manie polo malo kendo e piny mwalo.

Och sedan vi det hörde, vardt vårt hjerta förtvifladt, och intet mod är mer i någon man för edor tillkommelse; ty Herren edar Gud han är Gud, både uppe i himmelen, och nedre på jordene.

12 “Kuom mano, kwongʼrenauru gi Jehova Nyasaye ni ubiro ngʼwonone jooda, nikech an bende asetimonu ngʼwono. Singrenauru

Så svärjer mig nu vid Herran, efter jag hafver gjort barmhertighet med eder, att I ock gören barmhertighet med mins faders hus, och gifver mig ett vårdtecken;

13 ni ubiro ngʼwonone wuonwa kod minwa, owetena kod nyiminena, kod jogegi duto, kendo ni ubiro resowa mondo kik watho.”

Att I låten lefva min fader, mina moder, mina bröder, och mina systrar, och allt det de hafva; och frälser våra själar ifrå döden.

14 Jogi nowachone adier niya, “Ngimau en ngimawa! Ka ok uwacho gino ma watimo, to wabiro bedo kodu gi ngʼwono kod ratiro e ndalo ma Jehova Nyasaye nomiwa pinyni.”

Männerna sade till henne: Om vi icke göre barmhertighet och trohet med dig, då Herren gifver oss landet, så skall vår själ vara döden skyldig för eder, såframt du icke förråder vårt ärende.

15 Omiyo nolorogi piny gi tol ka giluwo dirisa, nikech ot mane odakie ne ochwogi e kor ohinga mar dala maduongʼ.

Så släppte hon dem neder med ett tåg genom ett fenster; ty hennes hus var i stadsmurenom; och hon bodde desslikes på murenom.

16 E sa onogo nowachonegi niya, “Dhiuru e got mondo joma lawou kik yudu. Ponduru kuno kuom ndalo adek nyaka giduogi; eka udhi nyime giwuodhu.”

Och hon sade till dem: Går uppåt berget, att de, som söka efter eder, icke möta eder, och gömmer eder der i tre dagar, så länge de komma igen, som efter eder fara; sedan går edar väg.

17 Jogi nowachone niya, “Kwongʼ ma isemiyo wakwongʼore godo ok otweyowa,

Männerna sade till henne: Vi vilje vara denna eden qvitte, som du af oss tagit hafver;

18 makmana, chiengʼ mwadonjo e pinyni, to nyaka itwe tol makwarni e dirisa kama ilorowanie, kendo nyaka ikel wuonu gi minu, oweteni gi joodi duto ei odi.

När vi komme i landet, och du icke binder detta rosenröda tåget i fenstret, med hvilko du oss nedersläppt hafver: och hafver församlat till dig i huset din fader, dina moder, dina bröder, och hela dins faders hus;

19 Ka dipo ni ngʼato owuok e odi modhi e yore mag mier, rembe enobed e wiye owuon; ok enobed wachwa. To ne ngʼatno manobed kodi ei ot, rembe nobedi e wiwa ka dipo ni lwedo moro nomule.

Och hvilken som går utom dörrena af ditt hus, hans blod vare öfver hans hufvud, och vi oskyldige; men alle de som i dino huse äro, om en hand kommer vid dem, så skall deras blod vara öfver vårt hufvud.

20 Makmana, ka dipo ni iwacho gino ma watimo, to inigonywa kuom kwongʼruok mane iketowa wakwongʼore godo.”

Och om du något af denna vår ärende utröjer, så vilje vi vara den eden qvitte, som du af oss tagit hafver.

21 Nowachonegi niya, “Wawinjore! Kendo mondo obed kaka uwachono.” Omiyo ne ogologi mi gidhi. Bangʼe notweyo tol makwar e dirisa.

Hon sade: Vare som I sägen: och lät gå dem; och de gingo sin väg, och hon band det rosenröda tåget i fenstret.

22 Kane gisea, negidhi nyaka e gode mi gidak kuno kuom ndalo adek, manyaka joma ne lawogi otieko manyo kuonde duto ka giluwo yo mi gidwogo ma ok giyudogi.

Och de gingo sin väg, och kommo upp på berget, och blefvo der i tre dagar, tilldess de kommo igen, som efter dem foro: ty de hade sökt dem på alla vägar, och dock intet funnit dem.

23 Eka jonon piny ariyogi nolor oa e gode. Negingʼado aora, mi gidhi ir Joshua wuod Nun, kendo giwachone gigo duto mane otimorenigi.

Så vände de två männerna tillbaka, gingo ned af berget, och foro utöfver, och kommo till Josua, Nuns son, och förtäljde honom allt, såsom de det funnit hade;

24 Negiwachone Joshua niya, “Adiera, Jehova Nyasaye osechiwo pinyni duto e lwetwa, bende jogo modak e pinyno kihondko osemako nikech wan.”

Och sade till Josua: Herren hafver gifvit oss allt landet i våra händer, alle landsens inbyggare äro förskräckte för oss.