Ayub 37
1 “An bende mor ma kamano miyo chunya bwok kendo ridore.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Lingʼuru kendo uwinj dwond Nyasaye kaka mor ka polo, kendo winjuru weche mawuok e dhoge.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 En emomiyo mil polo menyo kor polo duto, chakre tungʼ piny konchiel nyaka komachielo.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 Bangʼ mano iwinjo dwonde ka mor matek kendo omor gi dwol mar duongʼne. Ka dwonde ochako mor, to onge gima nyalo gengʼe.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 Dwond Nyasaye mor e yo miwuoro; otimo gik madongo moyombo parowa.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 Owacho ne pe ni, ‘Lwar piny,’ kendo ne nyidho matin ni, ‘Lokri koth maduongʼ.’
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 Otimo kamano mondo ji duto mane ochweyo, ongʼe kaka tichne chalo mi ji duto bed gi luoro nikech teko mare.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 Le ringo pondo; gisiko e buchegi.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 Ahiti biro koa kuma opandee, kendo koyo mangʼich bende yamo riembo mi ke.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 Much Nyasaye kelo pe kendo pige mopongʼo wi lowo poto mabed matek ka lwanda.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Opongʼo boche polo gi ngʼich mar pi kendo okeyo mil polo mare ei bochego.
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 Gilwore mana kaka Nyasaye dwaro, ka gidhi e wangʼ piny duto ka gitimo gima ochikogi.
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Ndalo moko Nyasaye kelo rumbi e piny mondo okumgo ji, to ndalo moko okelo koth mondo onyisgo herane.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 “Winjie wachni, Ayub; bed mos ipar gik miwuoro mag Nyasaye.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Bende ingʼeyo kaka Nyasaye chiko boche polo kendo kaka omiyo polo mil?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Bende ingʼeyo kaka boche oliero e kor polo, gik miwuoro mag Jal ma riekone tut mogik?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 To in ma kinde ma yamb milambo kudho mi two piny, to isiko mana ka luya chami ei lewni mirwakogi,
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 bende inyalo konye yaro polo, mi obed matek ka mula mothedhi?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 “Nyiswa ane gima dwanyis Nyasaye machalo kamano ka kata mana pek ma wan-go ok wanyal ketone e yo mayot.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Bende en gima owinjore mondo onyise ka adwaro wuoyo? Donge ngʼama ohedhore timo kamano dotieki?
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 Koro onge ngʼama nyalo rango wangʼ chiengʼ tir, nikech polo olendo kendo orieny makech; yamo oseriembo boche duto moweyo kor polo nono.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Nyasaye wuok koa yo nyandwat ka en gi duongʼ malich machalo gi lich mar dhahabu.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 Jehova Nyasaye Maratego oyombowa mabor kendo en gi teko maduongʼ ok otim marach ne ji, nikech en ja-adiera kendo opongʼ gi tim makare.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Mano emomiyo ji miye luor, nikech ok opak joma pachgi wuondo ni riek.”
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
