< Ayub 32 >

1 Omiyo ji adekgi noweyo dwokore gi Ayub, nikech noparo ni en ngʼama kare.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 To Elihu wuod Barakel ja-Buz, mane wuok e anywola mar Ram ne iye owangʼ gi Ayub nikech nopwoyore kende owuon kaka ngʼat makare, ka ok oweyo Nyasaye ema mondo opwoye.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 Iye nowangʼ bende gi osiepe Ayub adek nikech negisiko mana ka gingʼado ne Ayub bura, to kata obedo nine oonge ketho.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 Elihu norito mondi eka oloso gi Ayub nikech ne en ngʼama tin e diergi.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 To kane oneno ka ji adekgo osewuoyo mi wechegi orumo, to mirima nomake.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Eka Elihu wuod Barakel ja-Buz nowacho kama: “An atin kuom higni, kendo un joma dongona; mano emomiyo naluor, kendo ne ok an gichir mar nyisou gima angʼeyo.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Naparo e chunya ni, ‘Higa ema mondo owuo; kendo dak amingʼa e piny ema mondo opuonj rieko!’
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 To ngʼeuru ni chuny manie i dhano, ma en much Jehova Nyasaye Maratego, ema miyo dhano winjo tiend weche.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Jomadongo kende ok ema nigi rieko, kata ok ni joma hikgi ngʼeny ema nigi ongʼeyo gima kare.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 “Kuom mano, awacho kama: Winjauru; an bende koro adwaro nyisou gima angʼeyo.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Uwinjo, ne arito mondi kane uwuoyo, ne achiko ita ne wecheu mukwano ni nigi rieko; kinde mane umanyo weche monego uwachi,
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 ne achikonu ita adimba kinde mane uwuoyo, to onge ngʼato kuomu moseyudo Ayub gi ketho; kendo onge ngʼato kuomu mosedwoko weche Ayub.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Kik uwach ni, ‘Ngʼatni riek motamo wangʼwa, Nyasaye ema mondo okwere, to ok dhano!’
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 To Ayub pod ok omino koda wach, omiyo ok abi dwoke kaka usebedo ka uduokeno.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 “Jogi dhogi omoko, gionge gima ginyalo dwoko; weche orumonegi.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Gichungʼ achungʼa maonge gima giwachi, koro pod arit arita kata obedo ni gilingʼ kamano?
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 An bende koro abiro wacho makora; kendo abiro nyisi gima angʼeyo.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 Nikech weche opongʼo chunya, kendo gichuna nyaka anyisigi;
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 bende achalo gi chupa ma divai opongʼo iye kendo ka pien divai manyien madwaro barore.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Nyaka awuo eka abed gi kwe; omiyo nyaka adwoki.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Ok abi dewo wangʼ ngʼato bende ok abi wuondo ngʼato;
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 nikech ka dine bed ni alony e wuondo ji to Jachwechna ditieka piyo nono.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

< Ayub 32 >