Ayub 32
1 Omiyo ji adekgi noweyo dwokore gi Ayub, nikech noparo ni en ngʼama kare.
Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2 To Elihu wuod Barakel ja-Buz, mane wuok e anywola mar Ram ne iye owangʼ gi Ayub nikech nopwoyore kende owuon kaka ngʼat makare, ka ok oweyo Nyasaye ema mondo opwoye.
Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3 Iye nowangʼ bende gi osiepe Ayub adek nikech negisiko mana ka gingʼado ne Ayub bura, to kata obedo nine oonge ketho.
Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4 Elihu norito mondi eka oloso gi Ayub nikech ne en ngʼama tin e diergi.
Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5 To kane oneno ka ji adekgo osewuoyo mi wechegi orumo, to mirima nomake.
Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6 Eka Elihu wuod Barakel ja-Buz nowacho kama: “An atin kuom higni, kendo un joma dongona; mano emomiyo naluor, kendo ne ok an gichir mar nyisou gima angʼeyo.
Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7 Naparo e chunya ni, ‘Higa ema mondo owuo; kendo dak amingʼa e piny ema mondo opuonj rieko!’
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8 To ngʼeuru ni chuny manie i dhano, ma en much Jehova Nyasaye Maratego, ema miyo dhano winjo tiend weche.
Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9 Jomadongo kende ok ema nigi rieko, kata ok ni joma hikgi ngʼeny ema nigi ongʼeyo gima kare.
Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10 “Kuom mano, awacho kama: Winjauru; an bende koro adwaro nyisou gima angʼeyo.
Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11 Uwinjo, ne arito mondi kane uwuoyo, ne achiko ita ne wecheu mukwano ni nigi rieko; kinde mane umanyo weche monego uwachi,
Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12 ne achikonu ita adimba kinde mane uwuoyo, to onge ngʼato kuomu moseyudo Ayub gi ketho; kendo onge ngʼato kuomu mosedwoko weche Ayub.
Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
13 Kik uwach ni, ‘Ngʼatni riek motamo wangʼwa, Nyasaye ema mondo okwere, to ok dhano!’
I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
14 To Ayub pod ok omino koda wach, omiyo ok abi dwoke kaka usebedo ka uduokeno.
Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
15 “Jogi dhogi omoko, gionge gima ginyalo dwoko; weche orumonegi.
Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 Gichungʼ achungʼa maonge gima giwachi, koro pod arit arita kata obedo ni gilingʼ kamano?
Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 An bende koro abiro wacho makora; kendo abiro nyisi gima angʼeyo.
Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 Nikech weche opongʼo chunya, kendo gichuna nyaka anyisigi;
Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 bende achalo gi chupa ma divai opongʼo iye kendo ka pien divai manyien madwaro barore.
Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 Nyaka awuo eka abed gi kwe; omiyo nyaka adwoki.
Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 Ok abi dewo wangʼ ngʼato bende ok abi wuondo ngʼato;
Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 nikech ka dine bed ni alony e wuondo ji to Jachwechna ditieka piyo nono.
Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
