Ayub 30

1 “To sani koro gijara, kata obedo ni gin jomatindo ahinya kuoma, ma kata mana wuonegi ne ok anyal yienegi kata mana konyo guogi rito jamba.

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

2 Ne gin joma tekregi oserumo kendo manyap ma ok nyal timona gimoro amora.

Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

3 Negineno malich nikech chan gi kech mane gin-go kendo ne gidangʼni koni gi koni gotieno e piny motwo, kendo e piny mokethore modongʼ gunda.

Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

4 Negibayo ei thim koni gi koni ka gimanyo chiemo, kendo tiende yien maonge ndhandhu ema nobed chiembgi.

Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

5 Ne iriembogi gi mahu mana ka gima gin jokwoge.

Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

6 Nyaka ne gidag mana e aore modwono, kendo ei rogo mag lwendni.

I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

7 Ne giywak e bunge mana kondiegi kendo ne gilak ei bunge.

Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

8 Ne gin joma nono maonge nying, omiyo noriembgi gia e piny.

en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

9 “To koro yawuotgi jara ka giwer, makoro aselokora ngero ma gigoyo e kindgi.

Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

10 Gisin koda kendo ok gidwara butgi; ok lich negi kata ka gingʼulo olawo e wangʼa.

med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

11 Sani koro gimwomore kuoma nikech Nyasaye osetieko tekrena kendo ogoya gi masira.

Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

12 Jonjoregi monja gie batha korachwich; gichikona obadho, kendo gikunyona buche mondo apodhie.

Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

13 Giketho yora, gidwaro tieka chuth. Giwacho ni, ‘Onge ngʼama nyalo konye.’

Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

14 Gidonjo kuoma ka pi madonjo e hotogoro maduongʼ kata ka joma muomo ohinga kama ogore piny.

Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

15 Masiche oola; mi duongʼna osekadho ka yamo, kendo kwe ma an-go osekadho ka boche polo.

Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

16 “Sani koro ngimana rumo mos mos; kendo chandruok omaka.

Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

17 Kochopo otieno to chokena muodore amuoda, kendo rem ma an-go ok miya yweyo.

Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

18 Nyasaye ngʼwana gi ngʼuta kuom chandruok mangʼeny ma asebedogo kendo tuo noketho denda, machalo mana gi nanga morido ngʼuta matek.

Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

19 Ne owita nyaka ei chwodho, mi alokora buru.

I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

20 “Aywagorani, yaye Nyasaye, to itamori dwoko; achungʼ e nyimi to ingʼiya angʼiya.

Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

21 Ilokona kiti kendo ibedo mager koda; isanda gi badi maratego.

Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

22 Iyudha kendo iliera e kor yamo, irunda ewi apaka.

Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

23 Angʼeyo ni ibiro tera nyaka e tho, nyaka kama ochan ne joma ngima duto.

Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

24 “Ongʼere ni ngʼama osehinyore ok nyal monj kendo, to oywak mana ni mondo okonye e chandruokne.

Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

25 Donge aseywago joma ni e chandruok? Donge chunya bedo malit kaparo jodhier?

Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

26 Ne ageno yudo mor kod ler; to rach kod mudho ema nobirona.

Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

27 Iya nyawni ma ok rum; kendo ndalo mag chandruok ema ochoma.

Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

28 Pien denda lokore maratengʼ to ok nikech chiengʼ marieny matek; achungʼ e dier chokruok, kendo aywak mondo okonya.

Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

29 Achalo ngʼama nonywol kaachiel gi ondiegi, bende achalo osiep tula.

En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

30 Pien denda olokore ratengʼ kendo opokore; kendo wich bar oowo denda ka mach.

Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

31 Thuma mar nyatiti olokore gir kuyo, kendo asili mara olokore gir dengo.

I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.