Ayub 30

1 “To sani koro gijara, kata obedo ni gin jomatindo ahinya kuoma, ma kata mana wuonegi ne ok anyal yienegi kata mana konyo guogi rito jamba.

Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;

2 Ne gin joma tekregi oserumo kendo manyap ma ok nyal timona gimoro amora.

Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;

3 Negineno malich nikech chan gi kech mane gin-go kendo ne gidangʼni koni gi koni gotieno e piny motwo, kendo e piny mokethore modongʼ gunda.

De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;

4 Negibayo ei thim koni gi koni ka gimanyo chiemo, kendo tiende yien maonge ndhandhu ema nobed chiembgi.

De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;

5 Ne iriembogi gi mahu mana ka gima gin jokwoge.

Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.

6 Nyaka ne gidag mana e aore modwono, kendo ei rogo mag lwendni.

Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;

7 Ne giywak e bunge mana kondiegi kendo ne gilak ei bunge.

Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;

8 Ne gin joma nono maonge nying, omiyo noriembgi gia e piny.

De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.

9 “To koro yawuotgi jara ka giwer, makoro aselokora ngero ma gigoyo e kindgi.

Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.

10 Gisin koda kendo ok gidwara butgi; ok lich negi kata ka gingʼulo olawo e wangʼa.

De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.

11 Sani koro gimwomore kuoma nikech Nyasaye osetieko tekrena kendo ogoya gi masira.

Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.

12 Jonjoregi monja gie batha korachwich; gichikona obadho, kendo gikunyona buche mondo apodhie.

På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.

13 Giketho yora, gidwaro tieka chuth. Giwacho ni, ‘Onge ngʼama nyalo konye.’

De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.

14 Gidonjo kuoma ka pi madonjo e hotogoro maduongʼ kata ka joma muomo ohinga kama ogore piny.

De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;

15 Masiche oola; mi duongʼna osekadho ka yamo, kendo kwe ma an-go osekadho ka boche polo.

Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.

16 “Sani koro ngimana rumo mos mos; kendo chandruok omaka.

Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.

17 Kochopo otieno to chokena muodore amuoda, kendo rem ma an-go ok miya yweyo.

Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.

18 Nyasaye ngʼwana gi ngʼuta kuom chandruok mangʼeny ma asebedogo kendo tuo noketho denda, machalo mana gi nanga morido ngʼuta matek.

Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.

19 Ne owita nyaka ei chwodho, mi alokora buru.

Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.

20 “Aywagorani, yaye Nyasaye, to itamori dwoko; achungʼ e nyimi to ingʼiya angʼiya.

Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.

21 Ilokona kiti kendo ibedo mager koda; isanda gi badi maratego.

Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.

22 Iyudha kendo iliera e kor yamo, irunda ewi apaka.

Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;

23 Angʼeyo ni ibiro tera nyaka e tho, nyaka kama ochan ne joma ngima duto.

Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.

24 “Ongʼere ni ngʼama osehinyore ok nyal monj kendo, to oywak mana ni mondo okonye e chandruokne.

Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.

25 Donge aseywago joma ni e chandruok? Donge chunya bedo malit kaparo jodhier?

Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.

26 Ne ageno yudo mor kod ler; to rach kod mudho ema nobirona.

Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.

27 Iya nyawni ma ok rum; kendo ndalo mag chandruok ema ochoma.

Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.

28 Pien denda lokore maratengʼ to ok nikech chiengʼ marieny matek; achungʼ e dier chokruok, kendo aywak mondo okonya.

Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.

29 Achalo ngʼama nonywol kaachiel gi ondiegi, bende achalo osiep tula.

Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.

30 Pien denda olokore ratengʼ kendo opokore; kendo wich bar oowo denda ka mach.

Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.

31 Thuma mar nyatiti olokore gir kuyo, kendo asili mara olokore gir dengo.

Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.