< Ayub 3 >

1 Bangʼ mano, Ayub nowuoyo ka kwongʼo chiengʼ mane onywole.
Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
2 Ayub nowacho kama:
Utbrast, och sade:
3 “Mad chiengʼ mane onywolaeni lal nono, kaachiel gi otieno mane owachie ni, ‘Onywol nyathi ma wuowi!’
Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
4 Odiechiengno mad lokre mudho; mad Nyasaye man malo kik dewe; mad ler moro amora kik rieny kuome.
Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
5 Mad odiechiengno otim luoch kendo mudho mandiwa oime; boche polo mondo oume; kendo wangʼ chiengʼ otim mudho.
Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
6 Otienono, mad olal e mudho mandiwa; kik obed kaka achiel kuom odiechienge mag higa, kendo kik kwane kaka achiel kuom odiechienge mag dwe.
Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
7 Mad otienono bed migumba; mad kik winj koko moro amora mar mor e iye.
Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
8 Mad joma kwongʼo odiechienge okwongʼ odiechiengno, ma gin jogo molony gi luongo le manie nam miluongo ni Leviathan mawuogi.
De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
9 Mad sulwege mokinyi lokre mudho; mad piny mogeno ni biro ru tamre, kendo kik one ka ugwe chako wangʼ,
Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
10 nikech ne ok oloro dhoudi mag ii minwa mondo ne kik nywola kendo ane chandruok makoro anenogi.
Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11 “Dine atho ei minwa, kata dine obwoga ka inywola?
Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12 Angʼo momiyo minwa nopira e chonge kendo adhodho thunde?
Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13 Nimar dikoro ayweyo gi kwe; kendo dikoro anindo kendo ayweyo,
Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14 gi ruodhi kaachiel gi jongʼad rieko mag piny, mane ogero kuondegi madongo mag dak matinde olokore gundni,
Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15 kaachiel gi joloch mane nigi dhahabu, kendo mane opongʼo utegi gi fedha.
Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16 Koso angʼo mane omono panda ei liel ka nyathi monywol kosetho, kata ka nyathi mayom mane ok oneno ler mar odiechiengʼ?
Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17 Kuno joma timbegi richo weyoe timbegigo, kendo kuno joma ool yudoe yweyo.
Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18 Joma ni e twech kuno bende winjo maber; nikech gionge gi nyapara ma chikogi kuno.
Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19 Jomatindo gi jomadongo ni kuno kata wasumbini bende bedo maonge e bwo chik.
Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20 “Angʼo momiyo ichiwo ngima ne joma winjo malit, kod ngima ne joma chunygi lit,
Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21 gigombo tho, to tho ok neg-gi, adier, gidwaro tho moloyo mwandu mopandi,
(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22 gin joma opongʼ gi mor kendo gibedo moil ka gitundo ei liel?
De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
23 Angʼo momiyo owe ngʼato ka ngima to yorene odinore, ka ngʼatno Nyasaye ogengʼone koni gi koni?
Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
24 Nikech kuyo kod ywak omona chiemo; kendo chur ma achurgo chalo gi oula mabubni.
Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
25 Gima ne aluoro ema koro osemaka; gima ne aluoro mogik e ngimana ema koro osetimorena.
Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
26 Aonge gi kwe, chunya chandore; aonge yweyo, kendo thagruok lilo ema aneno.”
Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.

< Ayub 3 >