Ayub 29
1 Ayub nomedo wuoyo kawacho niya,
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 “Yaye, mad ngʼato dwoka e ndalona machon kendo kinde mane Nyasaye orita maber,
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 ka en koda kuonde duto kendo ka lerne ne menyona kuonde motimo mudho mane awuothe!
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Ee, mano kaka agombo ndalogo mane pod ategno, kinde mane Nyasaye gwedho oda nikech ne en osiepna,
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 ma en ndalono ma Jehova Nyasaye Maratego ne pod ni koda kendo nyithinda noketa diere,
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 ne en ndalo ma yorega ne dhi maber kendo yiende mag zeituni ne nyak maber.
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 “Kindeno kane adonjo gie ranga dala mi abet e koma ei paw bura,
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 to yawuowi ne weyona yo ka onena to jodongo to ne oana malo.
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 Jotend ogendini ne weyo wuoyo, kendo negilingʼ thi ka giumo dhogi.
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 Ruodhi kane onena to ne wuoyo gi dwol mapiny kendo onge ngʼama ne nyalo winjo gima negiwacho.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Ngʼato angʼata mane owinja ne loso maber kuoma, kendo joma nonena ne pwoya,
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 nikech ne akonyo joma odhier mane ywak ka dwaro kony, kod joma onge wuonegi mane onge gi joma dikonygi.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Ngʼama ne chiegni tho nogwedha; kendo namiyo chuny dhako ma chwore otho duogo mi ower gi mor.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Arwako tim makare kod adiera ka lepa.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Ne abedo wangʼ muofni kendo tiende pudhe.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Ne abedo wuon jochan; kendo ne akawo chandruok joma welo.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Ne aketho teko mar joma thiro ji mi agologi e lwet joma dwaro hinyogi.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 “Ne aparo e chunya ni, ‘Tho biro kawa mos ka adak maber e dalana, kendo ka hika mae pinyni oniangʼ,
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Achalo gi yath, madongo e bath aora madongo ka ngʼich nikech tiendene ochwo pi kendo thoo biro bedo e bedena gotieno.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Huma mara biro siko kalandore kendo tekra nosiki!’
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 “Ji ne chikona itgi ka geno konyruok mathoth, negirito rieko mawuok e dhoga ka gilingʼ mos.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Onge ngʼama ne loso bangʼa; wechena ne lwar e itgi mos ka ngʼidho.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Ne girita ka joma rito koth ndalo oro, kendo negimor gi wechena mana ka joma rito kodh chwiri.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Kane abwonjo kodgi to ne amako dhogi; kendo ler mane rieny koa e lela wangʼa, ne morogi ahinya.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 An ema ne anyisogi yo monego gilu kendo nabedo kaka ruodhgi; ne achalo ruoth e dier jokedo mage; bende ne achalo ngʼat mahoyo joma ywak.”
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
