Ayub 29
1 Ayub nomedo wuoyo kawacho niya,
Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
2 “Yaye, mad ngʼato dwoka e ndalona machon kendo kinde mane Nyasaye orita maber,
Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
3 ka en koda kuonde duto kendo ka lerne ne menyona kuonde motimo mudho mane awuothe!
Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
4 Ee, mano kaka agombo ndalogo mane pod ategno, kinde mane Nyasaye gwedho oda nikech ne en osiepna,
Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
5 ma en ndalono ma Jehova Nyasaye Maratego ne pod ni koda kendo nyithinda noketa diere,
Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
6 ne en ndalo ma yorega ne dhi maber kendo yiende mag zeituni ne nyak maber.
Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
7 “Kindeno kane adonjo gie ranga dala mi abet e koma ei paw bura,
Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
8 to yawuowi ne weyona yo ka onena to jodongo to ne oana malo.
Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
9 Jotend ogendini ne weyo wuoyo, kendo negilingʼ thi ka giumo dhogi.
Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
10 Ruodhi kane onena to ne wuoyo gi dwol mapiny kendo onge ngʼama ne nyalo winjo gima negiwacho.
Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
11 Ngʼato angʼata mane owinja ne loso maber kuoma, kendo joma nonena ne pwoya,
Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
12 nikech ne akonyo joma odhier mane ywak ka dwaro kony, kod joma onge wuonegi mane onge gi joma dikonygi.
Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
13 Ngʼama ne chiegni tho nogwedha; kendo namiyo chuny dhako ma chwore otho duogo mi ower gi mor.
Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
14 Arwako tim makare kod adiera ka lepa.
Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
15 Ne abedo wangʼ muofni kendo tiende pudhe.
Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
16 Ne abedo wuon jochan; kendo ne akawo chandruok joma welo.
Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
17 Ne aketho teko mar joma thiro ji mi agologi e lwet joma dwaro hinyogi.
Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
18 “Ne aparo e chunya ni, ‘Tho biro kawa mos ka adak maber e dalana, kendo ka hika mae pinyni oniangʼ,
Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
19 Achalo gi yath, madongo e bath aora madongo ka ngʼich nikech tiendene ochwo pi kendo thoo biro bedo e bedena gotieno.
Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
20 Huma mara biro siko kalandore kendo tekra nosiki!’
Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
21 “Ji ne chikona itgi ka geno konyruok mathoth, negirito rieko mawuok e dhoga ka gilingʼ mos.
De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
22 Onge ngʼama ne loso bangʼa; wechena ne lwar e itgi mos ka ngʼidho.
Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
23 Ne girita ka joma rito koth ndalo oro, kendo negimor gi wechena mana ka joma rito kodh chwiri.
De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
24 Kane abwonjo kodgi to ne amako dhogi; kendo ler mane rieny koa e lela wangʼa, ne morogi ahinya.
Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
25 An ema ne anyisogi yo monego gilu kendo nabedo kaka ruodhgi; ne achalo ruoth e dier jokedo mage; bende ne achalo ngʼat mahoyo joma ywak.”
När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
