Ayub 28
1 “Nitie kama ikunyoe fedha kod kama ilenyoe dhahabu.
Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
2 Chuma ikunyo koa e lowo, kendo mula ilenyo kigolo kuom kite.
Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
3 Ji kunyo kite ma nengogi tek kuonde matut mogik kendo motimo mudho, omenyo nyaka ei buche maboyo miwuoro, nyaka kuonde molil ti, mondo onwangʼie kite mabeyo.
På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
4 Opowo kor gode modhi mabor gi kuonde ma ji odakie, mochop nyaka kuonde ma ji ok wuothie; ka giliero e tonde marundore koni gi koni.
Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
5 Lowo e kama chiemo wuokie, to pinyne ibaroe lwendni gi mach.
Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
6 Lwendinigo ema kite ma nengogi tek miluongo ni Safir wuokie kendo buru ema otingʼo dhahabu.
Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
7 Kuom winy machamo ringʼo, onge moro amora mongʼeyo yore manie buchego, kendo onge achuth mosenene gi wangʼe.
Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
8 Ondiegi mager pok nowuotho kuondego, kendo kata sibuor pok oruto kuno.
De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
9 Ji baro lwanda matek ka chuma kendo thulo gode oko gie tiendegi.
Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
10 Otucho kor lwanda; mi wengene ne mwandu duto manie kor gode.
Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
11 Omanyo kuonde ma aore ochakoree, mi okel gik mopandi e lela.
Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
12 “To rieko to diyud kanye? Koso ere kuma ngʼeyo wuokie?
Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
13 Dhano mangima ok ongʼeyo kaka iyude; kendo ok oyudre e piny joma ngima.
Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
14 Kut wacho ni, ‘Oonge e iya;’ to nam wacho ni, ‘Oonge koda ka.’
Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
15 Ok nyal ngʼiewe gi dhahabu maler mogik kendo nengone ok nyal pim gi fedha.
Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
16 Ok nyal ngʼiewe gi dhahabu mokuny Ofir, kata gi kite ma nengogi tek kaka Oniks kata Safir.
Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
17 Dhahabu kata kite mamil ma nengogi tek ok nyal pimego bende ok nyal pime gi gima olos gi dhahabu.
Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
18 Kit nam ma nengone tek kod kit ombo marieny ok di wuo kuomgi nikech nengo rieko oyombo nengo kit rubi maratiglo.
Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
19 Kata mana kit topaz mokuny Kush ok nyal pim kode; ok nyal ngʼiewe gi dhahabu malerie mogik.
Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
20 “To rieko to diyud kanye? Koso ere kuma ngʼeyo wuokie?
Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
21 Opondo ne wenge gik mangima duto, kendo opande koda kane winy mafuyo e kor polo.
Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
22 Kethruok gi tho jowacho ni, ‘Humbe kende ema osechopo e itwa!’
Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
23 Nyasaye ema ongʼeyo yo miyudego kendo en kende ema ongʼeyo kama odakie,
Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
24 nikech wengene okwako tungʼ piny gi tungʼ piny kendo oneno gimoro amora manie bwo polo.
Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
25 Kane oguro teko mar yamo kendo opimo giko nembe,
Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
26 kane ogolo chik ne koth kendo ogoro yor mil polo,
Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
27 e kinde mane onenoe rieko mi opimo berne kaka chalo mi onwangʼo.
Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
28 Kendo nowachone dhano ni, ‘Luoro Ruoth Nyasaye kelo rieko, kendo ka idwaro bedo gi ngʼeyo to nyaka iwe richo!’”
Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
