< Ayub 24 >

1 “Angʼo momiyo Jehova Nyasaye Maratego ok oketo odiechieng ngʼado bura mondo ongʼere? Angʼo momiyo joma ongʼeyo geno odiechiengno to ok ginyal nene?
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 Ji ma timbegi richo ketho kiewo; kendo gikwayo jamni ma gisekwalo.
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 Gikwalo punda nyathi kich kendo gikawo rwadh pur achiel kende mar dhako ma chwore otho ka gir singo.
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 Gimono jochan yudo adiera kendo gimiyo jomodhier ringo pondo.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 Joma odhier tiyo matek kamanyo chiemo e thim, mana ka punda; nikech onge kama ginyalo yudoe chiemo ni nyithindgi.
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 Gichoko chiemb jamni kendo gihulo mzabibu e puothe joricho.
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 Ginindo duk gotieno nikech gionge lewni; gionge gimoro amora ma ginyalo umorego ka koyo ngʼich.
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 Kodh ajiki mag gode olwoko dendgi kendo gitwere e lwendni nikech gionge kuonde dak.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 Nyathi maonge gi wuon iyudho oko e thuno; nyathi jadhier ma pod kwar imako kar gowi.
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 Giwuotho duk e gwengʼ nikech gionge lewni; gitingʼo ne ji chiemo to gin to kech negogi.
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 Ji chunogi gitoyo zeituni kuonde ma gin ema gikunyo, kendo gibiyo olemb mzabibu to gin riyo negogi.
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 Chur mar joma tho ochomo polo koa e dala maduongʼ kendo chunje joma ohinyore ywagore ka dwaro kony, to Nyasaye ok okum joma hinyogi.
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 “Nitie jomoko mangʼanyo ne ler, ma ok ongʼeyo yore ler, kata ma ok dwar ler.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 Ka ler mar odiechiengʼ rumo aruma nii, to janek aa malo kendo onego jochan gi jodhier; otimo kamano gotieno kolidho ka jakuo.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 Wangʼ jachode bende rito mondo piny oimre; oparo e chunye niya, ‘Onge ngʼat ma biro nena,’ kendo opando wangʼe mondo kik ngʼeye.
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 Jokuo turo udi gotieno, to kochopo odiechiengʼ to gipondo; nimar ok gidwar neno ler.
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 Giduto mudho mandiwa chalnegi okinyi; giloso osiep gi masiche mayudore e mudho mandiwa.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 “To kata kamano gichalo buoyo moyienyo ewi pi malo; lopegi okwongʼ, maonge ngʼama rawo e puothegi mag mzabibu mi yudie olemo.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
19 Joricho lal nono e piny ma ji odakie, mana kaka pe leny ka chiengʼ rieny e ndalo oro. (Sheol h7585)
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 Onge ngʼama paro joricho kendo wich wil kodgi; mi kudni chamgi kendo itiekogi chuth.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 Gisando mon ma chwogi otho kendo ok gikech mon maonge nyithindo.
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 To Nyasaye tieko joma roteke gi tekone; kata obedo ni gin joma niginyalo to gionge gi ratiro ni gibiro bedo mangima.
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 Onyalo weyogi mi gipar ni gin gi kwe, to wangʼe osiko rangogi kinde duto.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 Gineno maber kuom kinde matin kende to bangʼe gilal nono kadiemo wangʼ, kendo ichokogi mi giner ka buya mopudhi; kendo ingʼadogi oko mana kaka ingʼado wiye cham.
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 “Ka gik ma awachogo miriambo, to en ngʼa manyalo nyiso maler ni ariambo, ma dimi wechega bed gik manono?”
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?

< Ayub 24 >