< Ayub 21 >
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Chikuru itu mondo uwinj wechena; yie utimna ngʼwono mondo uwinja.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 An bende miyauru thuolo mondo awuo, to ka asetieko wuoyo, to udhi nyime gijara.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 “Uparo ni aywagora ne dhano? En angʼo ma dimi abed mos?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Rangauru ane ka ok dubwogi; kendo ka ok dumak dhou ka uhum.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Ka aparo kuom kaka achal, to angʼengʼ angʼengʼa; kendo denda duto tetni.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Angʼo momiyo joma timbegi richo ngima angima, angʼo momiyo gidak amingʼa, kendo tekregi osiko medore ameda?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Nyithindgi dongo maber mi bed gi keregi e diergi kendo nyikwagi bende nyaa ka pod gingima.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Miechgi oriti maber maonge gima bwogogi; kendo kum mar Nyasaye onge kuomgi.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Rwethgi koluwo dhok mamon to nyaka nywol; dhogegi nywolo nyiroye madongo duto kendo onge minywolo kobwogi.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Nyithindgi wuotho kanyakla ka jamni; to nyithindgi matindo giro ka nyiroye.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Giwer ka gigoyo oyieke gi asili; kendo gimiel ka gigoyo orutu.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
13 Piny dhi kodgi maber higa ka higa, kendo githo ka gin gi kwe. (Sheol )
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol )
14 To gingʼanyone Nyasaye kagiwacho niya, ‘Wewa mos!’ Waonge gi gombo moro amora mar ngʼeyo yoreni.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Jehova Nyasaye Maratego to en ngʼa, ma dwatine? Koso en ohala mane mwabiro yudo kwalame?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Kata kamano mwandugigo ok giyudo gi tekregi giwegi, emomiyo apogora mabor gi pach joma richogo.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 “To kata kamano, donge joricho manok ema tho piyo? Donge ji matin kuomgi kende ema masira mako; ma en masira ma mirimb Nyasaye ema okelo?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Bende gi chalo gi lum ma yamo yiengo, kata gi mihudhi ma yamo tero?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Wachore ni Nyasaye kano kum monego okumgo ngʼato ne yawuote. An to awacho ni ber moloyo ka Nyasaye okumo jaketho owuon, mondo eka ngʼama oketho opuonjre.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Ber mondo one chandruok ma en owuon ema okelo; kendo mondo orom gi Jehova Nyasaye Maratego.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Nimar ok lichne kata ka otho moweyo joge ka giko ndalo mar ngimane ochopo.
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 “Bende nitiere ngʼama nyalo ngʼadone Nyasaye rieko, ka en owuon ema ongʼado bura nyaka ne joma ni malo mogik?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 Ngʼat moro tho ka pod otegno kodak maber kendo owinjo maber chuth,
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 ka dende orito maber, kendo chokene otegno.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 To ngʼat machielo to tho ka chunye opongʼ gi lit, ma ok oneno ber moro amora e ngimane duto.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Kata kamano giduto iyikogi machalre e lowo kendo kute nur kuomgi machalre.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 “Angʼeyo maber gik ma uparo, angʼeyo gik muchano e chunyu mondo ukinyago.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Uwacho niya, ‘Dak koro wane od ruodheno, hembe mane joma richo odakiego koro ere?’
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 To donge usepenjoe joma osedak amingʼa? Pod ok uyudo konyruok kuom weche ma gisebedo ka ginyisou,
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 ni ngʼama rach tony ka masira obiro kendo ni iresega chiengʼ mirima?
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 En ngʼa makwere e wangʼe koketho? Koso ngʼa machule kuom gima osetimo?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Chiengʼ ma iyike e liel to liende irito maber.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Sa ma idhi yike to ji duto kowe, kendo lowo lwar kuome mos.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 “Ka en kamano, to kara koro ere tiende hoya gi wecheu manonogo? Onge adiera kata achiel modongʼ kuom dwokougo, makmana miriambo lilo!”
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.