Ayub 16

1 Eka Ayub nodwoko ni,

Därefter tog Job till orda och sade:

2 “Asewinjo weche machal kamago mathoth; un duto un johocho ma chunygi odhier mogik!

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 Wecheu moywarego biro rumo karangʼo? Koso utuo, momiyo usiko gi mino wach?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 Ka dabed ni un ema uwinjo marach kaka awinjoni, to an bende anyalo wuoyo mana kaka uwuoyono; dikoro arogonu gi weche ma ok rum kendo dikoro akinonu wiya.

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 To dhoga dine ojiwou; kendo hoch mawuok e dhoga dine odwogo chunyu.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 “To kata awuo manade, to rem ma an-go medore ameda; to kata ka aweyo wuoyo to bende ok orum.

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 Kuom adier, yaye Nyasaye, isedwoka piny mogik, isetieko joga duto pep.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Isemaka kaka jasiki, mi adhero ma adongʼ choke lilo, kendo mano miyo ji paro ni an jasiki.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Nyasaye ok dwara omiyo osegoyo denda gi tuoche magalagala ka en gi mirima kendo kokayona lake, ka wasika to juolona wangʼ-gi ka gisin koda.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 Ji ngʼamo dhogi ka gijara; Githalo lemba ka gisin koda, kendo ginur kuoma giduto ka giriwona.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Nyasaye osejwangʼa e lwet joma timbegi richo adier Nyasaye osewita e lwet jo-mahundu.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Gik moko duto ne dhina maber, to koro osetieka; mi omaka gi ngʼuta kendo otura matindo tindo. Osechoma tir;

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 kendo aserni mage olwora koni gi koni. Gisechwoya mi iya oo piny e lowo, to eka pod ok okecha.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Ohinyo denda kinde ka kinde; kendo omonja ka jalweny ma chunye okethore.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 “Asetwangʼo pien gugru mi arwako kendo asebuko lela wangʼa gi buru.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Ywak osemiyo wangʼa olokore makwar, kendo wangʼa osiko neno mana mudho;

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 to lwetena pok otimo tim mahundu kata dichiel kendo alamo Nyasaye gi chuny maler.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 “Yaye lowo, kik iyie iyik remba; mad ywak ma aywakgo kik rum!

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Kata mana sani ngʼat matimo nenda maber ni e polo, ngʼat mabiro chungʼ ka chwaka ni malo.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Osiepena jara to pi wangʼa chwer ka akwayo Nyasaye mondo odwok lamona;

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 okwayo Nyasaye kolamo kar ngʼama chielo mana kaka ngʼato nyalo kwechone osiepne.

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 “Adongʼ gi higni matin nono, bangʼe to abiro dhi kama ok duogie.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.