Ayub 16

1 Eka Ayub nodwoko ni,

Job svarade, och sade:

2 “Asewinjo weche machal kamago mathoth; un duto un johocho ma chunygi odhier mogik!

Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.

3 Wecheu moywarego biro rumo karangʼo? Koso utuo, momiyo usiko gi mino wach?

När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?

4 Ka dabed ni un ema uwinjo marach kaka awinjoni, to an bende anyalo wuoyo mana kaka uwuoyono; dikoro arogonu gi weche ma ok rum kendo dikoro akinonu wiya.

Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.

5 To dhoga dine ojiwou; kendo hoch mawuok e dhoga dine odwogo chunyu.

Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.

6 “To kata awuo manade, to rem ma an-go medore ameda; to kata ka aweyo wuoyo to bende ok orum.

Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.

7 Kuom adier, yaye Nyasaye, isedwoka piny mogik, isetieko joga duto pep.

Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.

8 Isemaka kaka jasiki, mi adhero ma adongʼ choke lilo, kendo mano miyo ji paro ni an jasiki.

Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.

9 Nyasaye ok dwara omiyo osegoyo denda gi tuoche magalagala ka en gi mirima kendo kokayona lake, ka wasika to juolona wangʼ-gi ka gisin koda.

Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.

10 Ji ngʼamo dhogi ka gijara; Githalo lemba ka gisin koda, kendo ginur kuoma giduto ka giriwona.

De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.

11 Nyasaye osejwangʼa e lwet joma timbegi richo adier Nyasaye osewita e lwet jo-mahundu.

Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.

12 Gik moko duto ne dhina maber, to koro osetieka; mi omaka gi ngʼuta kendo otura matindo tindo. Osechoma tir;

Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.

13 kendo aserni mage olwora koni gi koni. Gisechwoya mi iya oo piny e lowo, to eka pod ok okecha.

Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.

14 Ohinyo denda kinde ka kinde; kendo omonja ka jalweny ma chunye okethore.

Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.

15 “Asetwangʼo pien gugru mi arwako kendo asebuko lela wangʼa gi buru.

Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.

16 Ywak osemiyo wangʼa olokore makwar, kendo wangʼa osiko neno mana mudho;

Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;

17 to lwetena pok otimo tim mahundu kata dichiel kendo alamo Nyasaye gi chuny maler.

Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.

18 “Yaye lowo, kik iyie iyik remba; mad ywak ma aywakgo kik rum!

Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.

19 Kata mana sani ngʼat matimo nenda maber ni e polo, ngʼat mabiro chungʼ ka chwaka ni malo.

Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.

20 Osiepena jara to pi wangʼa chwer ka akwayo Nyasaye mondo odwok lamona;

Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.

21 okwayo Nyasaye kolamo kar ngʼama chielo mana kaka ngʼato nyalo kwechone osiepne.

Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.

22 “Adongʼ gi higni matin nono, bangʼe to abiro dhi kama ok duogie.

Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.