Ayub 14

1 “Dhano ma dhako onywolo ndalone nok kendo oneno chandruok mathoth.

Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;

2 Odongo piyo piyo ka maua bangʼe to oner; mana ka tipo makadho ma ok siki.

lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

3 Ngʼat machal kamano bende inyalo dewo? Bende dikele e nyimi adier mondo iyale?

Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.

4 En ngʼa manyalo kelo gima ler kogolo kuom gima ochido? Onge kata achiel!

Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.

5 Ndalo dhano nosekwan chon; isechano kar romb dwechene, kendo iseketo gikone ma ok onyal kalo.

Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

6 Omiyo gol wangʼi kuome kendo weye mos, mondo ochamie luche gi mor kaka ngʼama ondiki timo.

vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

7 “Yien ber nyalo bedo gi geno: ka osetongʼe to nitie geno ni onyalo loth, kendo chunye maloth manyien ok rem mak odongo.

För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.

8 Kata obedo ni tiendene towo kendo miyo osikene tho,

Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,

9 to kata kamano, kowinjo much pi, to oloth, mana ka yien mochako dongo.

så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

10 Dhano to tho kendo iike e bwo lowo; oyweyo mogik, kendo kare rumo chuth.

Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

11 Mana kaka pi dwono e nam kata kaka dier aora pi duone mi two,

Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

12 e kaka dhano nindo piny kendo ok ochak ochungʼ; ok ochak onen kendo bende ok nochiewe e nindoneno.

så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.

13 “Mad ne ipanda ei liel mondo ne abed maonge nyaka chop mirimbi rum, bangʼe to iket kinde ma ibiro parae kendo! (Sheol h7585)

Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- (Sheol h7585)

14 Ka ngʼato otho, bende dochak obed mangima kendo? Ndalona duto mag tichna matek abiro rito, an to abiro dhil gi thagruokna, nyaka kinde maber chopi.

fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.

15 Ibiro luongo, kendo abiro dwoki; ibiro gombo neno chwech ma lweti osechweyo.

Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;

16 Eka inikwan kuonde matienda onyono to ok inisik kinona mondo ikwan richo ka richo matimo.

ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.

17 Kethoga ibiro ket ei ofuku mi din ma ok yawre, kendo inium richona.

I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.

18 “Mana kaka pi ywero got kendo barore kendo kaka lwanda chorore kawuok kare,

Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

19 kendo kaka pi ywero kite kendo koth maduongʼ ywero lowo, kamano e kaka iketho geno ma dhano nigo.

såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.

20 Ihewe dichiel kendo mogik, kendo olal nono; iloko kit wangʼe, kendo igole e dier ji chuth.

Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

21 Kata ka yawuote yudo duongʼ bangʼe, to en okia kendo kata ka giyudo wichkuot, to ok one gi wangʼe.

Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

22 Gima owinjo en mana rem manie dende owuon kendo oywagore kende owuon.”

Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.