Ayub 14
1 “Dhano ma dhako onywolo ndalone nok kendo oneno chandruok mathoth.
Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
2 Odongo piyo piyo ka maua bangʼe to oner; mana ka tipo makadho ma ok siki.
Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
3 Ngʼat machal kamano bende inyalo dewo? Bende dikele e nyimi adier mondo iyale?
Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
4 En ngʼa manyalo kelo gima ler kogolo kuom gima ochido? Onge kata achiel!
Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
5 Ndalo dhano nosekwan chon; isechano kar romb dwechene, kendo iseketo gikone ma ok onyal kalo.
Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
6 Omiyo gol wangʼi kuome kendo weye mos, mondo ochamie luche gi mor kaka ngʼama ondiki timo.
Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
7 “Yien ber nyalo bedo gi geno: ka osetongʼe to nitie geno ni onyalo loth, kendo chunye maloth manyien ok rem mak odongo.
Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
8 Kata obedo ni tiendene towo kendo miyo osikene tho,
Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
9 to kata kamano, kowinjo much pi, to oloth, mana ka yien mochako dongo.
Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
10 Dhano to tho kendo iike e bwo lowo; oyweyo mogik, kendo kare rumo chuth.
Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
11 Mana kaka pi dwono e nam kata kaka dier aora pi duone mi two,
Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
12 e kaka dhano nindo piny kendo ok ochak ochungʼ; ok ochak onen kendo bende ok nochiewe e nindoneno.
Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
13 “Mad ne ipanda ei liel mondo ne abed maonge nyaka chop mirimbi rum, bangʼe to iket kinde ma ibiro parae kendo! (Sheol h7585)
Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol h7585)
14 Ka ngʼato otho, bende dochak obed mangima kendo? Ndalona duto mag tichna matek abiro rito, an to abiro dhil gi thagruokna, nyaka kinde maber chopi.
Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
15 Ibiro luongo, kendo abiro dwoki; ibiro gombo neno chwech ma lweti osechweyo.
Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
16 Eka inikwan kuonde matienda onyono to ok inisik kinona mondo ikwan richo ka richo matimo.
Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
17 Kethoga ibiro ket ei ofuku mi din ma ok yawre, kendo inium richona.
Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
18 “Mana kaka pi ywero got kendo barore kendo kaka lwanda chorore kawuok kare,
Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
19 kendo kaka pi ywero kite kendo koth maduongʼ ywero lowo, kamano e kaka iketho geno ma dhano nigo.
Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
20 Ihewe dichiel kendo mogik, kendo olal nono; iloko kit wangʼe, kendo igole e dier ji chuth.
Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
21 Kata ka yawuote yudo duongʼ bangʼe, to en okia kendo kata ka giyudo wichkuot, to ok one gi wangʼe.
Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
22 Gima owinjo en mana rem manie dende owuon kendo oywagore kende owuon.”
Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
