< Jeremia 10 >
1 Winji gima Jehova Nyasaye wachoni, yaye od Israel.
Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. Så säger HERREN:
2 Ma e gima Jehova Nyasaye wacho: “Kik ipuonjri yore ogendini kata ibed gi bwok gi ranyisi manie kor polo, kata obedo ni gibwogo ogendini.
I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt och icke förfäras för himmelens tecken, därför att hedningarna förfäras för dem.
3 Nimar kit jogi kod timbegi onge tiende; gingʼado yien koa e bungu, bangʼe japecho paye gi koyo mare.
Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar. Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer tillyxa dem;
4 Giwire gi fedha gi dhahabu; giriwe motegno gi musmal ka gigoye gi nyundo, mondo kik oyiengni.
med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare, för att de icke skola falla omkull.
5 Mana kaka gima ibwogogo gik moko e puothe mag budho, e kaka nyisechegi manonogo ok nyal wuoyo; nyaka tingʼ-gi nikech ok ginyal wuotho. Kik uluorgi; ok ginyal hinyou kata timonu gima ber.”
Lika fågelskrämmor på ett gurkfält stå de där och kunna ej tala; man måste bära dem, ty de kunna ej gå. Frukten då icke för dem, ty de kunna ej göra något ont; och att göra något gott, det förmå de ej heller.
6 Onge ngʼama chalo kodi, yaye Jehova Nyasaye; iduongʼ, kendo nyingi maratego nigi teko.
Men dig, HERRE, är ingen lik; du är stor, ditt namn är stort i makt.
7 En ngʼa ma ok onego miyi luor, yaye Ruodh ogendini? Ma gima iwinjori godo. Kuom jorieko duto mag ogendini kod kuom pinjeruodhigi duto, onge ngʼama chalo kodi.
Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? Sådant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som är dig lik.
8 Giduto gionge paro kendo gifuwo; ipuonjogi gi nyiseche manono mag bepe mopa maonge tich.
Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar. Avgudadyrkan är att dyrka trä,
9 Fedha mothedhi ikelo koa Tarshish kendo dhahabu koa Ufaz. Gima japecho kod jatheth oseloso irwako gi lewni marambulu gi maralik, giduto olosgi gi jotich molony.
silverplåt, hämtad från Tarsis, guld, fört ifrån Ufas, arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer. I blått och rött purpurtyg stå de klädda, allasammans blott verk av konstförfarna män.
10 To Jehova Nyasaye e Nyasaye madieri; en e Nyasaye mangima, Ruoth manyaka chiengʼ. Ka iye owangʼ, to piny tetni; ogendini ok nyal mirimbe.
Men HERREN är en sann Gud, han är en levande Gud och en evig konung; för hans förtörnelse bävar jorden, och folken kunna icke uthärda hans vrede.
11 “Nyisgi ma: ‘Nyiseche manonogi, mane ok ochweyo polo gi piny, nolal nono e piny kendo e bwo polo.’”
Så skolen I säga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.
12 To Nyasaye nochweyo piny gi tekone; ne ochako piny gi riekone, kendo oyaro polo gi ngʼeyo mare.
Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
13 Ka omor ka polo, to pige manie polo wuo; omiyo boche polo dhwolore koa e giko piny. Ooro mil polo gi koth kendo okelo yamo koa e kuondege mag keno.
När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
14 Ji duto parogi ok ti kendo gionge ngʼeyo; jotheth duto wigi kuot gi nyisechegi manono ma githedho. Kido mage moloso gin gik manono; gionge muya eigi.
Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.
15 Gionge tich, gin gik minyiero; ka ndalogi mar ngʼado bura ochopo, to ginilal nono.
De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.
16 Jalno ma en Pok mar Jakobo ok chal kodgi, nimar en e Jachwech mar gik moko duto, nyaka Israel, ma en dhood girkeni mare, Jehova Nyasaye Maratego e nyinge.
Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.
17 Chokuru giu duto mondo ua e pinyno, un joma ogengʼnigi.
Samlen edert gods och fören det bort ur landet, I som sitten under belägring.
18 Nimar ma e gima Jehova Nyasaye wacho: “E kindeni machalo kama, abiro daro ji modak e pinyni; anakel sandruok kuomgi mondo mi omakgi.”
Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.
19 To mano kaka litna nikech hinyruok mara! Adhonda ok thiedhre! Kata kamano awacho ne an owuon ni, “Ma en twona, kendo nyaka angʼi kode.”
Ve mig, jag är sönderkrossad! Oläkligt är mitt sår. Men jag säger: Ja, detta är min plåga, jag måste bära den!
20 Hemba okethi; tonde mitweyego duto ochodi. Yawuota oweya kendo ok gin koda; onge ngʼama odongʼ manyalo gurona hemba kata gerona kambi.
Mitt tält är förstört, och mina tältstreck äro alla avslitna. Mina barn äro borta, de finnas icke mer; ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar.
21 Jokwath onge rieko to bende ok gipenj Jehova Nyasaye wach; mano emomiyo ok gidhi nyime maber kendo rombe mag-gi duto oke.
Ty herdarna voro oförnuftiga, de frågade icke efter HERREN; därför hade de ingen framgång, och hela deras hjord blev förskingrad.
22 Chik iti! Wach biro niya, tungni maduongʼ koa e piny man yo nyandwat! Anami dala mag Juda odongʼ nono, kama ondiegi ema odakie.
Lyssna, något höres! Se, det nalkas! Ett stort dån kommer från nordlandet för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.
23 Angʼeyo, yaye Jehova Nyasaye, ni ngima dhano ok en mare owuon; ok en mar dhano mondo ochik yorene.
Jag vet det, HERRE: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.
24 Rieya, Jehova Nyasaye, to mana gi bura makare ma ok e ich wangʼ, ka ok kamano to ditieka chuth.
Så tukta mig, HERRE likväl med måtta; icke i din vrede, på det att du ej må göra mig till intet.
25 Ol mirimbi kuom ogendini ma ok ongʼeyi, kuom ji ma ok luong nyingi. Nimar gisetieko Jakobo; gisetieke chuth kendo giseketho dalane.
Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som icke känna dig, och över de släkter som ej åkalla ditt namn. ty de hava uppätit Jakob, ja, uppätit och gjort ände på honom, och hans boning hava de förött.