Jeremia 10

1 Winji gima Jehova Nyasaye wachoni, yaye od Israel.

Hörer hvad Herren säger till eder, I af Israels hus.

2 Ma e gima Jehova Nyasaye wacho: “Kik ipuonjri yore ogendini kata ibed gi bwok gi ranyisi manie kor polo, kata obedo ni gibwogo ogendini.

Detta säger Herren: I skolen icke lära Hedningarnas sätt, och skolen intet frukta eder för himmelens tecken, såsom Hedningarna frukta.

3 Nimar kit jogi kod timbegi onge tiende; gingʼado yien koa e bungu, bangʼe japecho paye gi koyo mare.

Ty Hedningarnas gudar äro icke utan fåfängelighet; de hugga ett trä i skogenom, och mästaren gör det till med en yxa;

4 Giwire gi fedha gi dhahabu; giriwe motegno gi musmal ka gigoye gi nyundo, mondo kik oyiengni.

Och pryder det med silf och guld, och fäster det vid, med naglar och hamrar, att det icke omkullfalla skall.

5 Mana kaka gima ibwogogo gik moko e puothe mag budho, e kaka nyisechegi manonogo ok nyal wuoyo; nyaka tingʼ-gi nikech ok ginyal wuotho. Kik uluorgi; ok ginyal hinyou kata timonu gima ber.”

Sådant är nu intet annat, än öfverdragna stodar; de kunna intet tala; så måste man ock bära dem; ty de kunna intet gå. Derföre skolen I intet frukta eder för dem; förty de kunna hvarken hjelpa eller stjelpa.

6 Onge ngʼama chalo kodi, yaye Jehova Nyasaye; iduongʼ, kendo nyingi maratego nigi teko.

Men dig, Herre, är ingen lik; du äst stor, och ditt Namn är stort, och du kan det bevisa med gerningarna.

7 En ngʼa ma ok onego miyi luor, yaye Ruodh ogendini? Ma gima iwinjori godo. Kuom jorieko duto mag ogendini kod kuom pinjeruodhigi duto, onge ngʼama chalo kodi.

Ho skulle icke frukta dig, du Hedningarnas Konung? Dig skall man ju lyda; ty ibland alla Hedningarnas visa, och i all Konungarike, är ingen din like.

8 Giduto gionge paro kendo gifuwo; ipuonjogi gi nyiseche manono mag bepe mopa maonge tich.

De äro allesamman dårar och galne; ty ett trä måste ju vara en platt fåfäng Gudstjenst.

9 Fedha mothedhi ikelo koa Tarshish kendo dhahabu koa Ufaz. Gima japecho kod jatheth oseloso irwako gi lewni marambulu gi maralik, giduto olosgi gi jotich molony.

Silfskifvor förer man till på hafvet; guld ifrån Uphas, af mästare och guldsmeder beredt; gult silke och purpur kläder man uppå dem, och äro alltsammans slöga, mäns verk.

10 To Jehova Nyasaye e Nyasaye madieri; en e Nyasaye mangima, Ruoth manyaka chiengʼ. Ka iye owangʼ, to piny tetni; ogendini ok nyal mirimbe.

Men Herren är en rätt Gud, en lefvandes Gud, en evig Konung; för hans vrede bäfvar jorden, och Hedningarna kunna icke fördraga hans trug.

11 “Nyisgi ma: ‘Nyiseche manonogi, mane ok ochweyo polo gi piny, nolal nono e piny kendo e bwo polo.’”

Så säger nu alltså till dem: De gudar, som himmel och jord icke gjort hafva, förgånge af jorden, och under himmelen.

12 To Nyasaye nochweyo piny gi tekone; ne ochako piny gi riekone, kendo oyaro polo gi ngʼeyo mare.

Men han hafver gjort jordena genom sina kraft, och verldenes krets beredt genom sina vishet; och utsträckt himmelen genom sitt förstånd.

13 Ka omor ka polo, to pige manie polo wuo; omiyo boche polo dhwolore koa e giko piny. Ooro mil polo gi koth kendo okelo yamo koa e kuondege mag keno.

Då han dundrar, så är mycket vatten under himmelen, och drager upp dimbona ifrå jordenes anda; han gör ljungelden i regnet, och låter vädret kommer ifrå hemlig rum.

14 Ji duto parogi ok ti kendo gionge ngʼeyo; jotheth duto wigi kuot gi nyisechegi manono ma githedho. Kido mage moloso gin gik manono; gionge muya eigi.

Alla menniskor äro dårar med sine konst, och alle guldsmeder stå med skam med sin beläte; ty deras beläte äro bedrägeri, och hafva intet lif.

15 Gionge tich, gin gik minyiero; ka ndalogi mar ngʼado bura ochopo, to ginilal nono.

Det är alltsammans ett fåfängt och bedrägeligit verk; de måste förgås, då de hemsökte varda.

16 Jalno ma en Pok mar Jakobo ok chal kodgi, nimar en e Jachwech mar gik moko duto, nyaka Israel, ma en dhood girkeni mare, Jehova Nyasaye Maratego e nyinge.

Men sådan är icke han, som Jacobs lott är; utan han är den som all ting skapat hafver, och Israel är hans arfvedel; han heter Herren Zebaoth.

17 Chokuru giu duto mondo ua e pinyno, un joma ogengʼnigi.

Tag din handel bort utu landena, du som bor i den fasta ( staden ).

18 Nimar ma e gima Jehova Nyasaye wacho: “E kindeni machalo kama, abiro daro ji modak e pinyni; anakel sandruok kuomgi mondo mi omakgi.”

Ty så säger Herren: Si, jag skall i denna resone bortslunga landsens inbyggare, och så plåga dem, att de det känna skola.

19 To mano kaka litna nikech hinyruok mara! Adhonda ok thiedhre! Kata kamano awacho ne an owuon ni, “Ma en twona, kendo nyaka angʼi kode.”

Ack! min jämmer och hjertans sorg; men jag tänker, att det är min plåga; jag måste lida henne.

20 Hemba okethi; tonde mitweyego duto ochodi. Yawuota oweya kendo ok gin koda; onge ngʼama odongʼ manyalo gurona hemba kata gerona kambi.

Mitt tjäll är förstördt, och all min tåg äro sönder; min barn äro borto, och icke mer för handene; ingen upprättar min hyddo igen, och mitt tjäll slår ingen upp igen.

21 Jokwath onge rieko to bende ok gipenj Jehova Nyasaye wach; mano emomiyo ok gidhi nyime maber kendo rombe mag-gi duto oke.

Ty herdarna äro till dårar vordne, och fråga intet efter Herran; derföre kunna de ock intet rätt lära, utan förskingra hjorden.

22 Chik iti! Wach biro niya, tungni maduongʼ koa e piny man yo nyandwat! Anami dala mag Juda odongʼ nono, kama ondiegi ema odakie.

Si, ett rykte kommer, och ett stort bäfvande af det landet norrut, att Juda städer skola ödeläggas, och till drakaboningar varda.

23 Angʼeyo, yaye Jehova Nyasaye, ni ngima dhano ok en mare owuon; ok en mar dhano mondo ochik yorene.

Jag vet, Herre, att menniskones väg står icke till henne; och det står i ingens mans magt, huru han vandra eller sin gång styra skall.

24 Rieya, Jehova Nyasaye, to mana gi bura makare ma ok e ich wangʼ, ka ok kamano to ditieka chuth.

Näps mig, Herre, dock med måttelighet, och icke uti dine grymhet; på det du icke skall platt göra mig till intet.

25 Ol mirimbi kuom ogendini ma ok ongʼeyi, kuom ji ma ok luong nyingi. Nimar gisetieko Jakobo; gisetieke chuth kendo giseketho dalane.

Men gjut dina vrede ut öfver Hedningarna som intet känna dig, och öfver de slägte som intet åkalla ditt Namn: ty de hafva uppfrätit och uppsvulgit Jacob; de hafva gjort en ända med honom, och hans boning förödt.