Jakobo 1
1 An Jakobo, ma jatich Nyasaye kendo jatich Ruoth Yesu Kristo, Andikonu, un dhoudi apar gariyo mokere e pinje duto: Amosou.
Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
2 Jowetena ka uyudo tembe mayoreyore to kwanreuru ka johawi kendo beduru gi mor mar adier
Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
3 nikech ungʼeyo ni tem mitemogo yieu miyo ubedo jokinda.
Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
4 To kinda nyaka chop kare chuth eka unyalo doko motegno ma ok uremo gimoro.
Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
5 Ka ngʼato kuomu ochando rieko to okwa Nyasaye, ma jachiwo maber ne ji duto kendo nomiye maonge kiawa.
Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
6 To ka ukwayo to nyaka ubed gi yie ma ok uriwo gi kiawa, nikech ngʼat mariwo gi kiawa chalo gi apaka mar nam ma yamo riembo kendo tago.
Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
7 Ngʼat ma kamano kik par ni onyalo kwayo Ruoth gimoro mi oyudi,
Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
8 nikech en ngʼat ma pache nyadiriyo kendo ma timbene duto yomyom.
En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
9 To owadwa modhier onego obed mamor ka Nyasaye otingʼe malo.
Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
10 To ngʼat man-gi mwandu bende onego bed mamor ka Nyasaye odwoke piny, nikech ja-mwandu biro lal nono mana ka maua moti e thim.
Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
11 Nikech ka chiengʼ rieny maliet to owangʼo maua kod thiepene kendo gilwar piny kendo berne rumo. Kamano bende e kaka ja-mwandu biro lal nono, kata mana kotiyo tijene.
Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
12 Ngʼat matimo kinda kiteme en ngʼat mogwedhi, nikech kochungʼ motegno mi oloyo temno, to obiro yudo osimbo mar ngima, ma Nyasaye osesingore ni nomi joma ohere.
Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.
13 To ka itemo ngʼato to kik owach niya, “Nyasaye tema.” Nikech Nyasaye ok nyal tem gi gik maricho, to en owuon bende ok otem ji
Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;
14 makmana ngʼato ka ngʼato itemo mana ka gombone owuon maricho oywaye kendo tere e richo.
Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.
15 Bangʼe ka gombo maricho osemako ich to onywolo richo; to richo kosedoko motegno to onywolo tho.
Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
16 Jowetena mageno, kik ngʼato wuondu.
Farer icke ville, mine käre bröder.
17 Mich moro amora maber kendo malongʼo aa malo e polo, koa kuom Wuoro manochweyo ler marieny e polo, kendo ma ok lokre ka tipo ma osiko kalokore.
All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
18 En ema noyiero owuon mondo onywolwa kokonyore gi wach mar adiera, mondo wabed kaka olemo mokwongo chiek e kind chwechne duto.
Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.
19 Jowetena mageno, winjuru wachni malongʼo ni: Ji duto onego bed mapiyo e winjo wach, kik urikni e wuoyo kendo kik ubed joma igi wangʼ piyo,
Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.
20 nikech mirima ok mi wabed joma kare kaka Nyasaye dwaro ni wabedi.
Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
21 Kuom mano, lonyuru oko kit kethruok gi richo duto, ma kindegi opongʼo piny kendo bolreuru kurwako wach mopidhi e chunyu, manyalo konyou.
Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
22 To kik uchik mana itu ni winjo wach kende, nono to uwuondoru kendu uwegi to timuru mana gima Muma puonjo.
Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
23 Ngʼato angʼata mawinjo awinja wach to ok tim gima wach owacho, chalo gi ngʼama ngʼiyo lela wangʼe e rangʼi,
Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;
24 to bangʼ kosengʼiyore maber to owuok odhi adhiya mi wiye wil gi kite gisano.
Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.
25 To ngʼat manono adimba Chik malongʼo mar Nyasaye mamiyo dhano bedo thuolo, komedo timo kamano kinde ka kinde, ma ok wiye owil gi gima osewinjo, to osiko otimo gima Chik owacho, ibiro gwedhe e gimoro amora motimo.
Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.
26 Ka ngʼato angʼata okawore ni en jalemo, to ok orito lewe motegno to owuondore kende, kendo lemone onge tiende.
Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.
27 Kit lemo ma Nyasaye Wuonwa oyiego ni ler kendo onge ketho en mondo wakony nyithi kiye gi mon ma chwogi otho e chandruokgi, kendo mondo ngʼato ka ngʼato oritre kik timbe maricho mag piny ywaye.
Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.
