Isaya 6
1 E higano mane Ruoth Uzia othoe, naneno Ruoth Nyasaye kobet e kom duongʼ motingʼore malo kendo omi luor, ka tiend lawe opongʼo hekalu.
I det år då konung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
2 E wiye malo malaike miluongoni serafi ochungʼe kamoro ka moro nigi bwombe auchiel ka bwombe ariyo giumogo wengegi, to bwombe ariyo mamako giumogo tiendegi, to bwombe ariyo modongʼ gihuyogo.
Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.
3 Negiluongore moro ka moro kagiwacho ni: “Maler, Maler, Maler en Jehova Nyasaye Maratego; piny duto opongʼ gi duongʼne.”
Och den ene ropade till den andre och sade: »Helig, helig, helig är HERREN Sebaot; hela jorden är full av hans härlighet.»
4 E seche mane dwondgi kok kamano, mise mag dhoudi ne yiengni kendo hekalu ne opongʼ kod iro.
Och dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och huset blev uppfyllt av rök.
5 Ne aywak niya, “mano kaka lit! Arumo chuth! Nimar an ngʼat ma dhoge wacho gik ma ok ler kendo adak e kind joma wechegi ochido, eka an to aseneno Ruoth, ma en Jehova Nyasaye Maratego gi wangʼa awuon.”
Då sade jag: »Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar, och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.»
6 Eka achiel kuom malaike miluongo ni serafi nohuyo mochopo buta kotingʼo mach e lwete, mosegolo gi ramaki e kendo mar misango.
Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret.
7 Nokawo gino momulogo dhoga mi owacho niya, “Ne, koro asemulo lewi, mi kethoni oseweni kendo richoni osepwodhi.”
Och han rörde därmed vid min mun. Därefter sade han: »Se, då nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad.»
8 Eka ne awinjo dwond Ruoth Nyasaye kapenjo niya, “Ere ngʼama abiro oro? Koso en ngʼa monego odhinwa?” Kendo ne adwoko niya, “Eri antie, ora!”
Och jag hörde Herren tala, och han sade: »Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?» Och jag sade: »Se, här är jag, sänd mig.»
9 Eka nowacho niya, “Dhiyo kendo iwachne jogi kama: “‘Ubiro siko kuwinjo weche miwacho to wach ok nodonjnu ngangʼ; ubiro siko kungʼicho, to ok unune gimoro.’
Då sade han: »Gå åstad och säg till detta folk: 'Hören alltjämt, men förstån intet; sen alltjämt, men förnimmen intet'.
10 Ket chuny jogi obed modhil, kendo mi itgi dinre ma ok winj wach, bende wengegi obed ma ok nen. Nono to dipo ka wengegi oneno, kendo itgi owinjo wach, kendo mi chunygi ofwenyo tiend weche, mi gilokre ma chang-gi.”
Förstocka detta folks hjärta, och tillslut dess öron, och förblinda dess ögon, så att det icke kan se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sitt hjärta, och omvända sig och bliva helat.»
11 Eka napenjo niya, “Yaye Ruoth Nyasaye, mano notimre nyaka karangʼo?” Kendo nodwoko niya, “Nyaka chop mier madongo ruombre piny madongʼ gunda maonge joma odakie, bende mi udi ma ji odakie ojwangʼ kendo puothe duto kethre mi jwangʼ-gi,
Men jag sade: »För huru lång tid, Herre?» Han svarade: »Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare, och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde och förhärjade.
12 bende nyaka ndalo ma Jehova Nyasaye oriemboe ji duto mabor ma piny odongʼ malich ka gunda.
Och när HERREN har fört folket bort i fjärran och ödsligheten bliver stor i landet,
13 Kata bedni achiel kuom apar mar jogi nodongʼ e piny, to gin bende notiekgi pep. To mana kaka yiende mag ngʼowu kod yiend ober motongʼ mowe osiki loth, kamano e kaka jo-Nyasaye mabiro dongʼ e piny nochal gosikino.”
och allenast en tiondedel ännu är kvar däri, då skall denna ytterligare förödas såsom en terebint eller en ek av vilken en stubbe har lämnats kvar, när den fälldes. Den stubben skall vara en helig säd.»
