Isaya 16

1 Kawuru rombe koa Sela kungʼadogo thim mondo uterne ruodh piny, modak e got mar Nyar Sayun kaka gir chiwo.

"Sänden åstad de lamm som landets herre bör hava från Sela genom öknen till dottern Sions berg."

2 Mana kaka nyithind winy moketh odgi mafuyo koni gi koni, e kaka mond jo-Moab nodongʼ e kar otuodo manie Aora Arnon.

Och såsom flyktande fåglar, lika skrämda fågelungar komma Moabs döttrar till Arnons vadställen.

3 “Ngʼadnwauru rieko, nyiswa gima onego watim. Pandwauru mondo kik yudwa kendo panduru jowa moringo lweny, kendo kik uyie mondo omaki joma oseringo.

De säga: "Giv oss råd, bliv medlare för oss. Låt din skugga vara såsom natten, nu mitt i middagshettan. Skydda de fördrivna; röj icke de flyktande.

4 We jo-Moab moringo lweny odag kodu kendo bednegi ragengʼ kuom jakethgi.” Ngʼatno masandogi tekone norum, kendo kethruok notieki; mi jathir ji nolal nono e piny.

Låt mina fördrivna finna härbärge hos dig, var för Moab ett beskärm mot fördärvaren, till dess att utpressaren ej mer är till och fördärvet får en ände och förtryckarna försvinna bort ur landet.

5 Kuom hera, loch nogur; kuom adiera ngʼato nobedie lojno, ngʼatno nowuogi e od Daudi, ma en ngʼat mangʼado bura kare, kendo ojiwo timbe mag adieri.

Så skall genom eder mildhet eder tron bliva befäst, och på den skall sitta trygg i Davids hydda en furste som far efter vad rätt är och främjar rättfärdighet."

6 Wasewinjo sunga mar Moab, kaka otingʼore malo gi wuondruok, kopongʼ gi sunga kod achaya, to dhialruokneno en kayiem nono.

Vi hava hört om Moabs högmod, det övermåttan höga, om hans högfärd, högmod och övermod och opålitligheten i hans lösa tal.

7 Kuom mano jo-Moab dengo, gidengo kaachiel nikech Moab. Ywaguru kendo ubed gi lit nikech jo-Kir Hareseth.

Därför måste nu Moab jämra sig över Moab, hela landet måste jämra sig. Över Kir-Haresets druvkakor måsten I sucka i djup bedrövelse.

8 Puothe mag Heshbon ner, kaachiel gi mzabibu mag Sibma. Jotelo mag ogendini oseketho divai mane berie moloyo, mane ndalo moro ochopo nyaka Jazer, kendo olandore nyaka kar ongoro. Bedene nolawore malach mochopo nyaka nam.

Ty Hesbons fält äro förvissnade, så ock Sibmas vinträd, vilkas ädla druvor slogo folkens herrar till marken, vilkas rankor nådde till Jaeser och förirrade sig i öknen, vilkas skott bredde ut sig och gingo över havet.

9 Omiyo aywak mana kaka Jazer ywak nikech mzabibu mag Sibma. Yaye Heshbon, yaye Eleale, analuoku gi pi wangʼ. Mor ma un-go nikech olembeu mosechiek kendo nikech keyo maru osetieki.

Därför gråter jag över Sibmas vinträd, såsom Jaeser gråter; med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon, och dig, Eleale. Ty mitt i din sommar och din bärgningstid har ett skördeskri slagit ned.

10 Mor kod ilo norum chuth e puotheu mag olemo kendo onge wer mano wer kata koko manogo e puotheu mag mzabibu; bende onge ngʼato angʼata manochak obi mzabibu e kuonde mag bicho, nimar asetieko mahu mar mor ma un-go.

Glädje och fröjd är nu avbärgad från de bördiga fälten, och i vingårdarna höjes intet glädjerop, höres intet jubel; ingen trampar vin i pressarna, på skördeskriet har jag gjort slut.

11 Chunya ywago Moab mana kaywak mar nyatiti, kendo chunya ma iye ywago Kir Hareseth.

Därför klagar mitt hjärta såsom en harpa över Moab, ja, mitt innersta över Kir-Heres.

12 Ka Moab ochopo kuonde hembko mag misengini, to ochandore achanda nono; to kata ka odonjo e kare mar lemo, to en mana kayiem nono.

Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden och huru han än går in i sin helgedom och beder, så uträttar han intet därmed.

13 Ma e wach ma Jehova Nyasaye nosewacho kuom Moab.

Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab.

14 To sani Jehova Nyasaye wacho niya: Kapok okadho higni adek, mana kaka ja-otongʼo tiyo kaparo hignige adek ma tije rumogo e kaka duongʼ mar Moab kaachiel gi joge mangʼeny duto none achaya, bende joge ma notony nobed manok kendo mayom yom.

Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsom dagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.