< Ezra 9 >
1 Bangʼ ka magi duto nosetim, jotelo nobiro ira kendo owacho niya, “Jo-Israel kaachiel gi jodolo kod jo-Lawi, ok osethegore gi joma ne gikiewogo kuom yoregi mamono, kaka mago mag jo-Kanaan, jo-Hiti, jo-Perizi, jo-Jebus, jo-Amon, jo-Moab, jo-Misri kod jo-Amor.
Sedan allt detta hade skett, trädde några av furstarna fram till mig och sade: "Varken folket i Israel eller prästerna och leviterna hava hållit sig avskilda från de främmande folken, såsom tillbörligt hade varit för de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kananéerna, hetiterna, perisséerna, jebuséerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.
2 Gisekawo nyi joma ok jo-Yahudi, makoro odak e pinygi, kendo yawuotgi bende gisekendonegi nyi jogo. Kamano, oganda maler mar Nyasaye osedwanyore gi joma ok jo-Yahudi. To jotelo gi jodongo ema osebedo joketho moloyoe jomoko.”
Ty av deras döttrar hava de tagit hustrur åt sig och åt sina söner, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken; och furstarna och föreståndarna hava varit de första att begå sådan otrohet."
3 Kane awinjo wachno, ne ayiecho kandhona kod lepa, apudho yie wiya kod yie tika mi abedo piny ka an-gi bwok malich.
När jag nu hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig huvudhår och skägg och blev sittande i djup sorg.
4 Eka jogo duto mane oluoro wach Nyasach Israel nochokore buta nikech gima rach mane joma odwogo koa e twech Babulon otimo. Kendo ne abedo kanyo ka an-gi bwok malich nyaka ochopo sa misango mar odhiambo.
Och alla de som fruktade för vad Israels Gud hade talat mot sådan otrohet som den de återkomna fångarna hade begått, de församlade sig till mig, under det att jag förblev sittande i min djupa sorg ända till tiden för aftonoffret.
5 Kane ochopo sa misango mar odhiambo, ne achungo aa kama ne abetie, gi kandhona kod lepa koyiech, mi apodho gi chonga ka atingʼo bedena malo ne Jehova Nyasaye Nyasacha.
Men vid tiden för aftonoffret stod jag upp från min bedrövelse och rev sönder min livrock och min kåpa; därefter föll jag ned på mina knän och uträckte mina händer till HERREN, min Gud,
6 Kendo ne alemo kama: “Nyasacha, an-gi wichkuot malich kod kuyo ma ok anyal tingʼo wangʼa malo kangʼiyi, nikech richowa boyo moyombo wiyewa kendo kethowa osechopo e polo.
och sade: "Min Gud, jag skämmes och blyges för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar hava växt oss över huvudet, och vår skuld är stor allt upp till himmelen.
7 Koa e ndalo mar kwerewa nyaka chil kawuono, wasebedo joketho ahinya. Nikech richo ma wasetimo, ruodhi mag pinje mamoko osenegowa kaachiel gi ruodhiwa kod jodolo mag-wa kendo giseterowa e twech kendo yako gigewa, mi wasebedo gi wichkuot maduongʼ nyaka chil kawuono.
Från våra fäders dagar ända till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom våra missgärningar hava vi, med våra konungar och präster, blivit givna i främmande konungars hand, och hava drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, såsom det går oss ännu i dag.
8 “To koro sani, kuom kinde matin, Jehova Nyasaye ma Nyasachwa osebedo jangʼwono moweyonwa joma otony kendo omiyowa kama wanyalo dakie e kari maler mar lemo. Isedwogo chunywa, kendo iweyonwa thuolo mondo dendwa oduogi e twech ma wantiereni.
Men nu har ett litet ögonblick nåd vederfarits oss från HERREN, vår Gud, så att han har låtit en räddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, så skulle låta ljus gå upp för våra ögon och giva oss något litet andrum i vår träldom.
9 Kata bed ni wan wasumbini kamano, to Nyasachwa pod ok ojwangʼowa e twech marwa. Osemiyowa ngʼwonone e nyim wangʼ ruodhi mag Pasia: Osemiyowa ngima manyien mondo oger manyien od Nyasachwa, to bende wager kuonde momukore, kendo osebedonwa kaka ohinga molworo Juda kod Jerusalem.
Ty trälar äro vi, men i vår träldom har vår Gud icke övergivit oss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens konungar, så att de hava givit oss andrum till att upprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hägnad plats i Juda och Jerusalem.
10 “To sani, yaye Nyasachwa, en angʼo ma wanyalo wacho bangʼ ma? Nimar ok waseluoro chike
Och vad skola vi nu säga, o vår Gud, efter allt detta? Vi hava ju övergivit dina bud,
11 mane imiyowa kokalo kuom jotichni ma jonabi, kiwacho ni, ‘Piny ma udonje mondo ukaw en piny mopongʼ gi anjawo mag joge. Kuom timbegi mamono gisepongʼo pinyni gi chido margi koa giko koni nyaka giko kocha.
dem som du gav genom dina tjänare profeterna, i det du sade: 'Det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning, är ett besmittat land, genom de främmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det från den ena ändan till den andra.
12 Emomiyo, kik uchiw nyiu mondo kend gi yawuotgi, kata kawo nyigi ne yawuotu. Kik ubed gi singruok mar osiep kodgi sa moro amora, mondo omi ubed motegno kendo ucham gik mabeyo mag pinyni kendo uweye ne nyithindu kaka girkeni manyaka chiengʼ.’
Så given nu icke edra döttrar åt deras söner, och tagen icke deras döttrar till hustrur åt edra söner. Ja, I skolen aldrig fråga efter deras välfärd och lycka -- detta på det att I mån bliva starka, så att I fån äta av landets goda och lämna det till besittning åt edra barn för evärdlig tid.'
13 “Gima osetimorenwa en nikech timbewa mamono kod kethowa ma ok odhi kare, to kata kamano, Nyasachwa, ne ok ikumowa moromore gi richowago, to niweyo jowa otony, mi wabedo thuolo kaka koroni.
Skulle vi väl nu, efter allt vad som har kommit över oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi hava ådragit oss, och sedan du, vår Gud, har skonat oss mer än våra missgärningar förtjänade, och låtit en skara av oss, sådan som denna, bliva räddad --
14 Bende dwachak waketh chikegi kendo wanywomre gi joma timo timbe mamono kama? Donge iyi diwangʼ kodwa matek madimi itiekwa, maonge ngʼama ditony kata achiel?
skulle vi väl nu på nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva sådana styggelser? Skulle du då icke vredgas på oss, ända därhän att du förgjorde oss, så att intet mer vore kvar och ingen räddning funnes?
15 Yaye Jehova Nyasaye, ma Nyasach Israel, in ja-ratiro! Owewa odiechiengni kaka joma otony. Eri wan e nyimi kaka joricho ma bura oloyo, kendo nikech richowago, onge ngʼato kuomwa manyalo chungo e nyimi.”
HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, ty av oss har allenast blivit kvar en räddad skara, såsom i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi här i vår skuld inför dig, ty vid sådant kan ingen bestå inför dig."