Esta 4

1 Kane Modekai owinjo gigo duto mane osetimore, noyiecho lepe morwako pien gugru mobukore gi buru, kodhi e dala maduongʼ koywak kendo kogoyo nduru matek ka chunye lit.

När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop.

2 To nodhi mana nyaka e dhoranga ruoth nikech ne ok oyiene ngʼat morwako pien gugru mondo odonji.

Och han begav sig till konungens port och stannade framför den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var klädd i sorgdräkt.

3 E piny ka piny mane wach ruoth ochopoe, kuyo nomako jo-Yahudi, ka gitweyo chiemo, ka giywak kendo ka gidengo. Thothgi nonindo e piende gugru ka gibukore gi buru.

Och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och påbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gräto och klagade, ja, de flesta satte sig i säck och aska.

4 Kane jotich Esta ma nyiri gi mago machwo mabwoch okelone wach mar Modekai nokuyo ahinya. Noorone lewni mondo orwaki kar rwako pien gugru, to notamore kawogi.

När nu Esters tjänarinnor och hovmän kommo och berättade detta för henne, blev drottningen högeligen förskräckt; och hon skickade ut kläder till Mordokai, för att man skulle kläda honom i dem och taga av honom sorgdräkten; men han tog icke emot dem.

5 Eka Esta noluongo Hathak, achiel kuom jotich ruoth mabwoch manoketi mondo otine, noore ir Modekai mondo onone kuom gima chande.

Då kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmän som konungen hade anställt i hennes tjänst, och bjöd honom att gå till Mordokai, för att få veta vad som var på färde, och varför han gjorde så.

6 Omiyo Hathak nowuok modhi ir Modekai e paw dala maduongʼ mane ni e nyim dhoranga ruoth.

När då Hatak kom ut till Mordokai på den öppna platsen i staden framför konungens port,

7 Modekai nonyise gik moko duto mosetimorene, nonyise koda kar romb pesa ma Haman nosesingore nodhi chulo e kar keno mar joka ruoth mondo otiekgo jo-Yahudi.

berättade Mordokai för honom allt vad som hade hänt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat väga upp till konungens skattkamrar, för att han skulle få förgöra judarna.

8 Nomiye kalatas mondikie weche mag tiekogi ma nondiki e dala mar Susa, mondo onyis Esta kendo olerne weche mondikgo, nowachone ni mondo okwaye mondo odhi e nyim ruoth kendo ohomb ruoth ongʼwon ne ogandane.

Och en avskrift av det skrivna påbud som hade blivit utfärdat i Susan om att de skulle utrotas lämnade han honom ock, för att han skulle visa Ester den och berätta allt för henne, och ålägga henne att gå in till konungen och bedja honom om misskund och söka nåd hos honom för sitt folk.

9 Hathak nodok ir Esta monyise weche mane Modekai owacho.

Och Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokai hade sagt.

10 Eka nonyiso ngʼatno mondo owach ne Modekai niya,

Då bjöd Ester Hatak att gå till Mordokai och säga:

11 “Jotelo duto mag ruoth to gi ji duto moa e gwenge mag pinyruoth, ongʼeyo ni onge ngʼato angʼata madichwo kata ma dhako manyalo donjo ir ruoth e laru maiye ka ok ruoth ema oluonge to oket chik achiel kende ni nyaka nege. Makmana ka ruoth orieyo ludhe mar dhahabu kochomo ngʼatno eka ok nonege. Koro to osekawo ndalo piero adek kapok ruoth oluonga.”

»Alla konungens tjänare och folket i konungens hövdingdömen veta, att om någon, vare sig man eller kvinna, går in till konungen på den inre gården utan att vara kallad, så gäller för var och en samma lag: att han skall dödas, såframt icke konungen räcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken på att han får leva. Men jag har icke på trettio dagar varit kallad att komma till konungen.»

12 Kane onyis Modekai weche mane Esta owacho,

När man nu berättade för Mordokai vad Ester hade sagt,

13 nodwoko kowacho niya, “Kik ipar ni in kendi ema inikwo e dhood jo-Yahudi duto nikech in e od ruoth.

sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: »Tänk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att du är i konungens hus.

14 To nikech ka ilingʼ e kinde ma kama, to jo-Yahudi noyud resruok e yo moro machielo, to in kod jood wuonu notieku. To ngʼama dingʼe ni ne ibiro e od ruoth e sa ma kama mana ni mondo ikonywa?”

Nej, om du tiger stilla vid detta tillfälle, så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll, men du och din faders hus, I skolen förgöras. Vem vet om du icke just för en sådan tid som denna har kommit till konungslig värdighet?»

15 Eka Esta nooro dwoko ne Modekai kama:

Då lät Ester giva Mordokai detta svar:

16 “Dhi ichok jo-Yahudi duto man Susa, mondo utwe chiemo kulemona. Kik uchiem kata metho kuom ndalo adek otieno gi odiechiengʼ. An gi nyiri matiyona bende wabiro tweyo chiemo kendo metho mana kaka un. Ka usetimo kamano, to abiro dhi ir ruoth, kata obedo ni chik ok oyie kamano. Ka ochuno ni nyaka atho, to anatho.”

»Gå åstad och församla alla judar som finnas i Susan, och hållen fasta för mig; I skolen icke äta eller dricka något under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina tärnor vill ock sammalunda fasta; därefter vill jag gå in till konungen, fastän det är emot lagen. Och skall jag gå förlorad, så må det då ske.»

17 Omiyo Modekai nodhi motimo duto mane Esta ochiko mondo otim.

Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles såsom Ester hade bjudit honom.