Eklesiastes 7
1 Nying maber longʼo moloyo mo mangʼwe ngʼar, kendo odiechieng tho ber moloyo odiechieng nywol.
Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
2 Ber mondo idhi e od kuyo moloyo ot mitimoe nyasi, nimar tho e giko ngʼato ka ngʼato; joma pod ngima nyaka ngʼe ma e chunygi.
Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
3 Kuyo ber moloyo nyiero, nikech wangʼ man-gi lit berne chuny.
Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
4 Ngʼat mariek wiye ok wil gi tho, to ngʼat mofuwo paro mana mor pile.
Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
5 Ber mondo ichik iti ne siem ngʼat man-gi rieko, moloyo chiko iti ne wend joma ofuwo.
De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
6 Nyiero mar ngʼama ofuwo onge tiende omiyo ochalo mana gi kudho mararni e mach e bwo agulu. Ma bende onge tiende.
Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
7 Ka ngʼat mariek mayo ji to obedo ngʼama ofuwo, to ngʼama kawo asoya kethore kende owuon.
Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
8 Giko mar gimoro ber moloyo chakruokne kendo bedo mos ber moloyo sunga.
Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
9 Kik ibed ngʼama chwanyore piyo e chunye; nikech joma ofuwo ema timo kamano.
Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
10 Bende kik ipenjri ni angʼo momiyo ndalo machon gik moko ne timore maber moloyo ndalogi? Mano en penjo mar ngʼat mofuwo.
Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
11 Rieko ber mana kaka girkeni, en gima ber kendo en ohala ne joma mangima.
Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
12 Rieko en tipo mana kaka pesa bende en tipo, nimar rieko kelo ngima ni ngʼama ni kode.
Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
13 Parane gima Nyasaye osetimo: En ngʼa manyalo rieyo gima osedolo?
Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
14 Ka gik moko dhini maber, to bed mamor, to ka chandruok omaki; to ngʼe ni Nyasaye ema oyie mondo gik moko ariyogo otimre. Emomiyo, dhano ok nyal fwenyo gimoro amora mabiro timorene e ndalo mabiro.
Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
15 E ngima madakie maonge tiendeni asefwenyo ni ngʼat ma ja-ratiro rumo nikech ratiro mare kendo ngʼat ma jaricho dak ndalo mangʼeny kotimo richo.
Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
16 Kik ibed ngʼat mariek ahinya kata ngʼat mongʼeyo ahinya, nimar inyalo tiekori kendi iwuon.
Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
17 Kik ibed ngʼama timbene mono ahinya kata ngʼama ofuwo, nimar angʼo momiyo idwaro ni itho ka ndaloni pok ochopo?
Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
18 Kuom mano, e weche ariyogi kik iher moro moloyo machielo, nikech ngʼat moluoro Nyasaye ema dhi maber.
Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
19 Gima rieko nyalo timo ne ngʼato duongʼ moloyo gima jotelo apar nyalo timo ne dala maduongʼ.
Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
20 Onge ngʼato kata achiel e piny ngima matimo mana gik mabeyo lilo ma ok oketho.
Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
21 Kik ichik iti ni weche ma ji wacho, dipo ka iwinjo ka jatichni kwongʼi,
Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
22 nimar in bende ingʼeyo e chunyi ni kinde mangʼeny in iwuon isekwongʼo joma moko.
Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
23 Ne apimo gigo duto gi rieko ka aketo chunya mondo abed mariek, to ne ayudo ka ok anyal.
Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
24 Ere kaka dhano difweny rieko? Otut moyombowa, kendo otek modhierowa winjo.
Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
25 Omiyo ne aloko pacha mondo anon kendo awinj tiend rieko, kaachiel gi chenro mar gik moko, bangʼe to ne ayudo ni ngʼat mofuwo en jaricho kendo janeko.
Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
26 Bangʼe ne ayudo ni dhako ma jachode rach moloyo, tho nimar chunye en obadho, to lwetene gin nyororo. Ngʼat moluoro Nyasaye notony e lwete, to jaricho to nokelne mana chandruok.
När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
27 Jayalo wacho niya, “Ma e gima asefwenyo kane adwaro tiend wechegi achiel kachiel,
då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
28 to kane pod anono wechegi, to ne ayudo ni kuom ji alufu achiel, dichwo achiel kende ema nyalo bedo gi rieko, to dhako to onge mariek kata achiel.
Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
29 Gimoro kendo maseyudo en ni Nyasaye nochweyo ji duto momiyo rieko, makmana ni dhano osebaro ka dwaro gik mangʼeny.”
Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
