1 Petro 2

1 Emomiyo weuru timbe maricho duto kod wuondruok duto, kod dondruok, gi nyiego kod kuoth e yo moro amora.

Så lägger nu bort alla ondsko, och allt svek, och skrymteri, och afund, och allt förtal;

2 Mana kaka nyithindo mayom, beduru gi siso gi chak mayom mar chuny mondo kumadhe to omi udongi e yor warruok,

Och åstunder förnuftenes mjölk, som intet svek vet, såsom nyfödd barn; på det att I uppväxen af henne;

3 nikech koro usebilo Ruoth mi uyudo ni ober.

Om I annars hafven smakat att Herren är god;

4 Ka ubiro ir Jalno ma en Kidi mangima mane jogedo odagi, to en ema Nyasaye noyiere kendo omiye duongʼ.

Till hvilken I komne ären, såsom till den lefvande stenen, som af menniskom förkastad är, men när Gudi utkorad och kostelig.

5 Un bende biuru ire kaka kite mangima, mondo oger kodu hekalu mar chuny mondo ubed jodolo maler machiwo misango mag chuny ma Nyasaye oyiego kuom Yesu Kristo.

I ock, såsom lefvande stenar, uppbygger eder till ett andeligit hus, och till ett heligt Presterskap, till att offra andelig offer, som Gudi äro tacknämlig, genom Jesum Christum.

6 Mana kaka Muma wacho niya, “Neuru, aketo kidi e Sayun, en kidi moyier kendo ma nengone tek moriwo kor ot, to ngʼat mogeno kuome ok none wichkuot.”

Derföre håller ock Skriften: Si, jag lägger i Zion en utvald kostelig hörnsten, och hvilken som tror på honom, han skall icke komma på skam.

7 Kidini nigi nengo matek mana ni un joma oyie. To kuom joma ok oyie to, “Kidi mane jogedo odagi koro osedoko kidi moriwo kor ot,”

Eder, som tron, är han kostelig; men dem som icke tro är stenen, som byggningsmännerna hafva bortkastat, vorden till en hörnsten;

8 bende niya, “En e kidi machwanyo ji kendo lwanda mamiyo gipodho.” Gichwanyore nikech gitamore winjo wach mane Nyasaye owalonegi.

Och en sten, der man stöter sig på, och en förargelseklippo dem som stöta sig på ordet, och tro icke derpå, der de till skickade voro.

9 Un to un jogo moyier. Un jodolo ma joka Ruoth kendo un oganda maler mar Nyasaye mane oyiero mondo ohul tijene miwuoro, kane oluongou mi ua e mudho kendo udonjo e lerne miwuoro.

Men I ären det utvalda slägtet, det Konungsliga Presterskapet, det heliga folket, och det egendomsfolket; att I skolen kungöra hans dygd, som eder kallat hafver af mörkret, till sitt underliga ljus.

10 Chon ne ok un ji, to koro un jo-Nyasaye, chon ne pok okechu, to koro osekechu.

I, som tillförene icke voren folk, ären nu Guds folk; och I, som tillförene icke haden fått barmhertighet, hafven nu fått barmhertighet.

11 Joherana, ajiwou, kaka jowuoth kendo kaka welo e pinyni, mondo uwe gombo maricho mag ringruok makedo gi chunyu.

Käre bröder, jag förmanar eder, såsom främmande och elända, att I förvaren eder för köttsliga begärelser, hvilka strida emot själena.

12 Daguru e ngima maber e kind jopiny makia Nyasaye mondo kata ka gihangonu ni un joketho to gine mana timbeu mabeyo mi gimi Nyasaye duongʼ chiengʼ ma obiro ngʼadoe bura.

Och förer en god umgängelse ibland Hedningarna; på det de, som pläga förtala eder såsom illgerningsmän, måga se edra goda gerningar, och prisa Gud, när det i dagsljuset kommer.

13 Ngʼato ka ngʼato kuomu nyaka winj joloch duto moketi mondo orit ji, nikech uhero Ruoth Yesu madwaro ni utim kamano. Rituru chike mag ruoth marito piny,

Varer underdånige all mennisklig ordning, för Herrans skull, ehvad det är Konungenom, såsom den öfversta,

14 kendo rituru bende chike mag jotelo ma gin joma ruoth owuon ema oketo mondo okum joma ketho to opwo joma timo maber.

Eller befallningsmännerna, såsom de der sände äro af honom, de onda till straff, och de goda till pris.

15 Nikech en dwaro Nyasaye mondo timbeu mabeyo okuod wi joma ofuwo mohero weche manono.

Ty så är Guds vilje, att I med goda gerningar skolen igenstoppa munnen af de galna och oförståndiga menniskor;

16 Daguru ka joma ni thuolo, to kik uti gi thuolo ma un-go obed gima uumogo richou, daguru kaka jotich Nyasaye.

Såsom de frie, och icke såsom I hafven den frihet till att skyla ondskona med, utan såsom Guds tjenare.

17 Chiwuru luor mowinjore ne ji duto. Heruru jowete duto mowar. Luoruru Nyasaye. Miuru ruoth mar piny luor.

Varer hedersamme emot hvar man; älsker bröderna; frukter Gud; ärer Konungen.

18 To un wasumbini winjuru ruodhiu kendo migiuru luor. Kik uluor mana ruodhi mabeyo ma ok kwiny kodu, to luoruru koda mago makwiny kodu.

I tjenare, varer underdånige edrom herrom med all fruktan; icke allenast dem godom och saktmodigom, utan ock dem genvördigom.

19 Nikech en gima ber ka dhano oyie tingʼo rem mar chandruok moyudo kayiem nikech ongʼeyo ni Nyasaye ni kode.

Ty detta är nåd, om någor, för samvetets skull till Gud, fördrager bedröfvelse, och lider orätt.

20 To ere kaka ngʼato diyud pak ka uyudo chwat michwadougo nikech ujoketho? To ka isandou nikech tim maber ma utimo, kendo ka unano e bwo sand ma kamano, to Nyasaye pwoyou.

Ty hvad pris är det, om I för edra missgerningar slagne varden, och liden? Men när I för välgerningars skull liden, och hafven tålamod, det är nåd för Gudi.

21 Mano e kit ngima mane oluongue nikech Kristo nosandi nikech un, mine oweyonu ranyisi mondo un bende uluw timne.

Ty dertill ären I kallade, efter ock Christus led för oss, låtandes oss en efterdömelse, att I skolen efterfölja hans fotspår;

22 Muma wacho niya, “Ne ok otimo richo kata achiel, kendo onge miriambo mane owuok e dhoge.”

Hvilken ingen synd gjort hade; och intet bedrägeri vardt funnet i hans mun;

23 Kane oyanye to ne ok oyenyo, kata kane isande to ne ok okwongʼo joma ne sande. Kar timo kamano to noketo genone kuom Jal ma jangʼad bura ma kare.

När han blef bannad, bannade han intet igen, och när han led, hotades han intet; utan ställde hämnden till den som rätt dömer;

24 En owuon notingʼo richowa e ringre kane otho e msalaba mondo eka wan wadok joma otho ne richo, to wabed mangima ne timbe makare; kuom moriemo mage ema osechangu.

Hvilken våra synder sjelf offrade i sin lekamen på träd; på det vi skulle vara döde syndene, och lefva rättfärdighetene; genom hvilkens sår I ären helbregda vordne.

25 Ne uchalo mana ka rombe morwenyo, to koro oseduogu e yo mondo ulu Jakwadhu kendo Jarit mar chunyu.

Ty I voren såsom villfarande får; men I ären nu omvände till herdan, och edra själars Biskop.