< Aabenbaringen 2 >

1 Skriv til Menighedens Engel i Efesus: Dette siger han, som holder de syv Stjerner i sin højre Hånd, ham, som vandrer midt imellem de syv Guldlysestager:
— Əfǝsustiki jamaǝtning ǝlqisigǝ mundaⱪ yazƣin: «Ong ⱪolida yǝttǝ yultuzni tutup, yǝttǝ altun qiraƣdanning otturisida Mangƣuqi mundaⱪ dǝydu:
2 Jeg kender dine Gerninger og dit Arbejde og din Udholdenhed, og at du ikke kan fordrage de onde; og du prøvede dem, som kalde sig selv Apostle og ikke ere det, og du har fundet, at de ere Løgnere;
— Sening ǝjir-ǝmǝlliringni, tartⱪan japaliringni ⱨǝm sǝwr-taⱪitingni, rǝzil adǝmlǝrning ⱪilmixliriƣa qidap turalmaydiƣanliⱪingni, xundaⱪla rosul bolmisimu ɵzlirini rosul dǝp atiwalƣanlarni sinap, ularning yalƣanqi bolƣanliⱪini tonuƣanliⱪingnimu bilimǝn.
3 og du har Udholdenhed, og du har døjet ondt for mit Navns Skyld og er ikke bleven træt.
Xundaⱪ, sening sǝwr-taⱪǝt ⱪiliwatⱪanliⱪingni, Mening namim wǝjidin japa-muxǝⱪⱪǝtkǝ bǝrdaxliⱪ bǝrgǝnlikingni ǝmma erinmigǝnlikingni bilimǝn.
4 Men jeg har det imod dig, at du har forladt din første Kærlighed.
Lekin sanga xu bir etirazim barki, sǝn ɵzüngdiki dǝslǝpki meⱨir-muⱨǝbbǝttin waz kǝqting.
5 Kom derfor i Hu, hvorfra du er falden, og omvend dig, og gør de forrige Gerninger; men hvis ikke, da kommer jeg over dig, og jeg vil flytte din Lysestage fra dens Sted, hvis du ikke omvender dig.
Xunga ⱪaysi ⱨalǝttin yiⱪilip qüxkǝnlikingni esinggǝ elip towa ⱪilƣin, awwalⱪi ǝmǝllǝrni ⱪayta ⱪilƣin. Bolmisa yeningƣa kelimǝn wǝ towa ⱪilmisang qiraƣdeningni jayidin yɵtkiwetimǝn.
6 Dog, dette har du, at du hader Nikolaiternes Gerninger, som også jeg hader.
Biraⱪ, sening xu artuⱪqiliⱪing barki, Mǝn Ɵzüm nǝprǝtlinidiƣan Nikolas tǝrǝpdarlirining ⱪilmixliridin sǝnmu nǝprǝtlinisǝn.
7 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne! Den, som sejrer, ham vil jeg give at æde af Livets Træ, som er i Guds Paradis.
Ⱪuliⱪi barlar Roⱨning jamaǝtlǝrgǝ degǝnlirini anglisun! Ƣǝlibǝ ⱪilƣuqilarni Hudaning jǝnnitining otturisidiki ⱨayatliⱪ dǝrihining mewiliridin yeyixkǝ muyǝssǝr ⱪilimǝn».
8 Og skriv til Menighedens Engel i Smyrna: Dette siger den første og den sidste, han, som var død og blev levende:
— Izmirdiki jamaǝtning ǝlqisigǝ mundaⱪ yazƣin: — «Awwalⱪisi wǝ Ahirⱪisi, ɵlgǝn wǝ Tirilgüqi mundaⱪ dǝydu:
9 Jeg kender din Trængsel og din Fattigdom (dog, du er rig), og Bespottelsen fra dem, som kalde sig selv Jøder og ikke ere det, men ere Satans Synagoge.
— Sening azab-oⱪubǝtliringni wǝ namratliⱪingni bilimǝn (lekin sǝn bay!), Yǝⱨudiy ǝmǝs turup ɵzlirini Yǝⱨudiy dǝwalƣan, Xǝytanning bir sinagogi bolƣanlarning tɵⱨmǝtlirinimu bilimǝn.
10 Frygt ikke, for hvad du vil komme til at lide! Se, Djævelen vil kaste nogle af eder i Fængsel, for at I skulle fristes, og I skulle have Trængsel i ti Dage. Vær tro indtil Døden, så vil jeg give dig Livets Krone
Aldingda qekidiƣan azab-oⱪubǝtlǝrdin ⱪorⱪma. Mana, Iblis aranglardin bǝziliringlarni sinilixinglar üqün yeⱪinda zindanƣa taxlitidu. Silǝr on kün ⱪiynilisilǝr. Taki ɵlgüqǝ sadiⱪ bolƣin, Mǝn sanga ⱨayatliⱪ tajini kiydürimǝn.
11 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne! Den, som sejrer, skal ingenlunde skades af den anden Død.
Ⱪuliⱪi barlar Roⱨning jamaǝtlǝrgǝ degǝnlirini anglisun! Ƣǝlibǝ ⱪilƣuqilar ikkinqi ɵlümning ziyiniƣa ⱨǝrgiz uqrimaydu!».
12 Og skriv til Menighedens Engel i Pergamus: Dette siger han, som har det tveæggede, skarpe Sværd:
— Pǝrgamumdiki jamaǝtning ǝlqisigǝ mundaⱪ yazƣin: — «Ikki bisliⱪ ɵtkür ⱪiliqi bar Bolƣuqi mundaⱪ dǝydu:
13 Jeg ved, hvor du bor, der, hvor Satans Trone er; og du holder fast ved mit Navn og fornægtede ikke min Tro, i Antipas's, mit tro Vidnes Dage, han, som blev ihjelslået hos eder, der, hvor Satan bor.
— Mǝn sǝn olturƣan yǝrni, yǝni Xǝytanning tǝhti bolƣan jayni bilimǝn. Xundaⱪtimu, sǝn Mening namimni qing tutup, ⱨǝtta sadiⱪ guwaⱨqim Antipas makaningda, yǝni Xǝytan turƣan jayda ⱪǝtl ⱪilinƣan künlǝrdimu, Manga ⱪilƣan etiⱪadingdin tenip kǝtmiding.
14 Men jeg har noget lidet imod dig, at du har nogle hos dig, som holde fast ved Bileams Lære, der lærte Balak at sætte Snare for Israels Børn, for at de skulde spise Afgudsofferkød og bedrive Utugt.
Lekin sanga xu birnǝqqǝ etirazim barki, aranglarda Balaamning tǝlimigǝ ǝgǝxkǝnlǝrdin bǝzilǝr bolmaⱪta — Balaam bolsa Balaⱪⱪa Israillarni butⱪa atap ⱪurbanliⱪ ⱪilinƣan gɵxni yeyix wǝ jinsiy buzuⱪluⱪ ⱪilixⱪa azduruxni ɵgǝtkǝnidi.
15 Således har også du dem, som holde fast ved Nikolaiternes Lære på lignende Vis.
Xuningƣa ohxax, silǝrning aranglarda Nikolas tǝrǝpdarlirining tǝlimini tutⱪanlarmu bar.
16 Omvend dig! Men hvis ikke, kommer jeg snart over dig og vil stride imod dem med min Munds Sværd.
Xuning üqün, towa ⱪil! Undaⱪ ⱪilmisang, yeningƣa tez arida berip, aƣzimdiki ⱪiliqim bilǝn xularƣa ⱨujum ⱪilimǝn.
17 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne! Den, som sejrer, ham vil jeg give af den skjulte Manna, og jeg vil give ham en hvid Sten og på Stenen et nyt Navn skrevet, som ingen kender, uden den, der får det.
Ⱪuliⱪi barlar Roⱨning jamaǝtlǝrgǝ degǝnlirini anglisun! Ƣǝlibǝ ⱪilƣuqilar bolsa yoxurup ⱪoyƣan mannadin berimǝn wǝ ⱨǝrbirigǝ birdin aⱪ tax berimǝn. Tax üstidǝ yengi bir isim pütüklük bolidu, xu isimni uni ⱪobul ⱪilƣan kixidin baxⱪa ⱨeqkim bilmǝydu».
18 Og skriv til Menighedens Engel i Thyatira: Dette siger Guds Søn, der har Øjne som Ildslue, og hvis Fødder ere som skinnende Malm:
— Tiyatiradiki jamaǝtning ǝlqisigǝ mundaⱪ yazƣin: — «Kɵzliri yalⱪunliƣan otⱪa wǝ putliri parⱪiraⱪ tuqⱪa ohxaydiƣan Hudaning Oƣli mundaⱪ dǝydu:
19 Jeg kender dine Gerninger og din Kærlighed og Tro og Tjeneste og Udholdenhed, ja, dine Gerninger, de sidste flere end de første.
— Sening ǝmǝlliringni, meⱨir-muⱨǝbbitingni, etiⱪadingni, ǝjir-hizmitingni wǝ sǝwr-taⱪitingni, xundaⱪla ⱨazirⱪi ǝmǝlliringning awwalⱪidin exip qüxüwatⱪanliⱪinimu bilimǝn.
20 Men jeg har imod dig, at du finder dig i Kvinden Jesabel, som kalder sig selv en Profetinde og lærer og forfører mine Tjenere til at bedrive Utugt og spise Afgudsofferkød.
Lekin, sanga xu bir etirazim barki, ɵzini pǝyƣǝmbǝr dǝp atiwalƣan axu hotun Yizǝbǝlgǝ yol ⱪoyuwatisǝn. U hotun ⱪul-hizmǝtkarlirimƣa tǝlim berip, ularni jinsiy buzuⱪluⱪ ⱪilixⱪa wǝ butⱪa atap nǝzir ⱪilinƣan gɵxni yeyixkǝ azdurmaⱪta.
21 Og jeg har givet hende Tid til at omvende sig, men hun vil ikke omvende sig fra sin Utugt.
Mǝn uningƣa towa ⱪilƣudǝk waⱪit bǝrgǝnidim, lekin u ɵz buzuⱪluⱪiƣa towa ⱪilixni halimaydu.
22 Se, jeg kaster hende på Sygelejet og hendes Bolere i stor Trængsel, dersom de ikke omvende sig fra deres Gerninger.
Əmdi mana, Mǝn uni [eƣir kesǝl] orniƣa taxlap yatⱪuzimǝn wǝ uning bilǝn zina ⱪilƣanlar ⱪilmixliriƣa towa ⱪilmisa, ularnimu eƣir azabⱪa qɵmdürimǝn.
23 Og hendes Børn vil jeg slå med Død, og alle Menighederne skulle kende, at jeg er den, som ransager Nyrer og Hjerter; og jeg vil give eder, hver efter eders Gerninger.
Uning pǝrzǝntlirinimu ǝjǝllik kesǝl bilǝn urimǝn. Xu qaƣda, barliⱪ jamaǝtlǝr niyǝt-nixanlarni wǝ ⱪǝlblǝrni kɵzitip tǝkxürgüqining Ɵzüm ikǝnlikimni, xundaⱪla Mening ⱨǝrbiringlarƣa ⱪilƣan ǝmǝliyitinglarƣa yarixa yanduridiƣanliⱪimni bilidu.
24 Men til eder, de øvrige, som ere i Thyatira, så mange som ikke have denne Lære, fordi de ikke kende Satans Dybder, som de kalde det, til eder siger jeg: Jeg lægger ingen anden Byrde på eder.
Lekin, Tiyatiradiki ⱪalƣanlarƣa, yǝni bu tǝlimni ⱪobul ⱪilmiƣanlar (ularning pikri boyiqǝ, Xǝytanning atalmix «qongⱪur sirliri»ni ɵgǝnmigǝnlǝr), yǝni silǝrgǝ xuni eytimǝnki: Ɵzünglarda bar bolƣanni Mǝn kǝlgüqǝ qing tutunglar. Üstünglarƣa buningdin baxⱪa yükni artmaymǝn.
25 Kun skulle I holde fast ved det, I have, indtil jeg kommer.
26 Og den, som sejrer, og som indtil Enden tager Vare på mine Gerninger, ham vil jeg give Mag over Hedningerne;
Ƣǝlibǝ ⱪilƣuqilarƣa, yǝni ǝmǝllirimni ahirƣiqǝ qing tutⱪan kixilǝrgǝ bolsa, ularƣa pütkül ǝllǝrgǝ ⱨakim bolux ⱨoⱪuⱪini berimǝn.
27 og med en Jernstav skal han vogte dem, ligesom Lerkar sønderknuses, ligesom også jeg har modtaget det af min Fader;
Mana bu Atam Manga bǝrgǝn ⱨoⱪuⱪⱪa ohxax ⱨoⱪuⱪtur: — «U ularni tɵmür kaltǝk bilǝn padiqidǝk baxⱪurup, sapal ⱪaqilarni urup qaⱪⱪandǝk tarmar ⱪilidu».
28 og jeg vil give ham Morgenstjernen.
Mǝn uningƣa tang yultuzinimu ata ⱪilimǝn.
29 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne!
Ⱪuliⱪi barlar Roⱨning jamaǝtlǝrgǝ degǝnlirini anglisun!»

< Aabenbaringen 2 >