Salme 92
1 (En Salme. En Sang for Sabbatsdagen.) Det er godt at takke HERREN, lovsynge dit navn, du højeste,
En psalm, en sång för sabbatsdagen. Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
2 ved Gry forkynde din Nåde, om Natten din Trofasthed
att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,
3 til tistrenget Lyre, til Harpe, til Strengeleg på Citer!
med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
4 Thi ved dit Værk har du glædet mig, HERRE, jeg jubler over dine Hænders Gerning.
Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.
5 Hvor store er dine Gerninger, HERRE, dine Tanker såre dybe!
Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.
6 Tåben fatter det ikke, Dåren skønner ej sligt.
En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.
7 Spirer de gudløse end som Græsset, blomstrer end alle Udådsmænd, er det kun for at lægges øde for stedse,
Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.
8 men du er ophøjet for evigt, HERRE.
Men du, HERRE, är hög evinnerligen.
9 Thi se, dine Fjender, HERRE, se, dine Fjender går under, alle Udådsmænd spredes!
Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.
10 Du har løftet mit Horn som Vildoksens, kvæget mig med den friskeste Olie;
Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.
11 det fryder mit Øje at se mine Fjender, mit Øre at høre mine Avindsmænd.
Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.
12 De retfærdige grønnes som Palmen, vokser som Libanons Ceder;
Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.
13 plantet i HERRENs Hus grønnes de i vor Guds Forgårde;
Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.
14 selv grånende bærer de Frugt, er friske og fulde af Saft
Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;
15 for at vidne, at HERREN er retvis, min Klippe, hos hvem ingen Uret findes.
så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.
