Salme 9
1 (Til sangmesteren. Al-mut-labben. En Salme af David.) Jeg vil takke HERREN af hele mit Hjerte, kundgøre alle dine Undere,
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 glæde og fryde mig i dig, lovsynge dit Navn, du Højeste,
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 fordi mine Fjender veg, faldt og forgik for dit Åsyn.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 Thi du hævded min Ret og min Sag, du sad på Tronen som Retfærds Dommer.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Du trued ad Folkene, rydded de gudløse ud, deres Navn har du slettet for evigt.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 Fjenden er borte, lagt øde for stedse, du omstyrted Byer, de mindes ej mer.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 Men HERREN troner evindelig, han rejste sin Trone til Dom,
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 skal dømme Verden med Retfærd, fælde Dom over Folkefærd med Ret.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 HERREN blev de fortryktes Tilflugt, en Tilflugt i Trængselstider;
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 og de stoler på dig, de, som kender dit Navn, thi du svigted ej dem, der søgte dig, HERRE.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Lovsyng HERREN, der bor på Zion, kundgør blandt Folkene, hvad han har gjort!
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 Thi han, der hævner Blodskyld, kom dem i Hu, han glemte ikke de armes Råb:
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 "HERRE, vær nådig, se, hvad jeg lider af Avindsmænd, du, som løfter mig op fra Dødens Porte,
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 at jeg kan kundgøre al din Pris, juble over din Frelse i Zions Datters Porte!"
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 Folkene sank i Graven, de grov, deres Fod blev hildet i Garnet, de satte.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 HERREN blev åbenbar, holdt Dom, den gudløse hildedes i sine Hænders Gerning. - Higgajon (Sela)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 Thi den fattige glemmes ikke for evigt, ej skuffes evindelig ydmyges Håb.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Rejs dig, HERRE, lad ikke Mennesker få Magten, lad Folkene dømmes for dit Åsyn;
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 HERRE, slå dem med Rædsel, lad Folkene kende, at de er Mennesker! (Sela)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
