< Salme 86 >
1 (En Bøn af David.) Bøj dit Øre, HERRE, og svar mig, thi jeg er arm og fattig!
En bön Davids. Herre, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig.
2 Vogt min Sjæl, thi jeg ærer dig; frels din Tjener, som stoler på dig!
Bevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter.
3 Vær mig nådig, Herre, du er min Gud; thi jeg råber til dig Dagen igennem.
Herre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig.
4 Glæd din Tjeners Sjæl, thi til dig, o Herre, løfter jeg min Sjæl;
Fröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag.
5 thi du, o Herre, er god og rund til at forlade, rig på Nåde mod alle, der påkalder dig.
Ty du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig.
6 Lyt til min Bøn, o HERRE, lån Øre til min tryglende Røst!
Förnim, Herre, mina bön, och akta uppå mina böns röst.
7 På Nødens Dag påkalder jeg dig, thi du svarer mig.
Uti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig.
8 Der er ingen som du blandt Guderne, Herre, og uden Lige er dine Gerninger.
Herre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du.
9 Alle Folk, som du har skabt, skal komme, Herre, og tilbede dig, og de skal ære dit Navn.
Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn;
10 Thi du er stor og gør vidunderlige Ting, du alene er Gud.
Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst.
11 Lær mig, HERRE, din Vej, at jeg kan vandre i din Sandhed; vend mit Hjerte til dette ene: at frygte dit Navn.
Visa mig, Herre, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar.
12 Jeg vil takke dig, Herre min Gud, af hele mit Hjerte, evindelig ære dit Navn;
Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga.
13 thi stor er din Miskundhed mod mig, min Sjæl har du frelst fra Dødsrigets Dyb. (Sheol )
Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet. (Sheol )
14 Frække har rejst sig imod mig, Gud; Voldsmænd, i Flok vil tage mit Liv, og dig har de ikke for Øje.
Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon.
15 Men, Herre, du er en barmhjertig og nådig Gud, langmodig og rig på Nåde og Sandhed.
Men du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet.
16 Vend dig til mig og vær mig nådig, giv din Tjener din Styrke, frels din Tjenerindes Søn!
Vänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son.
17 Und mig et Tegn på din Godhed; at mine Fjender med Skamme må se, at du, o HERRE, hjælper og trøster mig!
Gör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, Herre, och tröstar mig.